Grov men färgrik

Flockfibbla växte på en liten del av den yta som senare blev Smängen, en torr och mager yta.   Där växte även höstfibbla och ljung. Efter kultiveringen har höstfibblan,  gracilare än flockfibblan, successivt försvunnit. Kanske trivs den inte med slåttern. I år har jag inte sett något exemplar. Färgen på flockfibbla är som intensivast nu i augusti när flertalet av sommarfibbla och slåtterfibbla blommat ut, även de vackra fibblor. De örterna ger ett spänstigare intryck än flockfibbla. Gullris, som fortfarande ger färg, har bladrosetter som förfular grönfonden. Flockfibblans blad är smalare och utvecklas senare under året än gullris. Stånds, den variant som vandrat in från landskapet, har också minskat i antal med slåttern. Renfana är ett alternativ för gul färg men den örten har det varit svårare att sprida.

En viktig utmaning för Smängen har varit att få färg även under augusti och september. I år omvärderar jag flockfibblan och sprider frön över hela ytan för att sensommar och höst skall få gul färg. Vit färg kvarstår sent från vildmorot och bockrot. Liten blåklocka ger blå färg. Åkervädd ger olika violettrosa nyanser och rödklint rödvioletta. Fröna från dessa örter kommer jag framgent försöka sprida över hela ytan.