Örten blommar under lång tid sensommar och höst. Gula vackra blomkorgar som kan föra tanken till en eternell. Där Smängen är torr och solig växer renfana lågt. Den bidrar till helheten, släpper in grässtrån och andra örter mellan sina stammar. Där Smängen har tillrinnande vatten, däremot, växer renfana högt. Inga andra örter ses där den frodigt breder ut sig. Jordstammen är dock kort och kan lätt tas bort.
Där stenar togs bort och marken jämnades till för några år sedan (”Dalen”), har renfana brett ut sig. För att motverka tendensen till dominans har jag nu i samband med höstens slåtter grävt upp och avlägsnat från Smängen ett antal exemplar. Då rötterna är ytliga har det gått fort.
2022-08-04 – lågväxande renfana (tanacetum vulgare) på torrt och soligt område. 2022-08-04 – frodig och högväxande renfana (tanacetum vulgare) på mark med tillrinnande vatten och skugga delar av dagen.
Örtens rötter växer ytligt jämfört med, exempelvis, väddklint. På Smängen ses i år ett frodigt mer än meterhögt exemplar där vatten rinner till efter regn. Den låga varianten har växt på samma torra yta i många år. Några decimeter på höjden blir stjälkarna. Mellan dem ses andra örter, exempelvis backnejlika.
Frodig renfana (tanacetum vulgare). 4 augusti 2022.Torftig renfana (tanacetum vulgare). 4 augusti 2022.
På denna torra yta ses en låg växtlighet hela säsongen. Blå-gult-vitt, liten blåklocka-käringtand-bockrot, dominerar. På bilden ses även backnejlika, rödklöver och gulsporre.
Liten blåklocka (campanula rotundfolia), käringtand (lotus) och bockrot (pimpinella). 4 augusti 2022.
Stor och vacker. Det känns alltid speciellt när denna fjäril kommer på besök. Denna gång var det en rödklint som fick äran.
Annars har det varit en påver sommar för fjärilar på Smängen. Enbart enstaka exemplar av nässelfjäril och slåttergräsfjäril, som oftast kommer i stort antal. Några få blåvinge och individer från andra arter.
Makaonfjäril – 29 juli 2022Makaonfjäril på rödklint – 29 juli 2022.
Örten kanske är mer känd som Cikoria. För många år sedan skördade jag frö vid en vägkant, och örten har sedan dessa uppvisat några få stänglar varje år. På denna lilla torra backe har det här exemplaret återkommit under många år. Den tycks trivas här där ingen går. Kanske dyker det snart upp fler exemplar.
I höstas tog jag bort enbuskar från denna yta. Helt oväntat färgades ytan gul i år. Nyansen hos denna sporre kanske innehåller en del svart. Skalan tycks mig annorlunda än hos de fibblor som ses nu i slutet av juli. Möjligen har de mer av rött i sina kronblad.
Gulsporre trivs nog bäst ensam, inte som en av många på en äng. De första åren jag kultiverade Smängen kunde gulsporre dyka upp på några kvadratmeter i ett stort antal ett år. Året efter var de oftast borta från samma yta. Att de ses i år kan bero på att frö spridits och har kvar sin förmåga att gro under många år.
Gulsporre (linaria vulgaris) där en buske stod förra året. 21 juli 2022.
Till våtmarken rinner vatten efter nederbörd. Vintertid och efter häftiga regn ses en liten damm. Rödklint, lågt växande där det är torrt, reser sig högt och frodigt. Detsamma gäller renfana. Nu i slutet av juli bildar örterna en tät vegetation, svår att tränga igenom. Till skillnad från torrängen, blottas jorden mellan exemplaren. Ingen matta har utvecklats. Min ambition med området är att få en balans mellan arterna. Just nu ses för många exemplar av stallört. I höst avser jag gräva upp och bortföra exemplar.
Bildtext: Rik växtlighet i våtmarken. I den bakre raden, mitt emellan stallört (ononis arvensis) och knölsyska (stachys palustris), ses en rödklint (centaurea jacea) som inte slagit ut. Strandlysing (lysimachia vulgaris) tillför mest gult i bilden och nysört (achillea ptarmica) bidrar med många vita kronblad. I förgrunden dominerar fackelblomster (jythrum salicaria). 25 juli 2022.
Här breder backnejlika ut sig sedan några år. En liten torr yta nära våtmarken. Örten växer sparsamt på den delen av Smängen som jämnades till för fyra år sedan. Snart tänker jag skörda fröna för spridning där direkt.
Backnejlika (dianthus deltoides), de flesta av stänglarna bär frö. Gulmåra (galium verum) slog ut senare än backnejlika. Kärleksört (galium verum), nysört (achillea ptarmica) och strandveronika (veronica longifolia) ses även.
Så här många stänglar har denna fackelblomster (lythrum salicaria) aldrig haft. Exemplaret hittade själv växtplatsen, sticklingar hade införts till en annat ställe. Vatten rinner till efter regn från berget ovanför vår tomt. Rimligen innehåller vätskan även nödvändiga näringsämnen. Rötterna har troligen växt långt in under den bakomliggande graniten; det finns en glipa mellan stenen och en berget en decimeter ned. Den underliggande graniten hindrar växt åt det hållet.
Fackelblomster 24 juli 2022. I bakgrunden strandveronika och framför fröställningar av gräslök.
Frö till denna syska hämtades från ett dike bredvid en åker för ungefär 10 år sedan. Några få exemplar har setts de följande säsongerna. I år räknar jag med förvåning närmare 40 stänglar. Kronbladens har intensiva kulörer, de tycks mig polerade. Nästan som en orkidé. Produktionen av frö torde i år bli så stor att jag kan sprida denna färgstarka ört till andra ställen på Smängen.
