Insamling av frö – ett dilemma

I samma ögonblick som jag tar på arbetsjackan och tar fram en sekatör istället för kamera försvinner en del av den meditativa känslan, ängfullness. Istället för att hitta vackra eller intressanta vinklar för kamerans objektiv letar blicken upp möjligheter till förfining. Inte minst nu när jag lärt mig namnen på vissa oönskade gräs, hundäxing och knylhavre, ser jag många möjligheter till förfining. En annan nackdel med att insamla frö är att steg på Smängen sätter avtryck så att växtligheten ligger ned. Slutligen är många fröställningar vackra eller intressanta, en del av showen. Med nedklippning försvinner ställningarna.

Å andra sidan, om jag inte gör något kanske fröna försvinner från Smängen, ytan är liten. Detta skrivs den fjärde augusti. Prästkragarna har redan släppt iväg sina frön liksom en stor del av försommarens örter. De första fröna har lämnat vädd liksom brudbröd, viktiga örter för helhetsintrycket. Dags att agera om jag skall ha något inflytande på vart fröna tar vägen.

Idag tog jag således på mig arbetsjackan. Jag klippte ned de kapslar av väddklint jag kom åt från kanterna eller med ett steg ut i växtligheten. Jag gör det lätt för mig och sprider fröna direkt. Väddklint blir hög och fröna sprids där jag kan tänka mig  höga örter, längst bort från huset. För brudbröd knipsade jag av stängeln ungefär vid det första bladet. Med ungefär tio stänglar så klippte jag successivt av en centimeter i taget över ytor med få exemplar av örten. Tanken är att varje kvadratdecimeter skall täckas av frö. Att en fröbank byggs upp som ger en jämn blomning av brudbröd över alla Smängens torra delar till midsommar.

På vit fetknopp klippte jag av stänglar. Med fingrarna tog jag loss kapslar och spred vid kanter där örten inte växer.

Inlägg utan bild.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *