Gullris – formbar sen gul färg

Första gången jag fick syn på gullris så kom jag att tänka på en vacker brudklänning. Det klassiska snittet, just det exemplaret var format så. Vackert. Idag undrar jag över hur jag kunde undvika att lägga märke till gullris under 50 år. När jag väl lärde mig örten ser jag den överallt. De första åren var den en av få färgsättare så här års på Smängen. När andra örter kom till blev jag tveksam till gullris, speciellt stora exemplar. Till skillnad från stånds, en annan pionjär som hävdar sig väl mot gräset, tycks örtens exemplar aldrig tröttna. Några höstar grävde jag upp de största plantorna när jag skulle sätta ut pluggplantor. Under några år jag har samlat in fröna före slåttern och fört bort dem från Smängen. Det kan göras sent, även om en del fallskärmar flyger iväg före frosten så är de flesta kvar. Med ökande täthet av örter kan gullris, speciellt de mindre exemplaren, ge trevliga höstkombinationer. På bilden med liten blåklocka och kungsmynta.

Gullris

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *