Grönfonden bestämmer till stor del hur en smäng kan användas och vilket intryck den ger. En liten del av Smängen anlades på torr mark som inte rörts under många decennier. Växtligheten bestod huvudsakligen av ljung, sommarfibbla, höstfibbla samt låga gräs och starr. Det första året avlägsnade jag 12 (sic!) skottkärror fulla med halvt förmultnad torv. Efter det har fler och fler arter vandrat in eller införts. Varken höga gräs eller höga örter har visat sig. Ytan har aldrig sett ovårdad ut. Och, ju fler arter som invandrat, desto mer glädje har denna lilla ängsyta spridit. Efter nedklippningen fyller klippet nu knappt en halv skottkärra. Rimligen gäller generellt att där solen når fram en stor del av dygnet och där vatten enbart tillförs via regn så kan en smäng med låga växter odlas fram.

En del av Smängen anlades på mark som varit täckt med sprängsten under några år. Kanske har marken berikats med kväve genom att regnvatten sipprat ned mellan stenarna. Det tog det många år innan den ytan såg prydlig ut. Direkt efter att stenarna forslats bort tog sig höga gräs som hundäxing och knylhavre in och bildade täta bestånd. De första säsongerna lade sig gräset mot slutet av juli, tyngda av regn. Efter några års slåtter och med ökad örtrikedom har de höga gräsen successivt försvunnit. Enstaka låga strån av de initialt höga gräsen påträffas dock fortfarande. Att ytan nu ser prydlig ut beror till stor del på att en lågväxande grönfond har etablerats.

Det är spännande att observera hur vissa kärlväxter trycker ned sina bladrosetter mot marken. Det gäller exempelvis gulkämpar, rödkämpar och slåtterfibbla. Kanske hukade de en gång på de euroasiatiska slätterna under betande mular och tungor. Djuren snuvades på godsakerna, kunde inte komma åt de nedtryckta bladen. Samtidigt klarade bladen att trampas på av klövar. Denna egenskap kan vi använda då slitage från barns lek skall tålas. Växterna kan ge en slitstark smängmatta.

Backtimjan, vitklöver och stortimjan håller sig nära marken. Täta bladrosetter hittar vi på strandtrift och tjärblomster. De kan bidra till en tålig yta för lek och spel.

Ett av våra barn tillbringade några dagar på Barnens Ö. Den gröna mattan som lägrets deltagare lekte på visade sig till stora delar bestå av en lågväxande daggkåpa. På avstånd noterade jag inte örten utan trodde att mattan bestod av kortklippt gräs. Jag grävde upp några sticklingar som planterades på Smängen och klonen breder nu ut sig. Höjden mäter ungefär sju centimeter. Denna lågväxande daggkåpa ser jag som ett viktigt bidrag till variationen i Smängens grönfond.

Undan för undan har darrgräs brett ut sig på Smängen. Bladrosetten har en höjd något över en decimeter. De ettåriga gräsen vårbrodd och vitgröe återkommer varje år. Små tuvor av olika gräs, troligen rödsvingel samt en ven, ser jag som perfekta för att skapa en trevlig helhet. Tuvorna lämnar plats för frön från önskvärda örter att gro emellan dem. Gräs som formar tuvor noterade jag tidigt på Smängen och dess frö har jag spridit.

En smäng kan växa där bilen parkeras och i gången från gatan till ytterdörren. För att stadga upp underlaget kan sten som tillåter växtlighet genom hål. Med sådan armering kanske även snöskottning vintertid underlättas.