I morgon får vi regn enligt prognosen. En kvällsvandring gav flera intryck.






Att anlägga en äng i trädgården.
I morgon får vi regn enligt prognosen. En kvällsvandring gav flera intryck.
Efter uppgrävningen av ytan där denna inköpta dubbelblommande variant av anemone ranuncoloides växte tycktes den borta. Men i år sågs en liten återuppstånden grupp. Under växtplatsen rinner troligen vatten från berget ovanför vår tomt. En liten ansamling av vatten ses efter regn några meter längre ned.
Denna nejlikväxt (stellaria holostea) trivs bra i den sluttning mot norr som uppom efter att vi tog bort sten. En behaglig vit färg. Den dubbeblommande gulsippan, liksom svalört som ses i fonden, har snart förlorat sina kronblad. Mer blå färg kommer snart från trädgårdsnäva och skogsnäva.
En positiv effekt av den ökade användningen av robotgräsklippare kan vara att tidiga nektarsökande insekter får ett mer välfyllt skafferi än tidigare. När ogräsmaskrosens korgar fälls till marken producerar de fröer som ökar antalet exemplar till nästa vår. I denna närbelägna trädgård har tätheten av örten ökat de senaste åren. Robotgräsklipparen surrar ofta när jag går förbi.
Att införa väddklint (cetaurea scabiosa) på Smängen får nog betraktas som mitt största misstag. För tredje året i rad gräver jag upp örten. Med de cirka 50 som ses på bilden har sammanlagt 180 exemplar avlägsnats. Det tog många år innan jag reagerade. När jag såg hur denna ängsmarodör i stort sett slagit ut annan växtlighet på en ö här i Bohuslän började jag ana dess destruktivitet. Nu har jag gjort ett undantag och använder en vårdag till att gräva upp denna lila buse. Rötterna tycks mig smalare än de som togs upp i höstas. Men, jag får nog hålla på i några år till innan örten avslutar sin invasion av Smängen.
En ört av alla jag sådde visade upp fina pluggplantor, humlesuga. Jag gläds åt varje ny ört som etableras på Smängen och hoppas på denna skönhet inför årets säsong. Även ängssalvia grodde väl men snäckor var snabbt framme och mumsade. Trots fiberduk. Tre ängsklocka ser frodiga ut och fem förgätmigej torde ge blommor.
Det blev för sent på året för att gräva upp bäddar. Nöjde mig med det hål ett spett kan frambringa. Lite hönsgödsel i botten. Snäckskal för de örter som föredrar basiska förhållanden. Sedan fylldes hålet med en blandning av köpt jord och egen kompost. En planteringssticka gjorde ett hål i blandningen så att pluggplantan kom ungefär en centimeter under marknivån. Vattnade både före och efter planteringen.
Förr benämndes svalörten ranunculus ficaria. Där örten växer kan det finnas små grodor. Växten trivs i fuktigheten nära vattendrag. Rana betecknar just det djuret vi både sjunger om och efterliknar under dansen runt midsommarstången. Men, idag heter örten istället ficaria verna. Den fikonliknande formen på groddknopparna som kan ses efter blomningen har troligen inspirerat till namnet. Verna refererar till våren, vi ser de gula kronbladen tidigt under säsongen.
De inköpta plantorna av svalört bildar i år en guldboll. De har växt samman. Vackrast finner jag varianten med mörka blad. Gnistrande vårglädje.
Märkvärdigt hur örten snabbt har vissnat ned och försvunnit varje försommar. För att sedan återuppstå redan i november när den överväxande strandveronikan klippts ned. Hukande under snön väntar örten på vårens första värmande solstrålar.