Att anlägga en äng i trädgården.

Kom igång – din smäng

Din nya äng i trädgården

En smäng använder dynamiken hos våra vanligaste ängsblommor. En smäng är en liten prydlig yta i trädgården där anläggning och skötsel huvudsakligen sker före och efter växtsäsongen. Min gissning är att på de flesta ytor krävs en period av fem år för att en smäng skall komma i en rimlig balans. För mig var dessa år spännande; jag lärde mig grunder i odling liksom namnet på vissa örter. Mentalt tror jag det viktigaste är att frigöra tanken från att det gäller en ängsyta ute i landskapet eller ett trädgårdsland. En smäng är en smäng, en yta i trädgården som skall se trevlig ut hela säsongen i våra egna ögon, inget annat.

Nödvändigt arbete vid anläggningen

Centralt är att klippa ytan helt kort. Klipp ned växtligheten till ungefär två decimeter med lie eller trimmer. För bort klippet. Klipp därefter så kort det går med en gräsklippare eller trimmer. Sikta gärna på två till tre centimeter (som om en flock får betat).

Efter att ytan klippts kort, låt gräs och örter spira i fred under hela växtsäsongen. Anteckna vad som är vackert och vad som kan förfinas. Med det får du en grund för din ambitionsnivå och sysslorna fram till nästa växtsäsong. En smäng kan ge färg hela växtsäsongen och sensommarens örter hjälper till att hålla gräset kort.

Lite högre ambition

Så in frö (eller sätt in pluggplantor) för de nya örter du vill se på din smäng. Gör detta i en bädd som är helt fri från tidigare växtlighet. Se helst till att den bädden är fuktig hela första säsongen så att pluggplantor och groddplantor inte torkar ut. Möjligheten att hålla fuktigt ökar med täckning med en fiberduk. (Var inte rädd för ettåriga örter – ibland benämnda ogräs – som åkersenap. De försvinner när mångåriga växter etablerat sig.) Ettåriga och tvååriga örter, som ängsskallra och styvmorsviol, kan sås bland tidigare växtlighet.

Jämna ut ytan, exempelvis genom att tillföra sand. Det gör det lättare för gräsklipparen eller trimmern att klippa helt kort.

Påbörja bortförandet av oönskad växtlighet. Jag tog bort maskrosor, skräppa, tistel och gråbo innan de gick i frö när Smängen anlades. För att vinna tid tog jag maskros och tistel ungefär en centimeter nedanför ytan. De flest exemplar tröttnade efter det. Gråbo, utom de allra högsta exemplaren, drog jag lätt upp i sin helhet. Skräppan klippte jag bara ned.

Ännu högre ambition

Högt gräs kanske gynnas av en tjock förna (filt, thatch). Ett lager med torv som till viss del förmultnat kan hålla fuktighet vid ytan och därmed ge en fördel åt gräset. Samtidigt kan filten hindra frön för att gro (vissa frön kräver ljus för att gro). Filten kan även fysiskt hindra groddplantor från att växa upp. På två små ytor har jag tagit bort förna. På den ena av dessa ytor klippte jag bort tolv skottkärror med torv; ytan producerar nu högst en skottkärra med klipp per säsong och jag har försiktigt börja tillföra näringsämnen och jord. Örterna blir klart lägre än på andra delar av Smängen och någon typ av näringsbrist är rimligen anledningen. Jag tog även bort förna på en sluttning mot väst – den kunde tas bort med en handgräsklippare. Kändes ungefär som om en frisör tar sitt motorverktyg och snaggar en hjässa. I den sluttningen kommer nu efterhand några fler exemplar av örter för varje år.

Vid balans mellan gräs och örter tänker jag att det mesta av klippet skall återföras till ytan. Kanske ger sönderdelat klipp även lite skydd för nya groddplantor. Rimligen är klippet även ett viktigt substrat för jordbakterier, jordsvampar och smådjur.

Gullris är en av de örter som jag medvetet minskat förekomsten av varje höst. Frö insamlas och först bort. Vissa plantor har jag grävt upp för att skapa en liten bädd åt någon önskad ört som förts in som frö eller pluggplanta.

Om du vill införa en ört som inte passar till din jordmån är en specialgjord bädd ett alternativ. Mina försök till sådana har dock huvudsakligen misslyckats.

Enligt en uppsats kan vissa örter användas för att successivt konkurrera ut gräs. Det gäller, exempelvis, prästkrage, gulmåra, liten blåklocka, äkta johannesört, rödkämpar, gullviva, slåttergubbe, rotfibbla, sommarfibbla och rödfibbla. Till denna lista kan nog stånds läggas, det är mitt intryck från Smängen. Mårten Hammer föreslår även införande av halvparasiter, dvs. växter som tar näring från närliggande växter, exempelvis höskallra, som hjälp till de konkurrenssvaga växterna.  I samma uppsats refereras resultat som säger att tillförande att sand för att ändra jordmånen har ingen eller liten effekt på förekomsten av örter.

Högsta ambition

Kanske följande kan hjälpa dig vinna tid om du ytterligare vill höja ambitionen. Varje yta har sina unika förutsättningar gällande jordmån, solighet, fuktighet och värme. Vårt land täcker många klimatzoner. När det gäller systematiskt insamlad kunskap, forskning, har Mårten Hammer och andra gjort viktiga insatser. En del finns refererat här på angitradgarden.se. Mina erfarenheter har begränsat värde utanför Smängen. Jag skriver nedanstående i första hand för att du skall undvika alla de tidstjuvar som fördröjde Smängen. Tid spilldes därför att min påhittighet vida översteg min kunnighet. Tid spilldes även därför att många gav råd som inte grundades på egna erfarenheter eller forskning. Tid spilldes även för att det tog tid att omföra min trädgårdsblick till att njuta av det som ges. Trädgårdsblicken har jag dock kvar när det gäller kanter, jag försöker hålla efter timjan och starr så att det inte klättrar på det berg som omger Smången.

Vilken idé skall jag följa för min smäng?

Min reflektion: Under många år diskuterar jag i Smängens dagbok vad jag vill åstadkomma. Det är först under senare år jag har fått en tydlig bild. Att Smängen inte på något sätt försöker efterlikna naturvärden eller rekonstruera en slåtteräng. Att jag måste glömma den blick jag hade för inspektion av mitt trädgårdsland. Att en modern smäng är något annat. Slåttern kan genomföras sent, dess funktion är att göra ytan vacker, inte att bärga hö som foder. De örter som växer på Smängen klarar uppenbarligen en sen slåtter. I augusti vill jag njuta av blåklocka, vildmorot, rödklint och andra örter på torrSmängen. På fuktSmängen har fackelblomster och nysört just slagit ut om årets slåtter skulle ha förlagts till slutet av juli. Slåttern central för att Smängen skall vara vacker året efter. Successivt har jag slagit Smängen allt senare och allt kortare under åren som den växt fram.

Om ingenting bortförs från ytan ansamlas visset gräs, vissna växtdelar och fröställningar (precis som i naturen). Med en ambitiös efterbetning antar Smängen under vintern en skepnad av en kortklippt gräsmatta med inslag av vacker mossa och enstaka svampar. Många av vårens korta örter (backskärvfrö, viol, mandelblom) skulle nog döljas av fjolårets lämningar om inte ytan var kortklippt. Nedklippning till två till tre centimeter vid slåtterns efterbetning och bortförande av klippet är centralt. Det tog många år innan jag vågade klippa ytan så kort. Dock undrar jag om inte efterbetning med riktiga djur, inte gräsklippare, ofta gör ytan just så kort. Med en efterbetning till en låg nivå av växtligheten upplever jag Smängen (utom vid extrem torka) som frisk och spänstig fram till toppblomningen invid midsommar. Efter midsommar delar högsommarens örter ytan med gula och bruna växtdelar. Växtdelar som vissnat. Idag finner jag scenariot intressant och vissa fröställningar som vackra. De första åren hade jag till viss del kvar min trädgårdsblick och betraktade det vissna som fult. Med tiden har jag även fått fler och fler örter under juli och augusti som döljer vissna växtdelar från den tidiga, korta blomningen .

Urvalet av örter och gräs på Smängen är till stor del en följd av vilka växter som trivts. Jag har kontinuerligt insamlat och inköpt frö genom åren. Av och till har jag satt in pluggplantor. De örter som blivit kvar är de som jag tycker om och som tycker om att växa på Smängen. Jag har även en känsla av att ju fler olika örter som växer, ju vackrare upplevs Smängen både av mig och andra. Trots att ytan är så liten. Botaniker och vårdare av naturvärden betraktar ofta en yta i naturen som värdefull om antalet arter för en viss yta är stort. Rimligen finns en god samvariation mellan det måttet och upplevelse av skönhet.

Nästa år har jag bara fyra timmar för min smäng. Vad skall jag prioritera?

Min reflektion: Absolut en sen slåtter med efterbetning där ytan klipps ned till lägsta klipphöjd på din gräsklippare. Efter lie (eller trimmer och gräsklippare om du saknar lie) bör ytan klippas så kort som möjligt med en gräsklippare eller en handgräsklippare, sikta gärna på två till tre centimeter (som om en flock får betat av ytan). En gräsklippare eller handgräsklippare är nödvändig för att klippa ned smalt, lågt och tuvat gräs. Även ljung och gulkämpar är svåra att få kort med lie. För bort allt klippet så länge gräsen växer sig höga. (På de ytor där balans uppkommit mellan gräs och örter låter jag klippet från efterbetningen ligga kvar med tanken på att värdefulla frön inte förs bort och att späda groddplantor kanske får visst skydd från solen.)

Skall jag köpa färdiga ängsblandningar eller en ängsmatta?

Min reflektion: Rent örtfrö är dyrare än en blandning med gräs. Samtidigt kan en specialgjord blandning styras mot de örter du önskar och iväg från de örter din smäng redan upvisar. Jag har sett exempel där höga gräs har tagit över en smäng. Gräset i en ängsblandning kan vara tänkt för att fungera på en större yta än din smäng, en liten äng i trädgården.

Grönfonden är ett problem.

Min reflektion: Om jag startade projektet idag, skulle jag tänka helt annorlunda när det gäller Smängens torra och normalfuktiga ytor. Målet för grönfonden hade varit korta gräs som blommar före midsommar samt bladrosetter och krypande örter som håller sig nära marken. Jag hade på ett helt annat sätt arbetat för att sprida frön från korta gräs och örter som bidrar till grönfonden. Vidare hade jag prioriterat att avlägsna frön från högt gräs före slåttern. Jag hade lagt frön från högt gräs tillsammans med frön från maskros, skräppa och gråbo i soporna. Liggande eller stående kompakt högt visset gräs kan upplevas som fult på en liten yta. Jag tror att grönfonden är helt central för om en smäng skall uppfatta som prydlig. Kanske viktigare än de blomkorgar vi fäster blicken på och förknippar med en blomsteräng.

Det enda gräs jag infört är darrgräs. Några få inköpta pluggplantor planterades för mer än tio år sedan. Efter att jag börjat sprida fröna över hela ytan ses gräset på fler och fler ställen. Det är närmast perfekt, strån utan blommor blir inte högre än en decimeter. På stänglarna med blommor kommer vackra glesa vippor. Först i år försöker jag lära mig namnen på de olika gräsen. Vårbrodd och luddlosta är två gräs som växer på Smängen och blommar tidigt. Idag hade jag haft med mig en sax på cykelturer och promenader och klippt frön från de vackra decimeterlånga gräs jag fått syn på. Den som har en riktig hög ambitionsnivå kanske försöker begränsa gräsen till korta arter som blommar under maj och i början av juni. Arter som förekommer i svensk natur eller som odlas i gräsmattor.
Gulkämpar, trift och tjärblomster har bladrosetter som liknar kort gräs. På Smängen har käringtand varit lätt att sprida, den växer helt nära marken med ett tätt bladverk. Även stortimjan har fått god spridning. Blodrot växte på en begränsad torr yta före Smängen växte fram. Backtimjan, sandnejlika och kattfot bidrar inom små områden. Gul och vit fetknopp pryder vissa kanter. Idag hade jag lagt ned mer möda på dessa örter om jag skulle anlägga en ny smäng. De första åren med Smängen fokuserade jag den vackra blomningen. Idag hade jag istället fokuserat grönfonden.

För Smängens riktigt fuktiga delar syns inte grönfonden från midsommar och framåt. Örterna tar upp luftrummet. Efterbetning till en låg nivå är viktigt för intrycket av de tidiga örterna som jordreva, förgätmigej och rödblära. Men efter efter midsommar spelar grönfonden ingen stor roll för intrycket av fuktSmängen.

Skall jag satsa på frö eller pluggplantor?

Min reflektion: Pluggplantor kräver mycket mer arbete än frö. Pluggplantor ger ett snabbare och säkrare resultat. Med frö blir arbetsinsatsen en bråkdel av vad som krävs för pluggplantor. Frö kräver tålamod – samtidigt som ettåriga örter kan ge en intressant bild åren innan den mogna smängen träder fram. Jag tror att det är klokt att bara använda rent blomsterfrö innan du är säker på vilka gräs du vill införa på din smäng.

Ett sätt att hitta en växtplats som fungerar för en speciell ört är att plantera tre pluggplantor och se om de överlever. Men, det behövs ett stort antal plantor av brudbröd eller prästkrage även på en liten yta för att en känsla av en blomsteräng skall uppstå. Det gäller i ännu högre grad vårens korta örter som styvmorsviol och mandelblom. När väl en ört införts och etablerat sig, kan det vara klokt om du sprider frön runt de första plantorna för den massverkan som behövs. Att inköpa pluggplantor, plantera dem i ett trädgårdsland och sprida fröna på en smäng är ett alternativ.

Idag hade jag valt en annan väg än när jag började med Smängen. Jag trodde att utplanering av många pluggplantor skulle ge snabba resultat varför jag köpte få sorter men många exemplar. Idag skulle jag göra tvärtom. Utbudet är nu även större än tidigare, Pratensis säljer exempelvis över 50 olika örter som pluggplantor. Med ett prövoår på ett år kan nya plantor inköpas eller frö spridas när det står klart att en ört trivs på en viss växtplats. Baserat på att några av mina bäddar varit lyckade, men många inplanteringar av pluggplantor misslyckade, hade jag alltid gjort stora bäddar där det fanns växtlighet sedan tidigare. Jag hade djupgrävt så att inga växter lämnats kvar i bädden (ofta har jag tillfört uppgrävda växter till andra delar av Smängen). Högst upp hade jag troligen lagt ny ogräsfri jord. En rågång på minst en decimeter från pluggplantorna till kanten hade jag även gjort. Nackdelen är behovet av stödvattning vid torka första året då den blottade jorden lätt blåser torr. Med en sådan bädd kan örten etablera sig utan konkurrens om kombinationen av ljus, fuktighet och värme passar.

Där det saknas växtlighet, eller där den är sparsam, hade jag idag sått in rent blomsterfrö eller satt in pluggplantor. Vi gjorde så vid en vägkant för tre år sedan. I år ses en färgrik blomning av färgkulla och backnejlika. Några exemplar har visat sig av de flesta insådda arterna. Låga gräs, gulkämpar och käringtand vandrar in och berikar grönfonden.

Om jag hade anlagt en smäng idag hade jag nog försökt undvika en del av det extraarbete som pluggplantor ger – speciellt som jag idag har mer tålamod än jag hade för tio år sedan. Jag har tålamod att vänta på de frösådda plantorna. Såbäddarna hade varit stora, flera kvadratmeter, och rensade från den ursprungliga växtligheten. De hade täckts med duk första säsongen för att hindra nedfall av maskros-frö och för att hålla kvar fuktigheten. Och, kanske inköpta pluggplantor hade satts i trädgårdslandet för att ge frö till min smäng.

Första året såg ytan ut som en täppa med ogräs.

Min reflektion: Nästa år blir det mycket bättre – om du har lagt ut blomsterfrö över hela ytan. Korsört och dunört, ettåriga växter som förfular en trädgårdstäppa, har vikit undan i takt med att Smängen fått en täckande grönfond. Våtarv, jordklöver och käringtand har blivit en del av grönfonden. Utanför Smängen, på en vägren, sådde vi rent blomsterfrö på matjord för tre år sedan. Förra året sågs en rad ettåriga växter som alla är borta i år.

Ettåriga och tvååriga örter gror i hög utsträckning och blommar direkt eller året efter. Alla ett och tvååringar jag infört på Smängen har antingen försvunnit efter några år eller är fortsatt välkomna. I år blommade kornvallmo, men blåklint, lin och klätt som synts under tidigare år är borta. Blåeld, harklöver, höskallra och vildmorot ser jag som en viktig del av Smängens prydnad och många exemplar sågs i år.

Färgkulla har uppfört sig som en treårig ört på Smängen. Den har haft lätt för att gro och ger en vacker gul färg under lång tid från midsommar och framåt. Tyvärr har den vikit undan när grönfonden tätnat. För två år sedan sådde vi ut blomsterfrö på blottad jord för att få en vacker vägren (utanför Smängen). Förra året, liksom i år, har vi haft en storslagen blomning av färgkulla, i år med en trevlig kontrast till backnejlika. Med den sådden fick vi ett snabbt resultat och redan efter två år ett intryck av en rik blomsteräng. Ett alternativ är således att du sår frö av färgkulla, eller sätter in pluggplantor med örten. Örten kommer troligen att vika undan efter en tid, men den kan ge en flygande start på din smäng.

Skall jag tillföra jordbakterier, smådjur och svamp?

Min reflektion: Jag tror det är klokt. Min spaning är att forskare de närmaste decennierna kommer att ge oss spännande ny information om samspel i en blomsteräng. Vi vet att speciella svampar gynnar vissa orkidéer. Fredrik Bäckhed har nyligen publicerat att ett stort antal receptorer i vår tarmslemhinna regleras av tarmens bakterier (vi har ungefär två kilo bakterier). Fei Sjöberg och Agnes Wold har visat att tidig inväxt av många bakteriestammar i munhålan med bakterier minskar förekomsten av allergi. Inväxt kan ske genom att föräldrarna slickar på barnets napp. På liknande sätt kanske det finns viktiga samspel mellan bakterier, svamp, smådjur och olika och olika örter som det återstår att upptäcka även i en smäng. När jag köper jordblandningar sprider jag lite grand på Smängen – kanske tillförs nya jordbakterier, svampar eller smådjur. På hösten sprider jag ut jord från rabatter och kompost.

Vad gör jag med maskros, skräppa och gråbo?

Min reflektion: Frön från dessa arter gror i hög utsträckning vid blottad jord. Om du som jag tycker att arterna inte hör hemma på en smäng måste fröna avlägsnas innan de faller ned till marken och kolonialiserar nya områden. Maskros har inte kommit tillbaka med en ny blomning (remonerat) när jag tagit stammen en centimeter under jordytan. Många exemplar har inte kommit tillbaka alls. I år tog det kanske drygt en timme att ta bort 30 exemplar med den metoden – frön flyger in hela tiden, och i år hade ovanligt många grott. Skräppa har inte remonterat, det har räckt att den klippts ned för att fröna inte skall spridas. Gråbo har jag ryckt upp med rötterna eller klippt ned upprepade gånger. Där rödklöver eller gullris växer tätt skördar jag fröna och för bort dem från Smängen.

Vad gör jag med sly?

Min reflektion: Jag vill inte ha björnbär, hallon eller någon art av videsläktet på Smängen. Dessa arter har jag grävt upp eller fått att tröttna med upprepad beskärning.

Ytan har en tjock förna (filt)!

Min reflektion: Om jag tolkar tillgängliga hemsidor korrekt, är det som naturvårdare kallar förna samma lager som odlare av gräsmattor kallar filt (eller thatch). Filten, skriver en hemsida, fungerar som en tvättsvamp som håller fuktigheten. En perfekt gräsmatta har en tunn filt. I en smäng, tänker jag, kan ”en tvättsvamp” ovanför jorden hålla fuktigheten åt högt gräs som annars skulle torka. De kan även hindra groning av frön som behöver ljus för att gro. Och, små groddplantor som växer i filten kanske lätt torkar av värme och solljus. Om detta är korrekt skall även en smäng ha en tunn filt (ett tunt lager med förna).

För två år sedan bestämde jag mig för att utvidga Smängen till en liten backe på kanske tio kvadratmeter i nordvästlig riktning. Den går ned till en angränsande väg och har varit helt ohävdad de snart 20 åren som vi bott i huset. Jag har spritt frö från prästkrage och andra örter utan att något hänt under tidigare år, ytan har varit täckt av gräs. Med handgräsklippare skar jag först ned vertikalt, därefter horisontellt. Jag skalade bort filten (förnan), visset gräs och strån i olika stadier av nedbrytning. Som en snaggning av håret. Efteråt var jord blottad för en stor del av ytan. När jag så sådde in blomsterfrö sågs redan året efter ett tiotal örter. I år blommar, exempelvis, prästkrage och liten blåklocka med ett antal exemplar. Frö grodde och groddplantor växte upp, till skillnad från tiden före att jag skalade bort filten.

Med den erfarenheten i botten, och med läsning på olika hemsidor, tolkar jag utvecklingen på den vägren som tidigare blivit en del av Smängen som att filten (lagret av förna) succesivt blivit tunnare. Ytan blev till då vägen anlades. Den bar före min kultivering fram höga gräs, hundäxing och knylhavre, som vissnade efter midsommar och lade sig ned. Fult och ointressant. I stort sett ingenting ändrades när jag började slå med lie. Men, efter att jag införde ”efterbetning”, kort nedklippning med gräsklippare, började örter synas. Till en början gullris och ängssyra. När jag så spridde frö av prästkrage 2008, det året torkan fick hela ytan att se vissen ut, hände något. Året efter blommade ett stort antal exemplar av prästkrage. Nu ses allt fler örter för varje år.

Naturvårdare har gedigen kunskap om förnan. I denna lilla skrift beskrivs hur förna bränns under restaurering av en markyta i Värmland. De arbetar med att få den tunn genom efterbetning (med riktiga djur) på hösten eller fagning till våren. Fagning kan innebära att visset gräs, stora lämningar efter djur, kvistar och löv tas bort

Måste jordmånen utarmas?

Min reflektion: På Smängen har jordmån och kväveinnehåll ändrats under åren. Och, jag får känslan av att ju fler örter som har etablerat sig, ju fler frön gror och ger upphov till nya plantor året efter. Enligt en uppsats som refererar till Mårten Hammer finns det ingen säker kunskap om nyttan av att blanda in sand om ytan är en gräsmatta. Vidare skriver han att vissa örter kan användas för att successivt konkurrera ut gräset. Det gäller, exempelvis, prästkrage, gulmåra, liten blåklocka, äkta johannesört, rödkämpar, gullviva, slåttergubbe, rotfibbla, sommarfibbla och rödfibbla. Mårten Hammer föreslår även införande av halvparasiter, dvs. växter som tar näring från närliggande växter, exempelvis höskallra, som hjälp till de konkurrenssvaga växterna. Mycket tyder således på att din jordmån inte behöver ändras om du är öppen för att de örter som kan konkurrera med gräset står för färgen.

På torrSmängen växte stånds frodig under de första åren. Kanske minskade örten innehållet av kväve i marken. I stort sett alla örter på Smängens fuktiga del håller undan eller konkurrerar ut gräset. Det gäller, exempelvis, midsommarblomster, smörblomma, stallört, ängsnäva, strandlysing, strandveronika och fackelblomster. På Smängens torra delar syns de korta vårblommorna väl efter slåtter ned till två eller tre centimeter. De växer fortare än gräset när vårens värme kommer. Återstår behovet för örter med speciella krav, som kattfot. Det är knepigare, och jag har inte varit speciellt framgångsrik med den örten. Allt tyder på att jordmånen kommer att ändras allteftersom din smäng växer fram. Jag tänker att det säkerligen har att göra med innehållet av näringsämnen men även vilka svampar, jordbakterier och smådjur området rymmer.

Måste klöver grävas upp?

Min reflektion: Rödklöver, skogsklöver och vitklöver har under Smängens tidiga år växt ut och helt dominerat vissa ytor. Men, under torra år har klövern ersatts av, exempelvis, prästkrage och brudbröd. Vid slåttern har jag vissa år avlägsnat rödklöverns frö från Smängen, men i övrigt inte ägnat örterna någon speciell uppmärksamhet. Skogsklöverns blomkorgar ger en fin lila-röd färg, inte långt från marken. Vitklövern håller sig i grönfonden, ännu närmare marken. Även en hög och frodig planta av rödklöver upptar en liten begränsad yta av marken, runt den kan mer önskvärda örter gro i skuggan av klövern. Med nedklippning till två centimeter ges groddarna ljus till våren, och med tiden har rödklövern vikit undan för örter som växer fram tidigare, vilket prästkrage och brudbröd gör.

Måste en smäng slås med lie?

Min reflektion: Forskning på slåtterängar antyder att det går lika bra att använda en trimmer som ett skärande redskap. Samma förhållande borde gälla för en smäng. Om du har en trimmer kan du rimligen använda den med lika bra resultat som för en lie. En granne har en liten på smäng på kanske 10 kvadratmeter som han slåttrar med en trimmer. Ytan blir vackrare och vackrare för varje år som går.

För högt gräs är lien ett utmärkt redskap för att skära av stråna nära marken, vilket i sin tur underlättar bortförande av materialet. Slåtterbalkar säljs för att ge motsvarande funktion på större ytor. Mårten Hammer rekommenderar en traktor med redskap framåt och menar att de ger mindre skada på marken. Jag använder lie där gräs växer högt och för frodiga örter som myskmalva, väddklint och ängsnäva.

Min erfarenhet är att en smäng  kräver en efterbetning som blir kort, jag siktar på två till tre centimeter. Jag efterbetar med gräsklippare och handgräsklippare. Om inte gräsklipparen kommer igenom växtligheten direkt kör jag den först på två hjul. Det ger en första klippning någon eller några decimeter upp från marker. Efter att klippet tagits bort klipper jag en andra gång på låg höjd.  En låg nivå på det som är kvar från förra säsongens växtlighet bereder vägen för vårens första och korta örter som backskärvfrö, styvmorsviol och gullviva. I bästa fall ger även en låg klipphöjd växt av vacker mossa och svamp under vintern.

Det finns en aspekt till. När jag slår med lie känner jag en slags förbindelse med forna tiders bönder. En glad journal-film med sol och en hel familj som gläds åt att djuren får mat hela vintern. Läckert, helt enkelt.

Min gräsklippare kommer inte åt att klippa med sin lägsta höjd

Min reflektion: Småsten och kvistar som hindrar gräsklipparen måste förstås avlägsnas manuellt. På Smängen tycks det som om efterbetningen gör ytan jämnare för varje år. Ett snabbare sätt att få en yta som tillåter en jämn och låg klipphöjd för gräsklipparen är att tillföra sand eller jord. Om det sker på sommaren göms det tillförda i växtligheten. Det som tillförs kan läggas ovanpå befintlig växtlighet. Ett alternativ, om örter, gräs eller frön skall bevaras vid ytan, är att vid slåttern skära ut svålen, tillföra sand och jord och därefter lägga tillbaka svålen ovanpå.

Smängen växer fram:

Plantering av pluggplantor
Införande av frö
Förande av dagbok från smängen
Tillförsel av sand och jord för en jämn markyta
Nedklippning efter växtsäsongen  och bortförande av klippet. Efterbetning med gräsklippare eller trimmer.                                 Förfiningar enligt anteckningar i dagboken

Share on Facebook Share

 

Share on TwitterTweet

 

Share on Google Plus Share

 

Share on Pinterest Share

 

Send email Mail

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *