Örten kanske är mer känd som Cikoria. För många år sedan skördade jag frö vid en vägkant, och örten har sedan dessa uppvisat några få stänglar varje år. På denna lilla torra backe har det här exemplaret återkommit under många år. Den tycks trivas här där ingen går. Kanske dyker det snart upp fler exemplar.
Innan jag gick över till att ta maskrosor först när de blommar har jag nog tagit bort många cikoria.
På Smängen har jag enbart sett enstaka exemplar, införda genom frö från skräpmark. Efter blomning har exemplaren försvunnit, cikoria har uppfört sig som en tvåårig ört. I floran anges den som två till flerårig. Jag skulle gärna se många exemplar av örten, färgen ger en fin kontrast till de vita örterna, myskmalvans rosa, johannesörterns gula och väddklintens lila färg på ”den tredje nivån” i juli och augusti. Blomkorgarna är huvudsakligen utslagna under förmiddagen. En blomkorg vissnar efter några dagars blomning.
Detta är det första exemplaret av cikoria på Smängen. Det växer på en liten nysådd och kom in med frö. Ända sedan jag såg ett helt grandiost fält med cikoria vid cykling i Loire-dalen har jag tänkt tanken att örten skulle kunna vara ett välkommet tillskott i sensommarens färg på Smängen. Just de torra områden där brudbröd växer tätt vid midsommar behöver fler kraftfulla örter så här års. Örter som kan föra bort blicken från den massiva gröna färg som de omogna fröna av brudbröd ger nu i slutet av juli. En halv meter över marken blommar just nu vildmorot, skogslök, åkervädd och bockrot där brudbröd håller på att gå i frö. (Även myskmalva bidrar, men de stora exemplaren blir alldeles för yviga för Smängens lilla yta.) Snart slår rödklint ut. Med ett tillskott av cikorias färg kanske området får sig ett lyft.
