Kategoriarkiv: Förfiningar av Smängen

Åtgärder med ambitionen att göra Smängen vackrare eller mer intressant.

Gullvivor – skörd av frö

Så här års är det spännande att följa ur frökapslarna mognar och fröna blir färdiga att spridas. Just nu kan fröna hällas ut från gullvivans kapslar. Det är även fascinerande hur många frö som några få stänglar producerar. Jag har enbart sett några enstaka nya frösådda exemplar av gullviva de senaste åren. Ytan tycks inte passa örten. I år har jag skördat de här fröna, blandat ut dem med sand och spridit dem inom två meter från de exemplar som nu glädjer mig om våren. Jag köpte tolv pluggplantor för 25 år sedan. De torkade bort 2008. Dock spreds frö, och några exemplar ses varje år. I allmänhet tycks det gå tre år från att jag sprider frö tills jag ser en första blomkorg på ett nytt exemplar av örten.

Frö och frökapslar från gullviva, 7 augusti 2021.
Gullviva 11 maj 2017 klockan 19 34. Frösådda exemplar.

Frö-skörd, återförande och bortförande

Ingen av de fler än 150 örter jag observerat på Smängen har kvar sina fröer vid slåtter och släpper dem efter att de legat på marken och torkat. Antingen släpper de sina fröer under växtsäsongen eller så behåller de frökapslarna intakta över vintern (vinterståndare).

I år ägnar jag åkervädd (knautia arvensis) speciell uppmärksamhet. De ger en fin färg nu i augusti och jag ser gärna att örten spirar på hela Smängen. Även om ytan är liten (drygt 200 kvadratmeter) betyder det att frön måste spridas jämt över hela ytan. Åkervädd släpper sina frön så fort kapseln är mogen och det sker successivt. Ungefär varannan dag samlar jag nu in mogna kapslar och förvarar dem torrt i en öppen plastpåse. Inom kort planerar jag att återföra fröna.

Ett alternativ för att kunna sprida frö jämt är att dryga ut de uttröskade fröna med sandlådesand. Bilden visar hur jag gjorde det för brudbröd (filipendula vulgaris), en annan ört jag gärna ser växande på hela ytan.

Tröskade frö och sönderklippta fröställningar av brudbröd. 6 augusti 2021.
Sandlådesand och frö av brudbröd.

Väddklint (centaurea scabiosa), däremot, önskar jag på sikt få bort helt från Smängen. Örten blir för stor och dominerande på Smängens lilla yta. Även denna ört släpper sina frön successivt. Jag skördar kapslarna och sprider dem på en allmän yta där idag vass och älggräs dominerar. Där tänker jag att örten kan växa, till glädje för alla pollinatörer och fåglar som äter fröna.

Värna väddklint – eller inte

Väddklint har vackra blå blommor, bjuder på nektar och fröer som inte minst steglits tycker om. De färggranna fåglarna utgör en höstglädje. Men – väddklint hotade att helt ta över den sydöstra delen av Smängen. Bladrosetterna är kraftiga och kväver omkringliggande växtlighet. Och – i den målsättning som med åren vuxit fram med lågväxande örter och en yta som kan beträdas passar inte örten in. I höstas lade jag därför ned ett stort arbete på att gräva upp 15 exemplar. Jordstammarna (rhizomerna) var nästan en meter långa och lodrätta. Närmast groteska. Rimligen har jag lämnat kvar delar, då jag nu räknar till 20 bladrosetter. Rimligen har även frön grott, ett stort antal finns säkert på ytan. Arten infördes med frön som spreds utan att jag gjord någon bädd. Det tog tre år innan jag noterade det första exemplaret. Kanske har det hänt något med mikrobiotan som göra att artens frön gror bättre än tidigare. De som hindrar omkringliggande önskvärda örter klipper jag ner i år, samtliga planerar jag att gräva upp i höst på den sydöstra delen. Jag har en nordvästlig del som inte syns från boningshuset där jag låter höga örter växa. Där får de stå kvar.

I denna skrift argumenterar författarna för att väddklint skall värnas i landskapet. Kanske finns det en konflikt mellan att värna pollinerare och att få en prydlig smäng i trädgården. Så här års är det tydligt att vissa använder sin gräsmatta som en maskrosodling – till alla pollinerares glädje. Maskrosor som klipps ned och får ligga kvar går i frö och ger upphov till många nya plantor.

Denna PDF kommer från Gotland och uppmanar oss att värna väddklint.

Stor bladrosett av Väddklint vid den sandblandade jord jag jämnade ut ytan med i höstas. 15 maj 2021.
Gräsmatta med odling av ogräsmaskrosor. Nektar till pollinerare. 16 maj 2021.

Läsarfråga om slåtter

Det som jag funnit enklast är att klippa ned med röjsåg till ungefär 15 centimeter. Det gör jag efter att ha skördat de frön som jag vill återföra, det är inte så att frökniparna släpper sina frön när stängeln torkar. De arterna har vinterståndare, frökapslarna är kvar över vintern – kanske för att fåglar skall äta och sprida dem. Efter att ha tagit ner klippet fortsätter jag med gräsklippare. Det kan diskuteras vilken klipphöjd som är bäst. Om bara några centimeter sparas så håller sig ytan prydligt längre och de höga gräsen försvinner fortare, är mitt intryck. Samtidigt så blir rosetter av trift och gulkämpar skadade. De första åren slog jag med lie, men det är omöjligt för mig att få en så låg klipphöjd med lie som jag menar en smäng behöver. Slåtterbalk har jag ingen erfarenhet av. Jag har även använt trimmer, men det redskapet är vekare än röjsåg för den höga klippningen och mindre effektiv än en gräsklippare för den låga.

Se videon om att återföra frön.

Klippt älgört

Älgörten (filipendula ulmaria) luktar gott och användes förr vid festligheter. Men, den är storvuxen och kan dominera. En ny målsättning och nya erfarenheter har vuxit fram för den fuktiga delen av Smängen. Jag önskar en rik blomning nu i början av maj av, exempelvis, sippor, kungsängslilja, svalört, gullviva och ramslök. Sedan önskar jag att en varierande flora av medelhöga örter tar över. Med pensioneringen har jag tid och kan vara på plats vid sommarhuset. I år är ambitionen att hålla nere älgört och stallört, de har konkurrerat ut ängsvädd som växte på ytan innan kultiveringen. Till hösten kanske jag får kraft att gräva upp några exemplar av älgört och stallört och plantera in nya arter.

2021-05-03 – älgört på väg upp
2021-05-03 – nedklippt älgört.

Tredje året med vitsipporna

Smängen har inte någon miljö som passar perfekt för vitsippor. Men trots morän istället för mull, och trots ställvis hård blåst, blommar ändå vitsipporna för tredje året i rad. Jag planterade dem tätt då jag var osäker på om de skulle överleva. De blev överväxta med gulvial förra året. Läget är i norr bakom en sten som ger skugga. När det regnar blir vatten stående i anslutning till bädden. Enstaka blomsterflugor har besöka korgarna.

2021-05-01. Vitsippor två gulsippor och en svalört.
2021-05-02 – blå vitsippa
2021-05-02 – dubbelblommande vitsippa
2018-08-19. Färdig bädd för vitsippor och två gulsippor.
2019-04-27. Bädd för varianter av vitsippa och gulsippa 26 april 2019.

Bädd för pluggplantor

I höstas anlade jag en ny typ av bädd. Där det tidigare växt stallört eller väddklint så uppkom möjligheter till att pröva bättre sätt att föra in nya arter via pluggplantor. Pratensis skickade pluggplantor i god form, de frodigaste jag fått, om jag minns korrekt. På bilden ses fältvädd, som inte finns på Smängen.

Jag grävde nästan tre decimeter djup och drygt två decimeter i diameter. Den uppgrävda jorden silades för rötter. Jag blandade även till lite köpt plantjord. I botten lade jag maskkompost och lite inköpt Höstgödsel. Ovanpå det återförde jag jorden. Efter att tre pluggplantor planterats så ökade jag på med två centimeter stenmjöl.

Tanken är att pluggplantorna behöver en säsong för att etablera sig utan konkurrens. En annan tanke är att de behöver alla de fungi, bakterier och virus som jorden innehåller för sin etablering. Vidare tänker jag att maskkomposten kan gynna både mikrobiotan i jorden och att maskarna kan göra sitt. Höstgödsel innehåller näringsämnen som kan vara bra att ha lätt tillgängliga vid etableringen.

Vi får se om pluggplantorna utvecklas nu under sommaren. Bladrosetterna har sett fina ut under hela vintern.

Bladrosetter av fältvädd (scabiosa columbaria) 2021-04-22. De har sett likadana ut hela vintern.
Plantbädd såsom jag gjorde i höstas.

Egna pluggplantor

Detta är mitt första större försök att dra upp egna pluggplantor för att berika floran på Smängen. Det tycks mig som att ju fler arter som finns på Smängen, ju lättare är det att etablera nya. Ytan är liten, ändå finns det plats för många fler arter.

Frön är inköpta från olika fröfirmor. Hållarna är de som Pratensis tidigare levererade pluggplantor i. De är fyllda med inköpt såjord. För de frön där det rekommenderas har jag täckt bädden med perlit. Allt gjordes i ordning i höstas och har varit täckt av en fiberduk under vintern.

I höstas grodde pimpinell och nu har precis ängssalvia uppvisat groddblad.

Pluggarna jag gjorde i ordning i höstas.
Fiberduken jag täckte med i vintras.
Odlingstunnel från Hortus jag tänkte pröva över sommaren.
Pimpinell grodde redan i höstas och har övervintrat som små groddplantor. Spännande att de klarar att inte förfrysa.
Ängssalvia par just visat upp groddblad. 2021-04-20.

Ettåringar och fleråringar samtidigt

Ettåringar och fleråringar – jag beslöt att blanda här uppe i det sydöstra hörnet. I höstas grävde jag upp kanske sammanlagt 50 plantor av väddklint, stallört och silvermartorn. De passade inte in i det smäng-koncept av låga örter och gräs som vuxit fram. För att få ytan jämn efteråt fyllde jag på med jord och sand. I den jorden sådde jag frön insamlade från Smängen men även ettåriga åkerogräs. Fröna har således ett tunt lager av ny jord att gro i. Grodden får sedan tampas med de växter som ligger under. Det skall bli spännande att se om några av ettåringarna klarar konkurrensen. Nära kanten sådde jag dessutom ettåriga växter som normalt ses i trädgårdsland. En liten lek med de olika koncepten. Över vintern har ytan varit täckt med en fiberduk. Den tog jag bort till påsk. Den gröna färgen anger tydligt att gräs och örter hunnit längre under duken än växtligheten utanför har gjort.

Den gröna färgen markerar var fiberduken har legat över vintern.
Kornvallmo är ett åkerogräs. Jag har även sått in klätt och blåklint. Trädgårdsvarianten av kornvallmo och blomsterlin är nog tänkta för ett trädgårdsland. De har såtts in tillsammans med penséer, som en övergång mot altan. Jag planerar inte att ta bort något som gror under växtsäsongen. Utvärdering till hösten!

Sand och såjord drygar ut

Ett billigt sätt att dryga ut fröna för jämn sådd är att blanda ut med sandlådesand, som säljs i små förpackningar. Jag blandar även ut med lite inköpt såjord, den mörka färgen gör det tydligt var jag sått. Ett stort antal frön har jag nu återfört till Smängen, de förvarades över vintern. Jag vet inte när det är bäst att återföra, men örter med vinterståndare sprids rimligen hela vintern via vind och djur.

Sandlådesand inköpt på en handelsträdgård.
Fröna tröskades med handgräsklippare. Därefter blandades de med sand och såjord för att få volym.