Många av Smängens örter evolutionerades rimligen fram på stora grässlätter där det gick betande djur. En del har sedan nått oss via slåtterängar eller andra typer av ängsmarker. För vissa bladrosetter ser det ut som de trycker sig mot marken så att det betande djuret skall ta grässtråna bredvid. Kanske tydligast för slåtterfibbla.
Knippfryle och vårbrodd ses alltmer frekvent på Smängen. Den gulaktiga blomman hos knippfryle kan med lite fantasi ses glimma som guldkorn. Båda arterna blommar nu. Den som stannar upp och letar med blicken ser blommorna. Jag tänker att de bidrar till att grönfonden ser levande ut. Stänglarna är högst ungefär en decimeter höga och blommorna oansenliga. De ger en variation, att vi inte upplever grönfonden som en monokultur av grässtrån.
Att möss äter binas larver påstår författaren att Darwin skriver.
Excerpted from The Nation of Plants by Stefano Mancuso, translated by Gregory Conti. Soon to be published by Other Press.
Författaren skriver:
Darwin skriver: vilka djur kan ni föreställa er att vara mer avlägsna från varandra än en katt och en humla? Ändå är banden som binder dessa två arter, vid första anblicken obefintliga, tvärtom så stränga att om de skulle modifieras, skulle konsekvenserna bli så många och djupgående att de var ofattbara. Möss, hävdar Darwin, är bland humlornas främsta fiender. De äter binas larver och förstör binas bon. Å andra sidan, som alla vet, är mössen kattens favoritbyte. En konsekvens av detta är att man i närheten av de byar med flest katter hittar färre möss och fler humlor. Så långt så klart? Bra, låt oss fortsätta.
På Engelska lyder texten “mice”. Frågan är om det är “field mice”, sork, som menas.
Under senare år har jag försökt hålla efter högt gräs som hundäxing och knylhavre. Med ”efterbetningen” tröttnar allt fler exemplar. Men, är osäker på om jag tidigare rensat bort blad av skogslök i tron att det är ett högt gräs. Gotlänningar kallar löken kajp och gör soppa på den. https://rabarbertradgard.se/varprimor-kajpsoppa/
På Smängen infördes skogslök via plockade bulbiller, de smålökar som bildas efter blomningen. Enligt rabarbertradgard.se kan löken köpas för odling.
Älgörten (filipendula ulmaria) luktar gott och användes förr vid festligheter. Men, den är storvuxen och kan dominera. En ny målsättning och nya erfarenheter har vuxit fram för den fuktiga delen av Smängen. Jag önskar en rik blomning nu i början av maj av, exempelvis, sippor, kungsängslilja, svalört, gullviva och ramslök. Sedan önskar jag att en varierande flora av medelhöga örter tar över. Med pensioneringen har jag tid och kan vara på plats vid sommarhuset. I år är ambitionen att hålla nere älgört och stallört, de har konkurrerat ut ängsvädd som växte på ytan innan kultiveringen. Till hösten kanske jag får kraft att gräva upp några exemplar av älgört och stallört och plantera in nya arter.
Några fler plantor av vanlig svalört ses i år jämfört med tidigare.
Så fort slåttern av de strandveronika som växer vid svalört var genomförd i höstas, växten bladen ut. Svalörtens blad vilar under snön på bilden .
Smängen har inte någon miljö som passar perfekt för vitsippor. Men trots morän istället för mull, och trots ställvis hård blåst, blommar ändå vitsipporna för tredje året i rad. Jag planterade dem tätt då jag var osäker på om de skulle överleva. De blev överväxta med gulvial förra året. Läget är i norr bakom en sten som ger skugga. När det regnar blir vatten stående i anslutning till bädden. Enstaka blomsterflugor har besöka korgarna.
Påfågelöga, nässelfjäril och citronflyger flyger. Märkvärdigt att de överlevt vintern utan att frysa ihjäl.
De första kronbladen av backskärvfrö. Liten och oansenlig men med välkommen vårfärg.
De slog just ut. Detta är tredje året som de återkommer. Jag har sått frön av örten för att skapa pluggplantor. Vi får se om jag har plantor till hösten för att utöka beståndet. Kungsängslilja har uppenbarligen etablerat sig; detta är den fuktiga delen av Smängen. Örten växer i ett stort antal utanför Uppsala.
