Fyra alternativ
Det är dyrt att köpa blomsterfrö. Att samla in frö är tidsödande. Många vill ha så många blommande örter som möjligt per utsått frö.
Flest antal exemplar per sått frö fås rimligen om de sås utanför ängsytan i en bänk eller ett trädgårdsland. De grodda plantorna kan sättas ut i en djupgrävd bädd efter en säsong.
Ett gott utfall torde även en djupgrävd bädd på ängsytan ge, speciellt om den jord som används närmast ytan är ogräsfri. Frön och småplantor måste hållas fuktiga, täckande väv kan underlätta.
För att spara tid är en bädd ovanpå växtligheten ett alternativ. Växtligheten klipps helt kort, gärna i markhöjd (någon centimeter). Ovanpå läggs material för att ta bort all groningshämning från gräs och örter, exempelvis sand, visset gräsklipp eller inköpt plantjord. Därefter sås fröna in och bädden hålls fuktig. Troligen blir utfallet något sämre genom den tidiga konkurrensen från gräs och örter som växer upp in i bädden, men åtgången av tid torde bli mycket lägre.
Visst gror frön om de sprids direkt i växtligheten. På Smängen har jag fått bra resultat med tvååringar som ängshaverrot, vildmorot och blåeld samt ettåringar. Men, andelen frön som gror och blir adulta plantor är för många örter försvinnande liten, är min erfarenhet. Jag sprider nu tusentals frön över hela ytan från vissa av de örter som växer på Smängen. Som regel ser jag bara några få nya exemplar. Ett annat tecken på den groningshämning som håller frön ogrodda är att jag inte sett maskrosor på flera år på de ytor jag nu kultiverat under 20 år. Inflygningen av frö är stor från två grannar, och när jag just grävt om FuktSmängen sågs en rad nya maskrosor.
Vi har således fyra alternativ och de metoder som tar längst tid ger bäst resultat. Alternativen är:
1) odling av pluggplanta
2) djupgrävd bädd
3) bädd ovanpå växtligheten
4) direkt spridning i växtligheten
