På Smängen växer fyra snarlika arter. Det senaste tillskottet, fältvädd, planterade jag förra året. Alla fyra arterna tycker jag har en fin blå färg, tre med nyanser som ligger nära blåklocka och cikoria. De ger en fin blomning under lång tid, åkervädd (knautia arvensis) från juli och in i september. Ängsvädd, något mörkare än övriga, kan vara den sista örten som slår ut sina blomkorgar på hösten. Korgarna för fältvädd och en sydlig vädd är mycket snarlika, men den synliga vädden har ett mer gracilt växtsätt. Den senare örten infördes genom att jag lade några frön i en plastpåse under en cykeltur i Frankrike, frön som jag spred utan systematik. Märkligt att det räckte för att arten skulle etableras.

Ett exemplar av åkervädd har en bladrosett som avviker från övrigas. Som en liten kulle. Den har dock tålt ordentlig nedklippning efter växtsäsongen. Örtens bladrosetter blir stora först efter vårblomningen, jag tycker inte att intrycket av vårens blomkorgar störs. Örten fungerar på en smängmatta; bladroseetten hämtar sig efter att blivit nedtrampad.