I en backe mot väst har liten blåklocka slagit ut . Fin kontrast mot färgkulla. Även backnejlika ger färg. Trift har fått i frö.
Liten blåklocka och färgkulla
Alla inlägg av Smangen
När toppblomningen
Enstaka vårblommor tillsammans med försommarens korgar.
Trift, mandelblom och gullviva
Mandelblom är utspridda. Färgerna från trift, gullviva och mandelblom harmonierar fint med varandra.
Midsommarblomster i knopp
Något händer varje dag.
Vitsippa fortfarande utslagen
Det har varit kallt och denna dubbelblommande vitsippa är fortfarande utslagen. Den slog ut sist av de namnsorter jag inköpte för tre år sedan.
Gräsmatta, äng eller hybrid
I mitt tycke är en oklippt gräsyta både vackrare och mer spännande än en kortklippt. Gräsets blommor som vajar i solskenet. För mig har den som låter bli att klippa sin gräsyta en äng. Nedklippningen kan ske när kylan kommer. Men det tycks som om många tror att vi måste följa ett manus som andra skrivit så fort vi slutar klippa gräsmattan. I sin trilogi återkommer Ulf Lundell flera gånger till att han egentligen skulle vilja anlägga en blomsteräng där han nu har en gräsmatta. Men, det framgår att han tror att han måste göra en omfattande ändring av jordmånen för att komma igång. Andra föreställningar handlar om att klippa ned växterna med lie – har man en gräsmatta finns det väl tillgång till en gräsklippare? Varken frön eller pluggplantor framkallas med liebladet. Vad gäller valet av växter så visar väl det vi kallar ogräs att många örter kan hävda sig mot gräset? Ambitionsnivån kan rimligen vara låg eller hög vad gäller örtrikedom och blomning hela växtsäsongen.
En vanlig hybrid är att låta gullviva, lökväxter och andra vår och försommarväxter blomma ut och sedan klippa ytan regelbundet. Eller att låta en del växa upp och en annan vara kortklippt. Det finns många varianter. Som sagt, i våra egna trädgårdar är det vi som bestämmer. Vi behöver inte följa någon annans manus.
Rödklint och svartklint
Rödklint och svartklint har likartade blomkorgar och fröställningar. Men, bladrosetterna ser helt olika ut efter att rödklinten i höstas klipptes ned helt kort. På kommunala gräsmattor där örten klipps ned sommartid har sett att den remonterar i en lågkrypande variant. Svartklintens rosett har varit grön och frodig hela vintern, jag klippte inte ned den i höstas. Örten passar egentligen inte in på min arketypiska smäng där enbart låga växter ingår och allt klipps ned efter växtsäsongen. Men, att detta exemplar tog sig efter att frön importerats i en plastpåse i fickan från södra Frankrike gör att den får speciell uppmärksamhet. En rödklint som växer på en närbelägen strandäng har dock blivit lika frodig som svartklinten.
Robot-framkallad maskrosodling
En robotklippare får maskrosens blommor att slås till marken. Där utvecklas frö från blomkorgarna. För varje blomma gror sedan ett antal nya fåret-Dolly klonade exemplar av örten. Maskrosen är apomiktisk, den kräver inte befruktning utan kan gå i frö med en identisk arvsmassa som moderplantan. Här ser vi maskrosor i en trädgård där en robotklippare ofta noteras. Blommorna kanske gynnar pollinerare.
Det surrar i ekoparken
Det surrar i ekoparken
Förbundet för Ekoparken har en webbplats där vi kan läsa om ett engagemang för pollinerare. Nedanstående broschyr hänvisar till ekoparken men tycks utgiven av en konsultbyrå. Den ger tips om växter för pollinerare. Jag finner detta med att välja speciella växter för pollinerare något förbryllande. Det är absolut så att buddleja drar på sig färgrika fjärilar och isop bin. Men, alla våra inhemska arter som kräver pollinering av en insekt drar till sig pollinerande insekter. Det gäller flertalet ängsblommor som passar på en smäng eller någon annan form av trädgårdsäng. Det viktiga är att låta gräs och örter blomma ut, tänker jag. Att inte klippa ned ytan före blomningen – som vanligtvis sker i en gräsmatta.
På bilden ses en svävfluga. Många blomsterflugor är pollinerare.
Stallört och älggräs bekämpas
Smängen är liten, älggräs är en för stor ört har jag bestämt mig för. Stallört hotar att konkurrera ut alla andra örter på den fuktiga delen av Smängen. Båda örterna avser jag nu kontinuerligt klippa ned nära marken under denna säsong. Det är för många exemplar för att gräva upp. Jag tänker pröva att täcka bladrosetterna med några centimeter sandblandad jord och så in andra örter till hösten. Tanken är att fröna gror och klarar att växa in i rosetten under.
På bilden kan vi ana just varför stallörten hindrar övriga växter. Den har en kompakt bladrosett. Ängsnävan, däremot, har en ensam stam och övriga växter kan krypa nära. Båda örterna har fina och färgrika blomkorgar.
