Kategoriarkiv: Förfiningar av Smängen

Åtgärder med ambitionen att göra Smängen vackrare eller mer intressant.

Klipphöjd för efterbetningen

Denna video beskriver hur jag tänker när det gäller vilken höjd jag har gräsklipparen på. Den sista klippningen nu innan värmen kommer kallar jag i brist på en bättre term för efterbetning.

Vi skall klippa så kort vi kan samtidigt som övervintrande bladrosetter i stort sett lämnas intakta, tänker jag. Undantaget gäller de ytor där förnan (filten, the thatch) måste tunnas ut för att inte höga gräs skall dominera. Då en ny yta skall utvecklas mot en smängmatta.

Texten jag läser upp hittar du nedan.

Det kanske viktigaste vi gör i en smäng är att klippa kort mellan växt-säsongerna. Efter att i många år grubblat hur, tänker jag idag att vi skall klippa så kort det går med en begränsad åverkan på örternas bladrosetter. Undantaget är de första åren, då tror jag det är klokt att tunna ut förnan eller filten som den ibland kallas. Denna vinter har jag klippt på tre olika sätt.

Vissa delar av Smängen mängden uppvisar nu i mina ögon en prydlig smängmatta. Där låter jag klippet ligga kvar. Smådjuren i förnan och daggmaskar tar hand om materialet tänker jag.

I höstas klippte jag med den högsta nivån på gräsklipparen och nu i januari på den näst lägsta. Ungefär 3 – 5 centimeter. Bladrosetterna lämnas till stor del intakta. Det klipp som lämnas som ni ser på filmen hindrar knappast ljusberoende groning samtidigt som det kanske kan skydda små groddplantor från att torka ut.

På den fuktiga delen växer höga örter som fackelblomster, gulvial, stånds och svärdslilja tätt. Här slog jag med lie till ungefär 15 cm i höstas. Klippet fördes bort till komposten. Nu har jag klippt med gräsklipparen på högsta nivån, ungefär10 cm. Inte mycket förna finns, jorden ligger blottad mellan örterna. Detta klipp får ligga kvar.

För tre år sedan grävde vi bort sten och jämnade till den här ytan, idén är att den skall bli en smängmatta. Här prioriterar jag att tunna ut förnan, filten. I höstas slog jag först med lie till 15 cm. Efter några dagar klippte jag med gräsklipparen på högsta höjden. Klippet samlades ihop och fördes bort. För några dagar sedan klippte jag så med gräsklipparen på den lägsta nivån. Den förna som då revs upp ses på filmen. Och på bilden här ses de två högar som fördes bort till komposten, en från i höstas, en från nu i januari.

Så, i början kanske det kan vara klokt att tunna ut förnan genom att klippa riktigt lågt, 2-3 cm. Första gången jag fick en känsla av äng för Smängen var efter det första året som jag klippte på lägsta nivån med en liten elgräsklippare. I övrigt klipper jag så lågt det går samtidigt som jag försöker skona örternas övervintrande bladrosetter. Och, olika år har jag använt röjsåg, trimmer, gräsklippare och lie.

Kompost med mask

Grävde om komposten. Trots att vi har haft kyla så var det fullt av mask i komposten. Matrester, innefattande hushållspapper, läggs i en enkel plastbehållare. Mot marken finns en platta med hål i. Masken har krupit dit från omgivningen. Tänker att mask, liksom de bakterier och svampar som står för nedbrytningen, kan tillföra Smängen liv. Avser att sprida ut lite kompost med mask över hela ytan. Nattetid och när värmen kommit.

2022-01-16 – mask i komposten.

Klipphöjder

Trots att Smängen är liten så har ytorna olika fuktighet och grad av solljus. Och, ett område grävdes upp och jämnades till för några år sedan, där är förekomsten av önskvärda gräs och örter låg. Däremot växer där högt gräs. Jag klippte nu i januari på tre olika höjder med min lilla elektriska gräsklippare. Där jag vill få ned höjden på gräset klippte jag på lägsta höjden. Där jag har en smängmatta som ser trevlig ut på näst lägsta höjden. På den fuktiga ytan använde jag näst högsta höjden.

Klippt på lägsta höjden på gräsklipparen. Filt (visset gräs) rivs upp. Nackdelen är att bladrosetter och örter som övervintrar med ytliga delar kan skadas. En fördel kan vara att högt gräs hålls tillbaka och att filten (engelska: the thatch) tunnas ut.
Klipphöjd
Denna yta har klipps på näst lägsta höjden på gräsklipparen. Ingen filt revs upp. Gräsets höjd är ungefär tre till fem centimeter. Bladrosetterna lämnades till stor del intakta. På bilden ses exempelvis brudbröd och mandelblom.

Viktigt att tunna ut filten

I brist på bättre alternativ kallar jag den sista nedklippningen med gräsklippare för efterbetning. När jag klipper två gånger kallar jag den första omgången för slåtter. I år slog jag med lie i den fuktigaste delen, där höga örter växer och på det nyligen uppgrävda området där gräset ännu är högt.

På de ytor där det finns en rimligen balans har jag troligen klippt ned för kort i den andra omgången, vid efterbetningen, under flera år. I år hade jag gräsklipparen på högsta nivån, vilket lämnade grässtråna som står upp och där marken är jämn fem till sju centimeter höga. Bladrosetter som skadas då höjden är lägre, främst trift och gulkämpar, kan förbli intakta med den höjden.

Anledningen till att jag klippt så lågt är observationen året efter att jag klippt på lägsta höjden – det var första gången jag fick känslan av äng. Det kan ha berott på att det var första året som de höga gräsen hundäxing och knylhavre hölls tillbaka. Lägre gräs och örter syntes bättre. Sedan har jag fortsatt, år efter år. Intrycket kan även bero på att jag fick bort filt med den lägre klipphöjden.

Nu är hundäxing och knylhavre i stort sett borta från de ytor som tycks mig vara en god smängmatta. Troligen måste de sista stråna ryckas upp. Kanske en princip kan vara att klippa extra lågt under de åren som en yta kultiveras. Kultiveringen fram till att en trevlig balans mellan gräs och örter uppnåtts. Under åren då högt gräs kan ligga ned och hota att bilda en filt (thatch) som hindrar frön från att gro och groddplantor från att bli adulta.  

Vi får se om gräs eller örter gynnas av den högre höjden. Det är långsamma förlopp.

Jag tror att det viktigaste vid kultiveringen är att få bort filt (thatch) – viktigare än att föra bort näringsämnen som kväve och fosfor. När filten är borta så gror örternas frö och förekomsten av örter blir högre och högre för varje år, är mitt intryck från Smängen. En tjock filt kan hålla fukten till de höga gräsen.

Visset gräs som risker att bilda en kvävande filt. 5 november 2021. Från den ytan vi grävde upp och jämnade till för några år sedan – efter det har det varit obalans och högt gräs.
Med filten borta blottas jord, bladrosetter från myskmadra och humleblomster. 5 november 2021. Gynnar rimligen örterna i förhållande till gräset.
Halvt förmultnat gräs – rimligen viktigt att få bort för att få en fin ängsyta. 5 november 2021.

Slåtter och efterbetning

I år har jag för första gången klippt delar av Smängen på gräsklipparens högsta nivå. Där marken är jämn lämnas grässtrån som är ungefär fem till sju centimeter långa. Det gäller de ytor där jag har en smängmatta med en god balans mellan gräs och örter. Däremot klipper jag på en lägre nivå där högt gräs dominerar och ambitionen är en smängmatta men dagens bild är alltför högt gräs. Det gäller den yta där vi tog bort sten och jämnade till för fyra år sedan. För att kunna klippa lågt med gräsklipparen har jag på den ytan första slagit med lie. En större mängd gräs än vad som ryms i en skottkärra krattades ihop och skall bortföras till komposten.

Där vatten blir stående och höga örter växer, slog jag i år ned stänglarna med lie för att därefter följa upp med en nedklippning med gräsklipparen på dess högsta nivå. Den ytan kan omöjligen bli en smängmatta, här gäller det att få en rimligt trevlig bild med höga örter.

Rimligen har jag hållit på under för många år med att klippa lågt, två till tre centimeter på de torra delarna av Smängen. Efter att jag började med den låga klippningen sågs en tydlig skillnad året efter med en lägre täthet av höga gräs som knylhavre och hundäxing. Under de efterföljande åren blev de höga gräsen allt glesare. Jag tänker att en låg klipphöjd kan vara bra när ytan kultiveras. När jag nu enbart har enstaka exemplar av de gräsen på en stor del av ytan, kanske jag kan ändra klipphöjd. De sista exemplaren av de höga gräsen måste nog ändå ryckas upp manuellt. Men, vi får se om den höga klipphöjden gör att gräset frodas på bekostnad av örterna. Samtidigt märker jag att trift och gulkämpar får sina bladrosetter bättre bevarade med den högre klipphöjden. De örterna har viktiga grässtråliknande bladrosetter för grönfonden och är gröna även under vintern.

Smängmatta 22 oktober 2021 efter slåtter-efterbetning med gräsklipparen på den högsta höjden.
Smängmatta 22 oktober 2021 efter höstens slåtter-efterbetning.
25 oktober 2021. Löv utspridda på smängmatta. Kanske kan de gynna maskar och andra smådjur.
Klipp lämnat på smängmattan 25 oktober 2021. Vi får se vad som är kvar till våren.
25 oktober 2021 – fyra år efter uppgrävning av stenar. Till skillnad från ytorna med en smängmatta i balans krattar jag här ihop klippet. Det blev för dessa kanske 9 kvadratmeter en mängd som fyller två skottkärror. Bortföres till komposten. Gräset är brunt och tycks halvt förmultnat. Gräset är svårt att klippa ned, blir mycket längre än där Smängen uppvisar en smängmatta i balans.
Stänglar från FuktSmängen 25 oktober 2021. Avskurna med lie.

Egna pluggplantor

Uppenbarligen finns många utmaningar för att dra upp egna pluggplantor. Ängssalvia (Salvia pratensis) har i omgångar blivit uppätna av snäckor. De ses till höger. Till vänster den glada överraskningen – många frodiga humlesuga (Stachys officinalis). Enbart tre ängsklocka (Campanula patula) spirar. För övriga arter ses ingen eller någon enstaka planta. Fröna är köpta från Impecta och såddes förra hösten i inköpt såjord, innan det blev kallt. Jag avser att ha plantorna täckta med fiber under vintern och plantera ut dem just när de första gröna stråna visar sig nästa vår. Vårplantering är det som fungerat bäst på Smängen.   

Pluggplantor. 18 september 2021.

Uppgrävda Väddklint

Väddklint (Centaurea scabiosa) passar inte på smängmattan. Bladrosetten är för mörk och stor, stör estetiken. Och, väddklint tycks konkurrera ut andra örter. Tyvärr införde jag denna lila korgblommiga art, och har nu mycket arbete för att få bort den. Bilden visar ungefär hundra plantor, de flesta tycks dock frösådda för i år. Under vintern lade jag ut fiber för de nya perenner jag sått in och förhållandena tycks ha gynnat väddklint. Förra året tog jag bort 30 plantor, ibland med en meterlång jordstam. Vi får se vad som krävs nästa höst.

Väddklint 18 september 2021. Dominerande bladrosett.
100 vädddklint. 18 september 2021. Trist och mödosamt att gräva upp.

Skörda frö och odla vilt

Det finns aktivister i USA för att odla de örter vi annars ser i naturen. Denna artikel i New York Times berättar hur. Den berättar bland annat om hur vi bör dagligen inspektera frökapslarna, och skörda fröna när de skiftat färg till bruna eller svarta. Eller när de lätt faller ut från kapseln. I år har jag skördat frön från åkervädd och fältvädd när de lätt lämnat kapseln vid beröring. Dock har färgen inte alltid skiftat till brunt eller svart när så sker och just för dessa örter tycks många frön lämna kapseln innan de skiftat färg.

Författaren till artikeln i New York Times föreslår en hög ambitionsnivå. Där ingår att samla in fröerna separat för olika arter och torka dem innan de sås ut. I år samlar jag in åkervädd och fältvädd och torkat fröna. I övrigt har jag direkt återfört de frön jag skördat i år. En fördel med den metoden är att det blir av, att fröna inte blåser bort. Men, det kan absolut vara så att grobarheten är lägre än om fröna torkas först.  

https://www.nytimes.com/2021/09/08/realestate/growing-wildflowers-isnt-difficult-and-its-urgent.html?searchResultPosition=1

Åkervädd, frökapsel, 19 juli 2021.
Åkervädd, frökapsel, 19 juli 2021.
Tömd frökapsel, åkervädd. 19 juli 2021.

Gullvivor – skörd av frö

Så här års är det spännande att följa ur frökapslarna mognar och fröna blir färdiga att spridas. Just nu kan fröna hällas ut från gullvivans kapslar. Det är även fascinerande hur många frö som några få stänglar producerar. Jag har enbart sett några enstaka nya frösådda exemplar av gullviva de senaste åren. Ytan tycks inte passa örten. I år har jag skördat de här fröna, blandat ut dem med sand och spridit dem inom två meter från de exemplar som nu glädjer mig om våren. Jag köpte tolv pluggplantor för 25 år sedan. De torkade bort 2008. Dock spreds frö, och några exemplar ses varje år. I allmänhet tycks det gå tre år från att jag sprider frö tills jag ser en första blomkorg på ett nytt exemplar av örten.

Frö och frökapslar från gullviva, 7 augusti 2021.
Gullviva 11 maj 2017 klockan 19 34. Frösådda exemplar.

Frö-skörd, återförande och bortförande

Ingen av de fler än 150 örter jag observerat på Smängen har kvar sina fröer vid slåtter och släpper dem efter att de legat på marken och torkat. Antingen släpper de sina fröer under växtsäsongen eller så behåller de frökapslarna intakta över vintern (vinterståndare).

I år ägnar jag åkervädd (knautia arvensis) speciell uppmärksamhet. De ger en fin färg nu i augusti och jag ser gärna att örten spirar på hela Smängen. Även om ytan är liten (drygt 200 kvadratmeter) betyder det att frön måste spridas jämt över hela ytan. Åkervädd släpper sina frön så fort kapseln är mogen och det sker successivt. Ungefär varannan dag samlar jag nu in mogna kapslar och förvarar dem torrt i en öppen plastpåse. Inom kort planerar jag att återföra fröna.

Ett alternativ för att kunna sprida frö jämt är att dryga ut de uttröskade fröna med sandlådesand. Bilden visar hur jag gjorde det för brudbröd (filipendula vulgaris), en annan ört jag gärna ser växande på hela ytan.

Tröskade frö och sönderklippta fröställningar av brudbröd. 6 augusti 2021.
Sandlådesand och frö av brudbröd.

Väddklint (centaurea scabiosa), däremot, önskar jag på sikt få bort helt från Smängen. Örten blir för stor och dominerande på Smängens lilla yta. Även denna ört släpper sina frön successivt. Jag skördar kapslarna och sprider dem på en allmän yta där idag vass och älggräs dominerar. Där tänker jag att örten kan växa, till glädje för alla pollinatörer och fåglar som äter fröna.