I år har jag för första gången klippt delar av Smängen på gräsklipparens högsta nivå. Där marken är jämn lämnas grässtrån som är ungefär fem till sju centimeter långa. Det gäller de ytor där jag har en smängmatta med en god balans mellan gräs och örter. Däremot klipper jag på en lägre nivå där högt gräs dominerar och ambitionen är en smängmatta men dagens bild är alltför högt gräs. Det gäller den yta där vi tog bort sten och jämnade till för fyra år sedan. För att kunna klippa lågt med gräsklipparen har jag på den ytan första slagit med lie. En större mängd gräs än vad som ryms i en skottkärra krattades ihop och skall bortföras till komposten.

Där vatten blir stående och höga örter växer, slog jag i år ned stänglarna med lie för att därefter följa upp med en nedklippning med gräsklipparen på dess högsta nivå. Den ytan kan omöjligen bli en smängmatta, här gäller det att få en rimligt trevlig bild med höga örter.

Rimligen har jag hållit på under för många år med att klippa lågt, två till tre centimeter på de torra delarna av Smängen. Efter att jag började med den låga klippningen sågs en tydlig skillnad året efter med en lägre täthet av höga gräs som knylhavre och hundäxing. Under de efterföljande åren blev de höga gräsen allt glesare. Jag tänker att en låg klipphöjd kan vara bra när ytan kultiveras. När jag nu enbart har enstaka exemplar av de gräsen på en stor del av ytan, kanske jag kan ändra klipphöjd. De sista exemplaren av de höga gräsen måste nog ändå ryckas upp manuellt. Men, vi får se om den höga klipphöjden gör att gräset frodas på bekostnad av örterna. Samtidigt märker jag att trift och gulkämpar får sina bladrosetter bättre bevarade med den högre klipphöjden. De örterna har viktiga grässtråliknande bladrosetter för grönfonden och är gröna även under vintern.