- Kom igång! Det visar sig vilka växter som trivs på just din smäng.
- Var försiktig med arter som kan vara invasiva på en smäng! Det gäller speciellt på soliga och torra ytor där fagra örter kan frodas och skapa en attraktiv lågväxande bild hela säsongen. Vissa arter (exempelvis väddklint och myskmalva) hittar vatten långt ner i marken och kan på det sättet dominera över lågt växande örter.
- Byte av jordmån på en etablerad gräsmatta kan vara onödigt. En stor del av kvävet och andra näringsämnen som gynnar höga gräs kan försvinna efter några års slåtter. Det omvända kan bli aktuellt; vid alltför stor utarmning blir berikning med kompost eller mineraler ett alternativ. Mängden tillrinnande vatten och antalet soltimmar bestämmer om en smäng med lågt växande örter kan etableras.
Hjälp mig med boken om Smängen
Begreppet smäng, som introducerades på den här webbplatsen år 2015, finns numera under sökordet “äng” på Wikipedia som en av flera typer av en äng. Angitradgarden.se hade senaste månaden (3 juli till och med 2 augusti) 1646 besökare som registrerades för mer än 30 timmars läsning. Ett ökat intresse finns för att anlägga eller vårda ängsmarker hos markägare. Kanske även för att odla en liten äng, en smäng, i trädgården. Två artiklar finns publicerade i den läsvärda tidskriften Natur & Trädgård, se nedan. Jag hoppas därför att den bok jag håller på att skriva kan ges ut på ett förlag med resurser. Det återstår att se. Du kan hjälpa mig genom att skriva vad du vill läsa om i boken, använd kommentarsfältet som finns under den här texten. Om du vill besätta om din egen smäng vore det toppen. Både om glädjeämnen och besvikelser. Tyvärr är nätet fullt av felaktigheter kring att odla ängsblommor på en smäng. En idé med boken är att ge så vederhäftig information som möjligt, baserat på vetenskap och mina egna erfarenheter. Att realitetsanpassa utan att avskräcka.
Kampanj mot gullris
De första åren med Smängen var gullris gula färg uppskattad. Tillsammans med en lokal stånds var de i stort sett de enda färgsättarna på hösten. Med årlig slåtter har stånds vikit undan, men inte gullris. Nu när späda ängsblommor dominerar på torra delar av Smängen känns gullris bladrosett grov och malplacerad. De senaste åren har jag grävt upp exemplar eller fört bort frön från nedklippta stänglar i samband med slåttern. Arten har dock haft en fristad på en yta långt från huset. Så här års ses ingen annan färg än mörkgrönt hos bladrosetter av gullris. Jag grävde upp närmare hundra stycken. Fröer av backnejlika, backglim, blåklocka och brudbröd spreds på den blottade jorden. Just nu finns ett stort antal frön från de arterna att skörda.
Makaonfjäril – alltid en högtid
Stor och vacker. Det känns alltid speciellt när denna fjäril kommer på besök. Denna gång var det en rödklint som fick äran.
Annars har det varit en påver sommar för fjärilar på Smängen. Enbart enstaka exemplar av nässelfjäril och slåttergräsfjäril, som oftast kommer i stort antal. Några få blåvinge och individer från andra arter.
Vägvårda trivs ensam
Örten kanske är mer känd som Cikoria. För många år sedan skördade jag frö vid en vägkant, och örten har sedan dessa uppvisat några få stänglar varje år. På denna lilla torra backe har det här exemplaret återkommit under många år. Den tycks trivas här där ingen går. Kanske dyker det snart upp fler exemplar.
Oväntad anhopning av gulsporre
I höstas tog jag bort enbuskar från denna yta. Helt oväntat färgades ytan gul i år. Nyansen hos denna sporre kanske innehåller en del svart. Skalan tycks mig annorlunda än hos de fibblor som ses nu i slutet av juli. Möjligen har de mer av rött i sina kronblad.
Gulsporre trivs nog bäst ensam, inte som en av många på en äng. De första åren jag kultiverade Smängen kunde gulsporre dyka upp på några kvadratmeter i ett stort antal ett år. Året efter var de oftast borta från samma yta. Att de ses i år kan bero på att frö spridits och har kvar sin förmåga att gro under många år.
Frodigt i våtmarken
Till våtmarken rinner vatten efter nederbörd. Vintertid och efter häftiga regn ses en liten damm. Rödklint, lågt växande där det är torrt, reser sig högt och frodigt. Detsamma gäller renfana. Nu i slutet av juli bildar örterna en tät vegetation, svår att tränga igenom. Till skillnad från torrängen, blottas jorden mellan exemplaren. Ingen matta har utvecklats. Min ambition med området är att få en balans mellan arterna. Just nu ses för många exemplar av stallört. I höst avser jag gräva upp och bortföra exemplar.
Rikligt med frö av backnejlika
Här breder backnejlika ut sig sedan några år. En liten torr yta nära våtmarken. Örten växer sparsamt på den delen av Smängen som jämnades till för fyra år sedan. Snart tänker jag skörda fröna för spridning där direkt.
Här trivs liten blåklocka
En enda pluggplanta för mer än 20 år sedan. Sedan dess rikligt med färg och frö att sprida över hela Smängen. Örten blir aldrig frodig ute på Smängen där den skall samsas med andra. Här blommar den på samma yta som käringtand färgade gul i våras. Bockrot och vildmorot flankerar.
Barndomens förtjusning i den himmelsblå nyansen satte igång mitt intresse som numera kultiveras på Smängen. Jag uppmärksammade klockorna på en liten ängsyta på en ö. Svenska Botaniska Föreningen utsedde liten blåklocka till vår nationalblomma år 2020. Uppenbarligen är vi många som njuter av skönheten.
Ihärdigt har jag strött ut frö från liten blåklocka under många år. Stänglar ses varje år, spridda över nästan hela Smängen. Frodig blir dock örten enbart högst upp i den här backen.
Frodig fackelblomster
Så här många stänglar har denna fackelblomster (lythrum salicaria) aldrig haft. Exemplaret hittade själv växtplatsen, sticklingar hade införts till en annat ställe. Vatten rinner till efter regn från berget ovanför vår tomt. Rimligen innehåller vätskan även nödvändiga näringsämnen. Rötterna har troligen växt långt in under den bakomliggande graniten; det finns en glipa mellan stenen och en berget en decimeter ned. Den underliggande graniten hindrar växt åt det hållet.
