Jämn yta till slåttern

Första året efter att jag klippt ned Smängen till två centimeter upplevde jag ytan som prydlig hela året för första gången. Det kan vara en tillfällighet att det blev just det året, många åtgärder gjordes samtidigt under de första åren. (Kvarvarande strån och stänglar blir längre där marken är ojämn). Efter det försöker jag varje år klippa ned allt kort med riktmärket två centimeter. Med den höjden klarar sig de bladrosetter från prästkrage, mandelblom och brudbröd som skall övervintra. Om frosten inte kommit när jag har möjlighet att vara vid sommarhuset för slåtter sparar jag stjälkar med blommor på, för att klippa senare. Flera år har det blivit i mellandagarna efter jul – en underbar årstid att arbeta i trädgården.

Vid ett tillfälle kom en granne förbi och anmärkte att ytan såg ut som om får betat. Hon undrade om örterna verkligen tål denna nedklippning.

För varje år tycks Smängen bli allt jämnare – utan att jag ingriper. Kanske är det vind som blåser lite sand eller mull. Kanske är det myror eller maskar som stuvar om. Ibland tillför jag lite sand och jord. Så här års, i juli, syns det inte om material kastas ut. Men, jag försöker undvika knog under sommarmånaderna, så oftast har adderandet skett under september eller oktober. Ju jämnare marken är, ju enklare är det att få ned kvarvarande strån och stänglar till två centimeter med hjälp av gräsklipparen.

Det klipp som produceras vid den lägsta klippningen har jag låtit ligga, med tanken att jag annars skulle föra bort frön jag vill ha kvar. Och, groning och växt av små groddplantor kanske gynnas av lite torrt gräs. Klipp med lie, eller då gräsklipparen går på två hjul på hög höjd, har jag fört bort från Smängen.

Vissa år har mossan blivit vacker. Den kortklippta ytan ger en vinterbild att njuta av.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *