Dessa tre örter hittade varandra. De växer där vatten rinner från ett berg ovanför. Frodigare och högre än på torrare delar av Smängen.
Trio i blått
Etikettarkiv: Ängsnäva
Nya spännande intryck
I morgon får vi regn enligt prognosen. En kvällsvandring gav flera intryck.
Stallört och älggräs bekämpas
Smängen är liten, älggräs är en för stor ört har jag bestämt mig för. Stallört hotar att konkurrera ut alla andra örter på den fuktiga delen av Smängen. Båda örterna avser jag nu kontinuerligt klippa ned nära marken under denna säsong. Det är för många exemplar för att gräva upp. Jag tänker pröva att täcka bladrosetterna med några centimeter sandblandad jord och så in andra örter till hösten. Tanken är att fröna gror och klarar att växa in i rosetten under.
På bilden kan vi ana just varför stallörten hindrar övriga växter. Den har en kompakt bladrosett. Ängsnävan, däremot, har en ensam stam och övriga växter kan krypa nära. Båda örterna har fina och färgrika blomkorgar.
Ängsnäva och bin
Juliblommande släkting till midsommarblomster
Midsommarblomster, skogsnäva, blommar kort tid veckorna före midsommar. Ängsnävan, däremot, blommar nu i juli – när vi är i sommarhuset under en längre tid. Jag tycker om den blå färgen, både på nära håll och på avstånd. Och bina tycks gilla örtens nektar. Förstora gärna biet – imponerande på nära håll. Jourhavande biolog Emma Wahlberg har klassificerat den som ett honungsbi.
Dolda vårblommor
Örter på samma yta
Med en smäng menar jag att örter från olika årstider växer på exakt samma yta på ett litet område i trädgården. Här ses hur några få lungört, gulsippa och svalört blir överväxta av stallört, ängsnäva och gulvial. För att vårörter skall synas nästa år måste ytan klippas helt kort efter växtsäsongen.
Kråkklöver med vänner
Midsommarblommor i det fuktiga
Måran som gett enskilda korgar tidigare år ger nu rikligt med färg. Kanske fukten i juni har hjälpt. Området trycktes ihop av maskinen som var på fuktSmängen tidigt i våras.
Nära vårblommor
Vårblommor nära sin höjdpunkt
Kombinationen av gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol gifter sig väl, som Evert Taube lärt oss. Jag älskar dessa milda vårfärger och att få se dem tillsammans. På Smängen är kattfoten just nu i knopp och triften lyfter fram samma färg. Styvmorsviol ses i ett stort antal, ängsviol och skogsviol i några få exemplar.
En tanke med Smängen är att använda ängens naturliga dynamik för att få blomning på en liten yta hela säsongen. Här ses hur ängsnävan snart har dolt den tidiga vårens örter.
Även daggkåpans färger smälter fint in bland vårblommorna. Örten ger grönfonden en intressant touch.
Färgklickar trots torkan
Glädjeämnen
Lite regn har kommit, och en del färgklickar kan fokuseras via linsen.
De ettåriga örterna ses knappast, getväppling, harklöver och ängsskallra. När busväder nu dragit in kanske de kan ses vid nästa besök på Smängen. Många exemplar av nässelfjäril har synts på triften, enstaka vitfjärilar och en aurorafjäril. Färgen finns huvudsakligen på FuktSmängen, och jag har ställt frukoststolen invid slåtterfibbla och ängsnäva.
Ängsnäva – midsommar-nostalgi i juli
Ängsnäva blev ganska ensam vid årets blomning. Bilden är från 4 juli, nu när andra örter slagit ut på Smängens fuktigaste del har ängsnävan bleknat. Ett år sågs en underbar kombination med fackelblomster och svärdslilja. I år hade alla kronblad fallit av svärdslilja när ängsnävan slog ut. Ängsnävans blå färg är behagligare än den från den mindre släktingen skogsnäva (midsommarblomster). Men, färg och form för tanken till firande av midsommar. Ängsnäva infördes på Smängen som två pluggplantor, uppdragna från sticklingar tagna från ett stort bestånd invid en vägren. De växte direkt upp till frodiga plantor som gav rikligt med frö för vidare spridning. Innan jag lärde mig att inga bladrosetter från ängsnäva övervintrar, och att den visar sig sent på våren, trodde jag frustrerad att den försvunnit över vintern.
Strandlysing – ihärdig i våtmarken
Strandlysing (videört) ger en angenäm gul färg nu i juli. På bilden kontrasterar den stallört och ängsnäva. Den växer där det är allra fuktigast på Smängen. En stickling infördes från ett kärr invid en vägkant. Den växte snabbt ut till en litet bestånd. Under några år funderade jag på om örten är alltför invasiv för en äng i trädgården. Den spred sig snabbt och slog ut gräset den konkurrerade med. Även svärdsliljan tycktes ha svårt att stå emot strandlysing. Men, i år tycks ängsnäva och stallört ha blivit frodigare än strandlysing. Kanske finns det en balans.