Kategoriarkiv: Förfiningar av Smängen

Åtgärder med ambitionen att göra Smängen vackrare eller mer intressant.

Frösläpp – dags planera nästa år

Väddklint som ses på bilden släpper sina frön ganska snabbt efter blomningen. Dags att fundera på nästa år – vill jag sprida örten, och i så fall var? Jag har ännu inte lärt känna örtens uppförande på Smängen. Den syntes först för några år sedan. Kommer väddklint att ha en cykel på ungefär fem år som rödklint? Det första exemplaret jag lade märke till var mycket högre förra året än i år. I år har flera nya exemplar blivit för höga och lagt sig efter regn och blåst – inte önskvärt. De frökapslar som ses på bilden kommer jag att skörda och sprida på den del av Smängen som ligger längst bort från huset. Jag håller mig avvaktande till örten fram till jag lärt känna den närmare.

Rödklint – viktig färgsättare i augusti

I dagarna har de första rödklint slagit ut. Bilden kommer från en fuktig plats, färgen på rödklint är snarlik den för fackelblomster. På de torrare delarna står örten ensam för denna lila färg – välkommen som kontrast till den vita kulören från röllika, bockrot och vildmorot. Örten har införts via frö från en närbelägen vägren. Först trodde jag att den inte tålde slåtter – jag hade bara ett exemplar, och det försvann när jag införde ”efterbetning” till två centimeter. Utan att ha varit noggrann i observationerna säger Smängens dagbok idag att örten har en cykel på ungefär fem år varefter den försvinner. När jag väl fick tillgång till en stor mängd frö, och spred dem över hela Smängen, ses nu många exemplar – alla har överlevt höstens slåtter. Ett år under cykeln är plantan, som frodigast, troligen tredje året.
Även stora exemplar står spänstiga hela säsongen, till skillnad från myskmalva och väddklint där stänglarna kan lägga sig ned efter marken. Rödklint är en av de mest uppskattade örterna på Smängen och en viktig orsak till att jag vill lägga slåttern efter växtsäsongen. Den ger färg hela augusti och en bit in på hösten. Fröna mognar sent. I flera år har jag skördat alla frön just före nedklippningen vid slåttern. Jag har lagt dem åt sidan för att sprida dem över hela ytan efter ”efterbetningen”.

En spännande smäng, inte en slåtteräng för att bärga hö

Synen på gräsens roll ser jag som en skiljelinje mellan en smäng och återskapandet av en slåtteräng. I mina ögon har Smängen blivit prydligare i takt med att gräs, speciellt höga gräs, fått en begränsad roll i grönfonden. Lågväxta bladrosetter (trift, tjärblomster) och krypande örter ger en mer intressant yta och flertalet är gröna hela säsongen. Perfekt är att inget gräs växer högre än några decimeter. På en slåtteräng är själva poängen odlandet av höga gräs som lätt kan skördas med lie för produktion av hö. På Smängen blir många höga gräs gula efter midsommar; blir de alltför många dras blicken mot dem och bort från blommorna. Och, jag vill inte röra Smängen förrän efter växtsäsongen.

Liten blåklocka – himmelsblå från midsommar till sen höst

Det tog emot att köpa liten blåklocka som pluggplanta. Den växer överallt i det omgivande landskapet, på vägrenar och på små ängar. Men, när jag infört frö under flera år utan att något exemplar synts så köpte jag några pluggplantor från Pratensis. En av dem placerade jag högst upp i en liten slänt, nära en sten, i ett område på en halv kvadratmeter där allt torkade vid tillfället. Året efter gladdes jag av en stor planta som gett mängder med frö varje år därefter. Beståndet på bilden kommer troligen från den plantans frön. I år slog backnejlika och liten blåklocka ut ungefär samtidigt som prästkrage och brudbröd förlorade sin färg. Ett snabbt byte av kulör på Smängen. Ofta blommar liten blåklocka långt in i augusti – en viktig orsak till att lägga slåttern sent. Det frodiga exemplaret återkommer år efter år – i övrigt tycks många exemplar tröttna varje vinter. Vid slåttern sprider jag därför frö av blåklocka över hela Smängen. Jag kan alltid se mer av denna ört, färg och form behagar.

Gräsklipparen – viktig för Smängens efterbetning

Med lien klarar jag, i bästa fall, att få ned höjden på de strån, stjälkar och stänglar som blir kvar till tio centimeter. För att få ned höjden till nära två centimeter använder jag gräsklippare eller handgräsklippare (“efterbetning”). Kort smalt gräs är närmaste omöjligt att förkorta med lie. Övergången från att enbart använda lie till att komplettera med gräsklippare markerar tillkomsten av Smängen som en liten äng i trädgården, en trädgårdsäng.

Vid ett tillfälle gick jag igenom klippet med frågan om gräsklipparen hade rivit upp små frösådda plantor. Jag kunde inte hitta några upprivna plantor. Ambitionen är att hålla gräsklipparens roterande knivar skarpa så att strån, stjälkar och stänglar klipps, inte rivs upp.

Blodrot – idog grönfondare

Oansenlig på håll men ändå viktig för att få en levande grönfond. Blodrot är en av många örter som håller till nära marken och ger Smängen ett varierat och levande utseende. Örten blommar i stort sett hela sommaren. Vanligen med fyra kronblad, som på bilden. Den fanns spontant när Smängen växte fram, ibland försöker jag sprida den genom att klippa av några revor och lägga på växtplatser där den inte förekommer.

Skräppa – ful och dominerande fröställning

Skräppans bruna fröställning är ful och inte välkommen på Smängen. En granne berättade att hon lekte att fröna var kaffe när hon var liten.

Varje år ses något exemplar av örten, jag försöker klippa ned det innan fröna börjar spridas. Själva örten, med sina gröna blommor, kan utgöra en intressant dissonans till de sköna blomstren. På bilden ses den invid ängsnäva.

Jämn yta till slåttern

Första året efter att jag klippt ned Smängen till två centimeter upplevde jag ytan som prydlig hela året för första gången. Det kan vara en tillfällighet att det blev just det året, många åtgärder gjordes samtidigt under de första åren. (Kvarvarande strån och stänglar blir längre där marken är ojämn). Efter det försöker jag varje år klippa ned allt kort med riktmärket två centimeter. Med den höjden klarar sig de bladrosetter från prästkrage, mandelblom och brudbröd som skall övervintra. Om frosten inte kommit när jag har möjlighet att vara vid sommarhuset för slåtter sparar jag stjälkar med blommor på, för att klippa senare. Flera år har det blivit i mellandagarna efter jul – en underbar årstid att arbeta i trädgården.

Vid ett tillfälle kom en granne förbi och anmärkte att ytan såg ut som om får betat. Hon undrade om örterna verkligen tål denna nedklippning.

För varje år tycks Smängen bli allt jämnare – utan att jag ingriper. Kanske är det vind som blåser lite sand eller mull. Kanske är det myror eller maskar som stuvar om. Ibland tillför jag lite sand och jord. Så här års, i juli, syns det inte om material kastas ut. Men, jag försöker undvika knog under sommarmånaderna, så oftast har adderandet skett under september eller oktober. Ju jämnare marken är, ju enklare är det att få ned kvarvarande strån och stänglar till två centimeter med hjälp av gräsklipparen.

Det klipp som produceras vid den lägsta klippningen har jag låtit ligga, med tanken att jag annars skulle föra bort frön jag vill ha kvar. Och, groning och växt av små groddplantor kanske gynnas av lite torrt gräs. Klipp med lie, eller då gräsklipparen går på två hjul på hög höjd, har jag fört bort från Smängen.

Vissa år har mossan blivit vacker. Den kortklippta ytan ger en vinterbild att njuta av.

Slåtter – redskap

Innan jag förstod att Smängen är en modern äng i trädgården, inte en slåtteräng från förr, trodde jag att lien var det enda redskapet som kunde användas vid slåttern. Som om örterna skulle trollas fram av att liens blad viner över ytorna. Och, visst är det en speciell känsla att svinga lien och känna tillhörigheten med det historiska landskapets hårt arbetande bönder.
Det råder ingen tvekan om att det är lättare att få ett klipp som lätt kan krattas ihop och föras bort med lie. Inte minst är den praktisk för högt gräs och för att få bort bladrosetter från kraftfulla örter som väddklint, myskmalva och stallört. Det klipp som en trimmer producerar är svårare att kratta ihop.
Men, på de torra delarna av Smängen som är i balans med korta gräs och örter är det svårt att få något utbyte med lie. Där använder jag enbart gräsklippare (eller handgräsklippare). Gräsklipparen körs först på två hjul, för att komma igenom växtligheten. Därefter kör jag gräsklipparen på lägsta nivån (”efterbetning”) för komma i närheten av de två centimeter jag strävar efter inför vintern. Ett viktigt komplement är handgräsklipparen. Den kommer åt där gräsklipparen inte når. Där Smängen är ojämn, och i kanterna mot berget, efterputsar jag ibland med handgräsklipparen.
Där växtligheten är över två decimeter för jag bort allt klipp. De senaste åren har jag prövat att låta klippet ligga kvar på de ytor med kort växtlighet och där örtrikedomen kan öka. Kanske innehåller det klippet värdefulla frön från låga örter. Kanske kan det klippet gynna groning och växt av små groddplantor.