Grannarnas irriterade blickar kan nå oss i Sverige om vi odlar ängsblommor istället för grönsnagg. Men, vi hamnar inte i fängelse. I Kansas City blir du inburad om du inte håller växtligheten under 12 inch (30 centimeter). Det kanske drabbar Dennis Moriarty, 80, stolt ägare av en smäng. En olagligt hög smäng, enligt lagen i Kansas City. Den PDF som finns nedan innefattar delar av hela artikeln, som du får på den här länken.
Smängen bjuder in smådjur på besök, en stor glädje. Genom Christer Eriksson på Facebook-gruppen “Vilken insekt” har jag lärt mig att den sitter och värmer upp sina vingmuskler innan flygning. Ungefär som ett plan som värmer sin motorer, kanske. Blågrön mosaikslända, Aeshna cyanea.
Uppenbarligen finns många utmaningar för att dra upp egna pluggplantor. Ängssalvia (Salvia pratensis) har i omgångar blivit uppätna av snäckor. De ses till höger. Till vänster den glada överraskningen – många frodiga humlesuga (Stachys officinalis). Enbart tre ängsklocka (Campanula patula) spirar. För övriga arter ses ingen eller någon enstaka planta. Fröna är köpta från Impecta och såddes förra hösten i inköpt såjord, innan det blev kallt. Jag avser att ha plantorna täckta med fiber under vintern och plantera ut dem just när de första gröna stråna visar sig nästa vår. Vårplantering är det som fungerat bäst på Smängen.
Väddklint (Centaurea scabiosa) passar inte på smängmattan. Bladrosetten är för mörk och stor, stör estetiken. Och, väddklint tycks konkurrera ut andra örter. Tyvärr införde jag denna lila korgblommiga art, och har nu mycket arbete för att få bort den. Bilden visar ungefär hundra plantor, de flesta tycks dock frösådda för i år. Under vintern lade jag ut fiber för de nya perenner jag sått in och förhållandena tycks ha gynnat väddklint. Förra året tog jag bort 30 plantor, ibland med en meterlång jordstam. Vi får se vad som krävs nästa höst.
Ungefär 24 örter blommar fortfarande. Rikligt med färg ses från aster, stånds, en sydlig vädd (scabiosa triandra) och ängsvädd. Liten blåklocka ses frekvent.
Natur & Trädgård 3/2021 har en spännande artikel om fåglar och fröspridning. Kråkfåglar är allätare, tarmpassagen tar längre tid än för mindre fåglar och de rör sig över långa sträckor under ett dygn. Det gör dem till viktiga fröspridare. Författaren Johan Elmberg, hyllar i sin text August Heintze, som levde mellan 1881 och 1941. Han ägnade en stor del av sin tid åt att studera hur fåglar sprider frön.
Här hittar du till tidskriftens webbplats. Jag gläds åt varje nytt nummer, alltid spännande läsning.
En glädje med Smängen, inte minst jämfört med en gräsmatta, är de buketter som kan plockas.
På Smängen växer fyra snarlika arter. Det senaste tillskottet, fältvädd, planterade jag förra året. Alla fyra arterna tycker jag har en fin blå färg, tre med nyanser som ligger nära blåklocka och cikoria. De ger en fin blomning under lång tid, åkervädd (knautia arvensis) från juli och in i september. Ängsvädd, något mörkare än övriga, kan vara den sista örten som slår ut sina blomkorgar på hösten. Korgarna för fältvädd och en sydlig vädd är mycket snarlika, men den synliga vädden har ett mer gracilt växtsätt. Den senare örten infördes genom att jag lade några frön i en plastpåse under en cykeltur i Frankrike, frön som jag spred utan systematik. Märkligt att det räckte för att arten skulle etableras.
Ett exemplar av åkervädd har en bladrosett som avviker från övrigas. Som en liten kulle. Den har dock tålt ordentlig nedklippning efter växtsäsongen. Örtens bladrosetter blir stora först efter vårblomningen, jag tycker inte att intrycket av vårens blomkorgar störs. Örten fungerar på en smängmatta; bladroseetten hämtar sig efter att blivit nedtrampad.
Det finns aktivister i USA för att odla de örter vi annars ser i naturen. Denna artikel i New York Times berättar hur. Den berättar bland annat om hur vi bör dagligen inspektera frökapslarna, och skörda fröna när de skiftat färg till bruna eller svarta. Eller när de lätt faller ut från kapseln. I år har jag skördat frön från åkervädd och fältvädd när de lätt lämnat kapseln vid beröring. Dock har färgen inte alltid skiftat till brunt eller svart när så sker och just för dessa örter tycks många frön lämna kapseln innan de skiftat färg.
Författaren till artikeln i New York Times föreslår en hög ambitionsnivå. Där ingår att samla in fröerna separat för olika arter och torka dem innan de sås ut. I år samlar jag in åkervädd och fältvädd och torkat fröna. I övrigt har jag direkt återfört de frön jag skördat i år. En fördel med den metoden är att det blir av, att fröna inte blåser bort. Men, det kan absolut vara så att grobarheten är lägre än om fröna torkas först.
En ny bekantskap för mig. Flyttblomfluga (Episyrphus balteatus) – tack Gustav Krage Karlsson i Facebook-gruppen “Vilken insekt”.
