Utvalda ögonblick från Smängen.
Denna stora fjäril är vacker att se på – alltid ett speciellt besök. Flyger ömsom högt, ömsom lågt – gästar de flesta örterna liksom marken. Här sitter den still och låter sig fotograferas. Ett beteende helt olikt övriga fjärilar.
Sitter på en stol i fuktSmängen omgiven av 25 olika blommande örter (se nedan). Fängslas av hur olika de olika arterna av fjärilar flyger. Vitfjäril svischar förbi på några sekunder, till synes spanandes men i hög fart. Någon enstaka individ sätter sig och vilar helt kort i grönfonden, eller besöker fackelblomster för några ögonblick. Även nässelfjäril flyger fort, men de har kungsmyntan som mål. Dessa fjärilar landar från sin höjd på en meter eller två, breder ut vingarna och stannar i flera minuter. Nässelfjäril låter sig villigt fotograferas.
Sandgräsfjäril flyger ungefär som nässelfjäril, men när de sätter sig på krusmyntan håller de ihop vingarna. De störs lättare än nässelfjäril, flyger iväg då jag rör mig för att komma närmare med objektivet. Det krävdes många försök innan jag fick en närbild. Sandgräsfjärilar vilar oftare på klippan invid Smängen än vad nässelfjäril gör. I år är det första sommaren jag ser ett stort antal av arten.
Slåttergräsfjäril rör sig på ett helt annat sätt. Dessa fjärilar kommer flygandes någon decimeter ovanför grönfonden, som om det de letar efter skulle kunna finnas bakom varje stängel. De första veckorna jag såg arten vilade exemplaren ibland helt kort på marken för att sedan fortsätta, till synes oförtröttligt. Nu sällar de sig till sandgräsfjäril och nässelfjäril på krusmyntan, både de mörka (honor?) och lite ljusare (hanar?) individerna. Där sitter slåttergräsfjäril med något undantag alltid med vingarna hopslagna. Individerna är inte lika lätta att störa som sandgräsfjäril men reagerar tidigare än nässelfjäril när jag tar ett steg framåt för att fotografera.
Tåtelsmygare flyger ungefär som slåttergräsfjäril, men vanligtvis något högre. Smygare är de enda fjärilar jag ser på backnejlikan som växer som en undervegetation till kungsmyntan. Denna förmiddag ser jag dem där oftare än på kungsmyntan. I övrigt såg jag idag en guldvinge på krusmyntan, en blåvinge som vilade i grönfonden och en citronfjäril. Den senare flög högt men dök vid flera tillfällen ned och vilade på marken.
Av 25 olika sorters örter noterade jag således fem arter av fjärilar på kungsmynta, vitfjäril på fackelblomster och tåtelsmygare på backnejlika. Ingen annan av de 22 återstående örterna fick denna förmiddag besök av en fjäril.
De örter som jag omgavs var: kungsmynta, backnejlika, johannesört, bockrot, strätta, rödplister, åkersenap, prästkrage, slåtterfibbla, färgkulla, vitblära, blåklint, borstnejlika, harklöver, grässtjärnblomma, vildmorot, myskmalva, flockfibbla, fackelblomster, strandlysing, nattljus, strandveronika, nysört, älgört och ängshaverrot.
Grävmaskinens larvfötter pressade ner ytan med mer än en decimeter. Hård sammanpressad lera, jag trodde inte örterna skulle orka upp. Intressant nog gjorde det det.
Intressant hur olika de flyger på Smängen. Nässelfjäril kommer från ovan, som ett attackflyg, och hittar sin nektarkälla i ganska hög fart. När de landat breder de ut vingarna och är tacksamma att fotografera. Slåttergräsfjäril, däremot, tycks hela tiden leta efter något. Den flyger i maklig takt, vilar enbart en kort stund och då oftast med vingarna ihopslagna. Tror dock att jag hittade en hane med vingarna utfällda. Idag sågs ett stort antal nässelfjärilar och liksom tidigare dagar även många slåttergräsfjärilar.
De senaste dagarna har jag varje gång jag spanat på Smängen sett två till fyra slåttergräsfjärilar. De flyger lågt, som om de letar efter något, och vilar korta stunder. Trivsamt att följa med blicken. Ibland har två flugit tillsammans, då har de stigit upp till en meter eller så – revirstrid? Svåra att fotografera är de – de vilar kort stund och med vingarna ihopfällda.
Tack till jourhavande biolog Didrik Vanhoenacker, Naturhistoriska riksmuseet. Han granskade bilderna och skickade även med följande länk, klicka här.
Denna spindel satt still en hel dag. Jag vet inte vad den sysslade med. Blomkrabbspindel?
Vit fetknopp växer i kanter mot berget. Här fick en besök.
Högsommarens blomster tar över. Stallört med fackelblomster. Liten blåklocka. Väddklint, åkervädd, malva och liten blåklocka.
Makro-objektivet har gett mig tillgång till en ny värld. Skalbaggen kan, enligt jourhavande biolog Emma Wahlberg, vara en blombock. Tänk att blombockar har funnits där, utanför mitt sovrumsfönster, utan min vetskap under alla år.
Midsommarblomster, skogsnäva, blommar kort tid veckorna före midsommar. Ängsnävan, däremot, blommar nu i juli – när vi är i sommarhuset under en längre tid. Jag tycker om den blå färgen, både på nära håll och på avstånd. Och bina tycks gilla örtens nektar. Förstora gärna biet – imponerande på nära håll. Jourhavande biolog Emma Wahlberg har klassificerat den som ett honungsbi.
Med en smäng menar jag att örter från olika årstider växer på exakt samma yta på ett litet område i trädgården. Här ses hur några få lungört, gulsippa och svalört blir överväxta av stallört, ängsnäva och gulvial. För att vårörter skall synas nästa år måste ytan klippas helt kort efter växtsäsongen.
