- Kom igång! Det visar sig vilka växter som trivs på just din smäng.
- Var försiktig med arter som kan vara invasiva på en smäng! Det gäller speciellt på soliga och torra ytor där fagra örter kan frodas och skapa en attraktiv lågväxande bild hela säsongen. Vissa arter (exempelvis väddklint och myskmalva) hittar vatten långt ner i marken och kan på det sättet dominera över lågt växande örter.
- Byte av jordmån på en etablerad gräsmatta kan vara onödigt. En stor del av kvävet och andra näringsämnen som gynnar höga gräs kan försvinna efter några års slåtter. Det omvända kan bli aktuellt; vid alltför stor utarmning blir berikning med kompost eller mineraler ett alternativ. Mängden tillrinnande vatten och antalet soltimmar bestämmer om en smäng med lågt växande örter kan etableras.
Kategoriarkiv: Förfiningar av Smängen
Åtgärder med ambitionen att göra Smängen vackrare eller mer intressant.
Här trivs liten blåklocka
En enda pluggplanta för mer än 20 år sedan. Sedan dess rikligt med färg och frö att sprida över hela Smängen. Örten blir aldrig frodig ute på Smängen där den skall samsas med andra. Här blommar den på samma yta som käringtand färgade gul i våras. Bockrot och vildmorot flankerar.
Barndomens förtjusning i den himmelsblå nyansen satte igång mitt intresse som numera kultiveras på Smängen. Jag uppmärksammade klockorna på en liten ängsyta på en ö. Svenska Botaniska Föreningen utsedde liten blåklocka till vår nationalblomma år 2020. Uppenbarligen är vi många som njuter av skönheten.
Ihärdigt har jag strött ut frö från liten blåklocka under många år. Stänglar ses varje år, spridda över nästan hela Smängen. Frodig blir dock örten enbart högst upp i den här backen.
Frökapslar som kan överraska
Som dekoration framför ytterdörren fungerar penséer (viola × wittrockiana) väl. Enligt svenska Wikipedia (24 juli 2022) är dessa ettåringar en hybrid av olika arter ur viola-släktet. Efter att ha spridit ut frökapslar på Smängen har jag något år senare noterat färggranna små violer, lika stora som styvmorsviol. Med andra färger, mer intensiva än hos moderplantan. Kanske frökapslarna på bilden kan ge en ny kombination nästa år.
I år sågs enbart en stängel av skogsviol. Även blomningen av ängsviol var påver. En stor andel av de ungefär 20 violaceae som nämns i floran torde trivas på en smäng. Wikipedia (24 juli 2022) anger att flera hundra arter finns globalt, så kanske finns det fler alternativ.
Nya blommande planer
Regn och kyla, tid för att planera inför nästa år. För vilka arter vill jag accelerera spridningen? Vilka skall bromsas? Vilka är värda speciell uppmärksamhet? Och slutligen, listan med sorgebarn där utrotning måste till.
En sydländsk vädd (scabiosa triandra), fältvädd (scabiosa columbaria) och axveronika (veronika spicata) förtjänar extra tid. De två scabiosa blommar sent, de första kronbladen vecklar ut sig i slutet av juli. Triandra fortsätter fram till frosten. Växterna ger ett skirt intryck, försynta vackra stänglar. Axveronika ger en mustig blå färg nära marken. Dessa tre arter tillför Smängen en sofistikerad ängskänsla ända fram till säsongens slut.
För vissa delar av smängen finns det många lyckospridare som jag gärna ger en accelererad spridning. Arter med fina färger och spännande former. Som kan öka mångfalden, nyckeln till ett angenämt sceneri. Backglim, backnejlika, liten blåklocka, tjärblomster, rödklint, vildmorot, åkervädd och ängsnäva saknas här och där. Det gäller även darrgräs och korta gräs som bildar små tuvor.
På utmarken, den delen som inte ses från boningshuset, samlar jag vissa högre örter som trivs på torr mark. Stånds och smällglim avser jag sprid dit.
När det gäller väddklint planerar jag att knipa av korgarna så fort kronbladen vissnar. Sedan märker jag plantan så att jag hittar den för bortgrävning i samband med slåttern. Även gullris tänker jag föra bort från Smängen.
Väddklint – mitt största misstag
Att införa väddklint (cetaurea scabiosa) på Smängen får nog betraktas som mitt största misstag. För tredje året i rad gräver jag upp örten. Med de cirka 50 som ses på bilden har sammanlagt 180 exemplar avlägsnats. Det tog många år innan jag reagerade. När jag såg hur denna ängsmarodör i stort sett slagit ut annan växtlighet på en ö här i Bohuslän började jag ana dess destruktivitet. Nu har jag gjort ett undantag och använder en vårdag till att gräva upp denna lila buse. Rötterna tycks mig smalare än de som togs upp i höstas. Men, jag får nog hålla på i några år till innan örten avslutar sin invasion av Smängen.
Utplantering av pluggplantor
En ört av alla jag sådde visade upp fina pluggplantor, humlesuga. Jag gläds åt varje ny ört som etableras på Smängen och hoppas på denna skönhet inför årets säsong. Även ängssalvia grodde väl men snäckor var snabbt framme och mumsade. Trots fiberduk. Tre ängsklocka ser frodiga ut och fem förgätmigej torde ge blommor.
Det blev för sent på året för att gräva upp bäddar. Nöjde mig med det hål ett spett kan frambringa. Lite hönsgödsel i botten. Snäckskal för de örter som föredrar basiska förhållanden. Sedan fylldes hålet med en blandning av köpt jord och egen kompost. En planteringssticka gjorde ett hål i blandningen så att pluggplantan kom ungefär en centimeter under marknivån. Vattnade både före och efter planteringen.
Klipphöjd för efterbetningen
Vi skall klippa så kort vi kan samtidigt som övervintrande bladrosetter i stort sett lämnas intakta, tänker jag. Undantaget gäller de ytor där förnan (filten, the thatch) måste tunnas ut för att inte höga gräs skall dominera. Då en ny yta skall utvecklas mot en smängmatta.
Texten jag läser upp hittar du nedan.
Det kanske viktigaste vi gör i en smäng är att klippa kort mellan växt-säsongerna. Efter att i många år grubblat hur, tänker jag idag att vi skall klippa så kort det går med en begränsad åverkan på örternas bladrosetter. Undantaget är de första åren, då tror jag det är klokt att tunna ut förnan eller filten som den ibland kallas. Denna vinter har jag klippt på tre olika sätt.
Vissa delar av Smängen mängden uppvisar nu i mina ögon en prydlig smängmatta. Där låter jag klippet ligga kvar. Smådjuren i förnan och daggmaskar tar hand om materialet tänker jag.
I höstas klippte jag med den högsta nivån på gräsklipparen och nu i januari på den näst lägsta. Ungefär 3 – 5 centimeter. Bladrosetterna lämnas till stor del intakta. Det klipp som lämnas som ni ser på filmen hindrar knappast ljusberoende groning samtidigt som det kanske kan skydda små groddplantor från att torka ut.
På den fuktiga delen växer höga örter som fackelblomster, gulvial, stånds och svärdslilja tätt. Här slog jag med lie till ungefär 15 cm i höstas. Klippet fördes bort till komposten. Nu har jag klippt med gräsklipparen på högsta nivån, ungefär10 cm. Inte mycket förna finns, jorden ligger blottad mellan örterna. Detta klipp får ligga kvar.
För tre år sedan grävde vi bort sten och jämnade till den här ytan, idén är att den skall bli en smängmatta. Här prioriterar jag att tunna ut förnan, filten. I höstas slog jag först med lie till 15 cm. Efter några dagar klippte jag med gräsklipparen på högsta höjden. Klippet samlades ihop och fördes bort. För några dagar sedan klippte jag så med gräsklipparen på den lägsta nivån. Den förna som då revs upp ses på filmen. Och på bilden här ses de två högar som fördes bort till komposten, en från i höstas, en från nu i januari.
Så, i början kanske det kan vara klokt att tunna ut förnan genom att klippa riktigt lågt, 2-3 cm. Första gången jag fick en känsla av äng för Smängen var efter det första året som jag klippte på lägsta nivån med en liten elgräsklippare. I övrigt klipper jag så lågt det går samtidigt som jag försöker skona örternas övervintrande bladrosetter. Och, olika år har jag använt röjsåg, trimmer, gräsklippare och lie.
Kompost med mask
Grävde om komposten. Trots att vi har haft kyla så var det fullt av mask i komposten. Matrester, innefattande hushållspapper, läggs i en enkel plastbehållare. Mot marken finns en platta med hål i. Masken har krupit dit från omgivningen. Tänker att mask, liksom de bakterier och svampar som står för nedbrytningen, kan tillföra Smängen liv. Avser att sprida ut lite kompost med mask över hela ytan. Nattetid och när värmen kommit.
Klipphöjder
Trots att Smängen är liten så har ytorna olika fuktighet och grad av solljus. Och, ett område grävdes upp och jämnades till för några år sedan, där är förekomsten av önskvärda gräs och örter låg. Däremot växer där högt gräs. Jag klippte nu i januari på tre olika höjder med min lilla elektriska gräsklippare. Där jag vill få ned höjden på gräset klippte jag på lägsta höjden. Där jag har en smängmatta som ser trevlig ut på näst lägsta höjden. På den fuktiga ytan använde jag näst högsta höjden.
Viktigt att tunna ut filten
I brist på bättre alternativ kallar jag den sista nedklippningen med gräsklippare för efterbetning. När jag klipper två gånger kallar jag den första omgången för slåtter. I år slog jag med lie i den fuktigaste delen, där höga örter växer och på det nyligen uppgrävda området där gräset ännu är högt.
På de ytor där det finns en rimligen balans har jag troligen klippt ned för kort i den andra omgången, vid efterbetningen, under flera år. I år hade jag gräsklipparen på högsta nivån, vilket lämnade grässtråna som står upp och där marken är jämn fem till sju centimeter höga. Bladrosetter som skadas då höjden är lägre, främst trift och gulkämpar, kan förbli intakta med den höjden.
Anledningen till att jag klippt så lågt är observationen året efter att jag klippt på lägsta höjden – det var första gången jag fick känslan av äng. Det kan ha berott på att det var första året som de höga gräsen hundäxing och knylhavre hölls tillbaka. Lägre gräs och örter syntes bättre. Sedan har jag fortsatt, år efter år. Intrycket kan även bero på att jag fick bort filt med den lägre klipphöjden.
Nu är hundäxing och knylhavre i stort sett borta från de ytor som tycks mig vara en god smängmatta. Troligen måste de sista stråna ryckas upp. Kanske en princip kan vara att klippa extra lågt under de åren som en yta kultiveras. Kultiveringen fram till att en trevlig balans mellan gräs och örter uppnåtts. Under åren då högt gräs kan ligga ned och hota att bilda en filt (thatch) som hindrar frön från att gro och groddplantor från att bli adulta.
Vi får se om gräs eller örter gynnas av den högre höjden. Det är långsamma förlopp.
Jag tror att det viktigaste vid kultiveringen är att få bort filt (thatch) – viktigare än att föra bort näringsämnen som kväve och fosfor. När filten är borta så gror örternas frö och förekomsten av örter blir högre och högre för varje år, är mitt intryck från Smängen. En tjock filt kan hålla fukten till de höga gräsen.
