I morgon får vi regn enligt prognosen. En kvällsvandring gav flera intryck.






Att anlägga en äng i trädgården.
Observationer på Smängen.
I morgon får vi regn enligt prognosen. En kvällsvandring gav flera intryck.
Efter uppgrävningen av ytan där denna inköpta dubbelblommande variant av anemone ranuncoloides växte tycktes den borta. Men i år sågs en liten återuppstånden grupp. Under växtplatsen rinner troligen vatten från berget ovanför vår tomt. En liten ansamling av vatten ses efter regn några meter längre ned.
Denna nejlikväxt (stellaria holostea) trivs bra i den sluttning mot norr som uppom efter att vi tog bort sten. En behaglig vit färg. Den dubbeblommande gulsippan, liksom svalört som ses i fonden, har snart förlorat sina kronblad. Mer blå färg kommer snart från trädgårdsnäva och skogsnäva.
En positiv effekt av den ökade användningen av robotgräsklippare kan vara att tidiga nektarsökande insekter får ett mer välfyllt skafferi än tidigare. När ogräsmaskrosens korgar fälls till marken producerar de fröer som ökar antalet exemplar till nästa vår. I denna närbelägna trädgård har tätheten av örten ökat de senaste åren. Robotgräsklipparen surrar ofta när jag går förbi.
Förr benämndes svalörten ranunculus ficaria. Där örten växer kan det finnas små grodor. Växten trivs i fuktigheten nära vattendrag. Rana betecknar just det djuret vi både sjunger om och efterliknar under dansen runt midsommarstången. Men, idag heter örten istället ficaria verna. Den fikonliknande formen på groddknopparna som kan ses efter blomningen har troligen inspirerat till namnet. Verna refererar till våren, vi ser de gula kronbladen tidigt under säsongen.
De inköpta plantorna av svalört bildar i år en guldboll. De har växt samman. Vackrast finner jag varianten med mörka blad. Gnistrande vårglädje.
Märkvärdigt hur örten snabbt har vissnat ned och försvunnit varje försommar. För att sedan återuppstå redan i november när den överväxande strandveronikan klippts ned. Hukande under snön väntar örten på vårens första värmande solstrålar.
Dessa sippor planterade jag bakom en sten. Men, för några år sedan togs stenen bort. Året efter noterade jag inte några blommande exemplar av anemone nemorosa på denna plats. Men, de kom tillbaka och i år ses en liten trevlig grupp. Efter regn rinner troligen vatten i marken där gruppen står. När sommaren kommer skuggar renfana området. Den växer söder om sipporna. Kanske liknar förhållandena dem i en lund där trädens blad ger ett skydd mot sommarens solen.