När flockfibblan, som på bilden, dyker upp tillsammans med andra örter och håller sig på låg höjd är den välkommen. Den håller dessutom kvar färgen långt in på hösten. På något sätt uppfattar jag örten som klumpigare och mindre sofistikerad än, exempelvis, liten blåklocka och backnejlika som ses på bilden. Före Smängen dominerades en torr yta av ljung och flockfibbla på hösten. Före slåttern brukar jag klippa flockfibblans stjälkar vid marken med sekatör och föra bort fröna. Örten får gärna vara kvar på Smängen, men jag ser hellre att andra arter sprider sig. De exemplar av flockfibbla jag noterat återkommer på samma plats år efter år.