De första åren med Smängen var gullris gula färg uppskattad. Tillsammans med en lokal stånds var de i stort sett de enda färgsättarna på hösten. Med årlig slåtter har stånds vikit undan, men inte gullris. Nu när späda ängsblommor dominerar på torra delar av Smängen känns gullris bladrosett grov och malplacerad. De senaste åren har jag grävt upp exemplar eller fört bort frön från nedklippta stänglar i samband med slåttern. Arten har dock haft en fristad på en yta långt från huset. Så här års ses ingen annan färg än mörkgrönt hos bladrosetter av gullris. Jag grävde upp närmare hundra stycken. Fröer av backnejlika, backglim, blåklocka och brudbröd spreds på den blottade jorden. Just nu finns ett stort antal frön från de arterna att skörda.
Bladrosett av gullris (solidago virgaurea). Bladen har en mörka färg och rosetten grova blad. Passar dåligt där smäckra och lågväxande ängsblommor eller ljusgröna grässtrån frodas. 29 juli 2022.Bladrosett av gullris. Den nedre delen är rödaktig. Örten växer ytligt och är lätt att gräva upp, 29 juli 2022. Gullris uppgrävd 15 september 2022. Gullris uppgrävd. 28 juli 2022.
Vissa av högsommarens och höstens örter kniper om sina frön. Frökapslarna är intakta. För några samlade jag in frökapslarna och lade dem torrt i vår friggebod. Det gäller rödklint, svartklint, johannesört, höstaster, stånds, kungsmynta, cikoria, fackelblomster och vildmorot.
Insamlade frön från johannesört, stånds och vildmorot 22 september 2019.
Fröställningarna av gullris samlades in och lades i soporna. Jag önskar inte ytterligare spridning av den örten.
Stängler av gullris med frön insamlade september 2019.
Fröställningarna av stallört och strandveronika samlades in för att läggs ut på en närbelägen strandäng.
Jag slog ner delar av växtligheten med lie. Där det inte gick användes röjsåg.
Det som slogs ned i första omgången fördes bort och lades på komposten.
I en andra omgång klippte jag ned med gräsklippare. Beroende på mängden växter och jämnheten i marken användes olika höjder – ambitionen var att klippa så lågt som möjligt. Klippet har jag låtit vara kvar.
Det som återstår är att återföra fröna som jag började med att samla in. Jag skall även klippa en andra gång med gräsklippare så att kvarvarande stubb blir ännu lägre än vad den är nu.
Med denna metodik tänker jag att en stor del av den önskvärda frömängden blir kvar på ytan. De låga örter som fortfarande har intakta frökapslar, som liten blåklocka, blodrot, stortimjan och backnejlika, får sina frön uttröskade av gräsklipparen. Fröna ligger kvar på Smängen i och med att jag lämnar klippet.
Är några dagar i sommarhuset och satte av några timmar idag för slåtter. En underbar vindstilla höstdag – fick det där härliga välbefinnandet, ängfullness. Härligt att se alla frodiga bladrosetter som vittnar om nästa sommars blomning – och, förhoppningsvis, en prydlig grön yta ett tag till på hösten.
Började med frökniparna, de där örterna som ännu inte släppt iväg sina frön. Ytan är liten men jag samlade ändå en skottkärra med gullris som kördes bort från Smängen. Enstaka frökapslar från röllika och rödklöver fick följa med bort. Frön från rödklint, johannesört, kungsmynta, kärleksört och sent blommande liten blåklocka, örter som jag gärna ser fler av på den torra ytan nära huset, insamlades och ställdes att torka. Jag planerar att sprida ut dem efter att ytan blivit kortklippt. I en annan hink lade jag frön av väddklint, stånds och malva. De planerar jag att sprida ut långt från huset där höga örter kan få växa. Timjan och renfana, två andra fröknipare, fick behålla sina frön. I ett senare skede går jag till den fuktiga ytan med stallört, älggräs, fackelblomster och strandveronika som fortfarande kniper.
Det är vått och har regnat under flera dagar. Lien gav inte mycket utbyte, gräset är kort och segt. På den torra ytan var det flera år sedan jag såg ett större bestånd av högt gräs – en vanlig syn under de första åren med Smängen. Tänker att jag inte längre måste föra bort klipp för att minska på kväveinnehållet. Därför så bestämde jag mig för två strategier. Där jag kunde klippa på gräsklipparens lägsta nivå, direkt eller efter att först ha kört på två hjul, låter jag det mesta av klippet ligga. Kanske finns där frön. Kanske kan maskar och andra smådjur finna mat och hjälpa till att ytterligare jämna ut ytan. När gräs ansamlades i gräsklipparen så att den protesterade så rensade jag ut klumpar av vått klipp och de fördes dock bort. Resten av ytan klipper jag högsta nivån, ibland på två hjul. Det klippet får torka, nästa gång jag kan slåttra krattar jag först undan och för bort de torkade växtdelarna för att därefter klippa på gräsklipparens lägsta nivå. Till min glädje kunde jag klippa mer än hälften, kanske 60 procent, direkt på lägsta nivån. Ytan tycks bli jämnare och jämnare för varje år.
Gullris 22 oktober 2016. Frö som fördes bort från Smängen.
Johannesört 22 oktober 2016. Frö som samlas in för att återföras.
Kungsmynta 22 oktober 2016. Frö som samlas in för att återföras.
Kärleksört 22 oktober 2016. Frö som samlas in för att återföras.
Det går fortfarande att hitta små kombinationer att fokusera. Spänstigheten är borta, långsamt går blomningen mot sitt slut. Inte mycket ändras under en vecka. Visset gräs och vissna stänglar påminner om det som varit.
Gullris, trift, rödklöver
Åkervädd, rödklint, liten blåklocka, backnejlika, fröställningar av höskallra
Första gången jag fick syn på gullris så kom jag att tänka på en vacker brudklänning. Det klassiska snittet, just det exemplaret var format så. Vackert. Idag undrar jag över hur jag kunde undvika att lägga märke till gullris under 50 år. När jag väl lärde mig örten ser jag den överallt. De första åren var den en av få färgsättare så här års på Smängen. När andra örter kom till blev jag tveksam till gullris, speciellt stora exemplar. Till skillnad från stånds, en annan pionjär som hävdar sig väl mot gräset, tycks örtens exemplar aldrig tröttna. Några höstar grävde jag upp de största plantorna när jag skulle sätta ut pluggplantor. Under några år jag har samlat in fröna före slåttern och fört bort dem från Smängen. Det kan göras sent, även om en del fallskärmar flyger iväg före frosten så är de flesta kvar. Med ökande täthet av örter kan gullris, speciellt de mindre exemplaren, ge trevliga höstkombinationer. På bilden med liten blåklocka och kungsmynta.
