På denna torra yta ses en låg växtlighet hela säsongen. Blå-gult-vitt, liten blåklocka-käringtand-bockrot, dominerar. På bilden ses även backnejlika, rödklöver och gulsporre.

Att anlägga en äng i trädgården.
Här breder backnejlika ut sig sedan några år. En liten torr yta nära våtmarken. Örten växer sparsamt på den delen av Smängen som jämnades till för fyra år sedan. Snart tänker jag skörda fröna för spridning där direkt.
En torräng fanns på den tomt vi byggde vårt sommarhus på. Enbart tre örter blommande på den, ljung, flockfibbla och höstfibbla. Ungefär 25 kvadratmeter stor. När tanken på en smäng började gro, förde jag bort 12 (sic!) skottkärror med torv från ytan. Rester av gräs och och örter, till viss del förmultnade. Efter det har olika tvåhjärtbladiga växter invandrat eller införts. Dock har det nordöstra hörnet förblivit blomfattigt. Vintern 2020 till 2021 lade jag en hög med förmultnad och maskrik matkompost på ytan. Till våren fördes komposten över till grönsakslandet. Förvånad ser jag i år färgkullans gula färg växa där komposten låg. Tillsammans med prästkrage och backnejlika. Ibland måste uppenbarligen marken berikas med näring för att en smäng skall blir färgrik.
På den delen av Smängen som ligger helt nära boningshuset blir jag allt mer övertygad om att jag trivs bäst med en helt kortvuxen fond och inget högt gräs. Fonden får gärna bestå av lågvuxna ettåriga eller mångåriga örter. Inte minst värdefull är getväppling som ses på bilden.
Stortimjan och backnejlika hittade varandra i en liten skreva.