Det finns uppenbarligen ett stort antal arter ute i landskapets ängsmarker. Jag har sett enstaka svampar på Smängen, men inte klassificerat dem Jag fick den här fina rapporten av en läsare, Daniel Lindstein. Tack, Daniel. En stor rikedom att upptäcka!
Den finns på följande länk:
Vi skall klippa så kort vi kan samtidigt som övervintrande bladrosetter i stort sett lämnas intakta, tänker jag. Undantaget gäller de ytor där förnan (filten, the thatch) måste tunnas ut för att inte höga gräs skall dominera. Då en ny yta skall utvecklas mot en smängmatta.
Texten jag läser upp hittar du nedan.
Det kanske viktigaste vi gör i en smäng är att klippa kort mellan växt-säsongerna. Efter att i många år grubblat hur, tänker jag idag att vi skall klippa så kort det går med en begränsad åverkan på örternas bladrosetter. Undantaget är de första åren, då tror jag det är klokt att tunna ut förnan eller filten som den ibland kallas. Denna vinter har jag klippt på tre olika sätt.
Vissa delar av Smängen mängden uppvisar nu i mina ögon en prydlig smängmatta. Där låter jag klippet ligga kvar. Smådjuren i förnan och daggmaskar tar hand om materialet tänker jag.
I höstas klippte jag med den högsta nivån på gräsklipparen och nu i januari på den näst lägsta. Ungefär 3 – 5 centimeter. Bladrosetterna lämnas till stor del intakta. Det klipp som lämnas som ni ser på filmen hindrar knappast ljusberoende groning samtidigt som det kanske kan skydda små groddplantor från att torka ut.
På den fuktiga delen växer höga örter som fackelblomster, gulvial, stånds och svärdslilja tätt. Här slog jag med lie till ungefär 15 cm i höstas. Klippet fördes bort till komposten. Nu har jag klippt med gräsklipparen på högsta nivån, ungefär10 cm. Inte mycket förna finns, jorden ligger blottad mellan örterna. Detta klipp får ligga kvar.
För tre år sedan grävde vi bort sten och jämnade till den här ytan, idén är att den skall bli en smängmatta. Här prioriterar jag att tunna ut förnan, filten. I höstas slog jag först med lie till 15 cm. Efter några dagar klippte jag med gräsklipparen på högsta höjden. Klippet samlades ihop och fördes bort. För några dagar sedan klippte jag så med gräsklipparen på den lägsta nivån. Den förna som då revs upp ses på filmen. Och på bilden här ses de två högar som fördes bort till komposten, en från i höstas, en från nu i januari.
Så, i början kanske det kan vara klokt att tunna ut förnan genom att klippa riktigt lågt, 2-3 cm. Första gången jag fick en känsla av äng för Smängen var efter det första året som jag klippte på lägsta nivån med en liten elgräsklippare. I övrigt klipper jag så lågt det går samtidigt som jag försöker skona örternas övervintrande bladrosetter. Och, olika år har jag använt röjsåg, trimmer, gräsklippare och lie.
Några grannar har en gemensam yta för trädgårdsavfall. En långsam kompostering utan någon struktur. Denna citrontimjan hade någon slängt. Jag satte ut den på Smängen. Jag undvek att klippa ned den med gräsklipparen. Örten tycks överleva vintern. De första åren var jag noga med att bara sätta in svenska ängsblommor. Nu har jag en annan syn, allt som växer och ser trevligt ut välkomnas. Ju mer omväxling, ju bättre. En stor genetisk variation tycks dessutom vara bra för att örterna skall hävda sig mot gräset. Kryptimjan, stortimjan, kryddtimjan och citrontimjan – alla varianterna hälsar jag med glädje.
Grilla korv med barnbarnen. Mysigt i den vinterkyla vi hade efter jul. En bädd av enris ovanpå snön och ved på den. Brasan smälte snön och brände sedan ned övervintrande strån. Det skall bli spännande att se om gräset kommer igen till våren. Avser att så ut örter efter att kolen tagits bort, så om det växer gräs så överlevde de elden.
Grävde om komposten. Trots att vi har haft kyla så var det fullt av mask i komposten. Matrester, innefattande hushållspapper, läggs i en enkel plastbehållare. Mot marken finns en platta med hål i. Masken har krupit dit från omgivningen. Tänker att mask, liksom de bakterier och svampar som står för nedbrytningen, kan tillföra Smängen liv. Avser att sprida ut lite kompost med mask över hela ytan. Nattetid och när värmen kommit.
Trots att Smängen är liten så har ytorna olika fuktighet och grad av solljus. Och, ett område grävdes upp och jämnades till för några år sedan, där är förekomsten av önskvärda gräs och örter låg. Däremot växer där högt gräs. Jag klippte nu i januari på tre olika höjder med min lilla elektriska gräsklippare. Där jag vill få ned höjden på gräset klippte jag på lägsta höjden. Där jag har en smängmatta som ser trevlig ut på näst lägsta höjden. På den fuktiga ytan använde jag näst högsta höjden.
I brist på bättre alternativ kallar jag den sista nedklippningen med gräsklippare för efterbetning. När jag klipper två gånger kallar jag den första omgången för slåtter. I år slog jag med lie i den fuktigaste delen, där höga örter växer och på det nyligen uppgrävda området där gräset ännu är högt.
På de ytor där det finns en rimligen balans har jag troligen klippt ned för kort i den andra omgången, vid efterbetningen, under flera år. I år hade jag gräsklipparen på högsta nivån, vilket lämnade grässtråna som står upp och där marken är jämn fem till sju centimeter höga. Bladrosetter som skadas då höjden är lägre, främst trift och gulkämpar, kan förbli intakta med den höjden.
Anledningen till att jag klippt så lågt är observationen året efter att jag klippt på lägsta höjden – det var första gången jag fick känslan av äng. Det kan ha berott på att det var första året som de höga gräsen hundäxing och knylhavre hölls tillbaka. Lägre gräs och örter syntes bättre. Sedan har jag fortsatt, år efter år. Intrycket kan även bero på att jag fick bort filt med den lägre klipphöjden.
Nu är hundäxing och knylhavre i stort sett borta från de ytor som tycks mig vara en god smängmatta. Troligen måste de sista stråna ryckas upp. Kanske en princip kan vara att klippa extra lågt under de åren som en yta kultiveras. Kultiveringen fram till att en trevlig balans mellan gräs och örter uppnåtts. Under åren då högt gräs kan ligga ned och hota att bilda en filt (thatch) som hindrar frön från att gro och groddplantor från att bli adulta.
Vi får se om gräs eller örter gynnas av den högre höjden. Det är långsamma förlopp.
Jag tror att det viktigaste vid kultiveringen är att få bort filt (thatch) – viktigare än att föra bort näringsämnen som kväve och fosfor. När filten är borta så gror örternas frö och förekomsten av örter blir högre och högre för varje år, är mitt intryck från Smängen. En tjock filt kan hålla fukten till de höga gräsen.
Så fort jag tog bort stänglarna av strandveronika som tar över efter svalörten så växte blad fram. Tycks som det kommer ett nytt varje dag. Undrar var denna ört evolutionerades fram. Rimligen är det tillgången på ljus som får den att växa. Förra året sågs de på samma sätt i november, och bladen överlevde vinter och snö. Imponerande med ett internt glykol. Visar även en bild från i våras.
En björk i Malå har kvar sina gröna blad – trots snö och kyla. På Smängen ses en blomställning av en sydlig vädd, scabiosa triandra. Troligen har de gemensamt att fröet kommer från sydliga breddgrader, där träden har kvar sina löv och örterna ännu blommar. Ett sätt att få en äng i trädgården att blomma under lång tid är att välja fröer och plantor från norra Sverige och södra Europa. Precis som vi gör i våra perennland, när vi för in växter från när och fjärran. Prästkrage från norrbotten kommer rimligen att blomma långt efter prästkrage från Skåne.
Jag lämnade bladrosetterna på några exemplar av blodnäva – de ger en fin färg. Några blomkorgar ses fortfarande på andra örter (liten blåklocka, blåeld, stortimjan, bockrot, myskmalva, scabiosa triandra).
