Inte mycket kunde jag om vilda blommor, eller om odling, innan Smängen växte fram. De första åren kännetecknas av misslyckanden och onödigt arbete. Slöseri med tid och frustration. Arbete vid fel årstid, på fel sätt och med felaktiga intentioner. Och – internet var full av råd där det var svårt att skilja ut de som gäller för Smängen. Kanske viktigast av allt, jag glömde bort vad jag gjort. Det visade sig när jag väl började skriva dagbok. Närmast chockartat att konstatera. Vilka frön hade spridits var? Vilka pluggplantor hade satts ut? Detaljerna fanns inte kvar i minnet. – Oj, tog jag bort 12 skottkärror med klipp från den lilla ytan på 25 kvadratmeter första året som den slåttrades!
De första åren kunde jag ställa frågor i dagboken för att senare hitta svaren. Jag kunde resonera om vad jag verkligen ville åstadkomma. Vad är vackert? Vad är prydligt? Ideér om växter kunde skrivas ned. Insikter formuleras i skrift. Planer kunde dryftas, insatser planeras. Med dagboken växte idén om Smängen, en modern smäng, fram.