Regn och kyla, tid för att planera inför nästa år. För vilka arter vill jag accelerera spridningen? Vilka skall bromsas? Vilka är värda speciell uppmärksamhet? Och slutligen, listan med sorgebarn där utrotning måste till.

En sydländsk vädd (scabiosa triandra), fältvädd (scabiosa columbaria) och axveronika (veronika spicata) förtjänar extra tid. De två scabiosa blommar sent, de första kronbladen vecklar ut sig i slutet av juli. Triandra fortsätter fram till frosten. Växterna ger ett skirt intryck, försynta vackra stänglar. Axveronika ger en mustig blå färg nära marken. Dessa tre arter tillför Smängen en sofistikerad ängskänsla ända fram till säsongens slut.

För vissa delar av smängen finns det många lyckospridare som jag gärna ger en accelererad spridning. Arter med fina färger och spännande former. Som kan öka mångfalden, nyckeln till ett angenämt sceneri. Backglim, backnejlika, liten blåklocka, tjärblomster, rödklint, vildmorot, åkervädd och ängsnäva saknas här och där. Det gäller även darrgräs och korta gräs som bildar små tuvor.

På utmarken, den delen som inte ses från boningshuset, samlar jag vissa högre örter som trivs på torr mark. Stånds och smällglim avser jag sprid dit.

När det gäller väddklint planerar jag att knipa av korgarna så fort kronbladen vissnar. Sedan märker jag plantan så att jag hittar den för bortgrävning i samband med slåttern. Även gullris tänker jag föra bort från Smängen.