Åtgärder med ambitionen att göra Smängen vackrare eller mer intressant.
Detta fuktiga område domineras av stallört och nysört. Estetiken kan diskuteras när dessa högresta örter trängs. Jag tog några minuter och ryckte upp och bortförde det höga gräset. I mina ögon blev området trevligare att se på utan gräs.
På den yta som ligger nära huset, jag kallar den huvudängen, ses en första nivå, en andra nivå och utmaningen är att få en tredje nivå på höjden från mitten av juli till slutet av säsongen. Den tredje nivån sträcker sig, i det perfekta scenariet, ovanför stänglar och fröställningar av brudbröd och prästkrage. Helst även ovanför alla grässtrån med vippor som börjar se vissna ut. Det tycks mig som om bockrot, cikoria, johannesört, kungsmynta, liten blåklocka, rödklint, vildmorot och åkervädd kan fylla den rollen på ett bra sätt; jag har ambitionen att sprida dessa örters frön över hela ytan. Myskmalva och väddklint reser sig över fröställnngar och vippor på den andra nivån. Första och kanske andra året efter att ett frö grott bidrar de perfekt till den tredje nivån. Men, när ett exemplar blir frodigt utvecklas bladrosetten för väddklint och myskmalva tidigt på året och skymmer kronbladen av, exempelvis, brudbröd och prästkrage. Ängens karaktär ändras, och jag vill inte ha frodiga exemplar av dessa två högresta örter över hela ytan. Kungsmynta ger rikligt med färg under juli och augusti. Nu, när trängseln är stor, sprider jag dess frön över hela Smängen.
För några år sedan hade vi borstnejlika i trädgårdslandet. När de blommat ut spred jag frön på Smängen. I år dök denna borstnejlika upp oväntat, en välkommen variation. Det är många år sedan jag övergav tanken att Smängen enbart skulle uppvisa örter som vi uppfattar som naturligt vilda. Det som växer och inte förfular är välkommet.
På denna yta försvann örter och inga gräs växte in. Jag tolkade det om att ytan var alltför utarmad på näringsämnen. De senaste åren har jag försiktigt tillfört jord, höstgödsel och nedklippta växtdelar i samband med slåttern. Kylan under maj och juni, och kanske även regnen under juni, har säkert spelat in så att harklöver och backnejlika växer frodigt i år. Prästkrage, åkervädd och brudbröd har tillkommit. Något eller några år till fortsätter jag nog att tillföra gödsel och jord. Om höga gräs växer in slutar jag.
Denna backe ligger utanför vår tomt och jag ägnade den ingen uppmärksamhet de första 10 åren med Smängen. Inga örter växte här, en tjock förna (filt, thatch) hämmade frön från att gro och groddplantor att utvecklas. Med handgräsklippare skalade jag av förnan, det kändes som att jag skalperade backen. Verikalt skar jag ned till marken och kunde därefter skala bort de halvt förmultnade växtdelarna. Successivt har nu örter intagit backen genom frön spridda av mig eller ditblåsta.
På en annan yta som hade en tjock förna från början har jag inte haft samma höga ambitionsnivå. Där har jag enbart klippt kort. Etableringen av örter på den ytan har tagit många fler år än i den här backen.
När jag vände upp och ned på fröställningen lät det som ett stilla vårregn mot fönstret. De mogna fröna rann ut i hinken. De knappt millimeterstora fröna var mörka och behövde knappast tröskas.
Tjärblomster ger välkommen färg en bit in på våren. De slår ut efter pionjärerna och kan ge välkommen färg under många veckor. På Smängen är mitt intryck att etablerade tjärblomster återkommer år efter år. Bladrosetterna är låga och ger variation till grönfonden.
Jag skulle gärna se örten över hela ytan. Klippte ned stjälkarna fröställningar, delade upp dem i korta bitar och försökte sprida dem, och de frö som rann ut, jämt över hela Smängen.
Kunde inte motstå ett exemplar från gardenorchid.com som shoppen på botaniska trädgården i Göteborg bjöd ut. På hemsidan från gardenorchid.com visas en video där guckusko planteras ut i naturen, en ansvarig uppger att de planterat ut 4000 plantor på 30 olika växtställen i Schweiz. Trots namnet tycks bolaget vara från Schweiz. Att köpa och plantera ett exemplar måste rimligen betraktas som okej – jag var först tveksam.
Grävde upp en grästuva i den fuktigare delen av Smängen, krossade skal av ostron och musslor och lade dem i botten. Ovanpå det lera och därefter trädgårdsjord. Vi får se om exemplaret blommar och överlever nästa vinter. Växtplatsen är i norrläge bakom en klippa.
Nu när Smängen känns om en liten äng på hela ytan har jag intresserat mig för att inhandla varianter av våra vanligaste ängsblommor. Förra året anlade jag en bädd med olika varianter av vitsippa bakom en sten. De inköpta exemplaren överlevde vintern. Det har varit torrt, och flera har blad enbart några centimeter ovanför marken och utan blommor.
När FuktSmängen grävdes upp försvann den lilla samling av vitsippor och gulsippor som gladde mig varje vår. Förhållandena blev annorlunda när vi tog bort ett antal stora och små stenar. En stor sten är kvar, och bakom (norr om) den kanske sippor kan trivas. Jag har därför inköpt några olika varianter av vitsippor, blå och dubbelblommande. Jag har även köpt två gulsippor – plantorna beställdes från Odlarglädjens plantskola. Försökte mig på en bädd. Först grävde jag ut ungefär två decimeter. I botten lade jag en decimeter inköpt torv (okalkad och ogödslad). Efter det sållade jag den utgrävda massan fri från rötter och sten. Den blandades med kvarvarande torv så att jorden kom i samma höjd som tidigare. Därefter planterades sipporna så att de kom ungefär en centimeter under ytan. Slutligen lade jag på en centimeter med inköpt plantjord med idén att den är ogräsfri och kanske kan hindra ljusberoende frön från att gro. Jag tänker att sipporna skall etablera sig innan ytan täcks av växtlighet till sommaren. Vi får se till våren om detta ger en vacker vårbild eller skall läggas till mina tidigare misslyckanden. Skall bli spännande.
Jag köpte även en blåsippa. Den planterade längst in mot stenen i en blandning av plantjord och krossade mussel och ostronskal. Underbar att skåda på nära håll är blåsippan. När detta exemplar blommar blir det även en signal att leta upp landskapets maffiga backar med blåsippor.
Att dra upp egna pluggplantor har jag funnit svårt för många örter. När det lyckas är det däremot stimulerande och ett bra sätt att öka örtrikedomen. Eftersom jag tidigt i utvecklingen av Smängen köpte pluggplantor har jag använt de plastbehållare som de kommer i. En nackdel har varit att de inte är anpassade för miniväxthus. I avsaknad av ett stort växthus har jag använt miniväxthus för att dra upp pluggplantor till Smängen och grönsakslanden.
I denna video presenteras toarullar som behållare för att dra upp pluggplantor. Något jag aldrig prövat.
