Så här många stänglar har denna fackelblomster (lythrum salicaria) aldrig haft. Exemplaret hittade själv växtplatsen, sticklingar hade införts till en annat ställe. Vatten rinner till efter regn från berget ovanför vår tomt. Rimligen innehåller vätskan även nödvändiga näringsämnen. Rötterna har troligen växt långt in under den bakomliggande graniten; det finns en glipa mellan stenen och en berget en decimeter ned. Den underliggande graniten hindrar växt åt det hållet.
14 juli
Bilderna från de senaste dagarna. Letade efter färg och kombinationer.
Denna växtplats (bilden) hittade fackelblomster själv fram till. Jag hade inte en tanke att något skulle kunna växa där – det gräs som ibland syntes brukade torka. Vatten rinner ned från det bakomliggande berget vid regn och örtens rötter måste ha hittat in en bit under klippan. Fackelblomster återkommer här år efter år och den torra sommaren 2014 syntes inga tecken på torka. En tågväxt har gjort örten sällskap.
Denna yta är den fuktigaste på Smängen. Luftrummet tycks fullbelagt och här syns grönfonden bara invid berget i förgrunden. Bra med färg ses från fackelblomster, nysört, strätta och strandlysing. Stallört, strandveronika och ängsnäva har bleknat. Intressant är att när jag klippt ned till två centimeter efter slåttern så ses bladrosetter enbart på en liten andel av ytan. Luftrummet är fullbelagt men marken har många vakanser.
Den stoltaste och vackraste örten i Smängens våtmark är utan tvivel fackelblomster. Den mättade rödlila färgen, det stolta raka växtsättet, den självklara auktoriteten. Övriga örter blir som bifigurer när fackelblomster kliver fram med sin lyster. Den har just slagit ut och kommer att behålla färgen många veckor. På bilden flankeras fackelblomster av stallört, strandveronika och nysört. En stickling infördes men sattes för torrt. Den han dock ge frö, och efterhand har örten spridit sig.
