Natur & Trädgård 3/2021 har en spännande artikel om fåglar och fröspridning. Kråkfåglar är allätare, tarmpassagen tar längre tid än för mindre fåglar och de rör sig över långa sträckor under ett dygn. Det gör dem till viktiga fröspridare. Författaren Johan Elmberg, hyllar i sin text August Heintze, som levde mellan 1881 och 1941. Han ägnade en stor del av sin tid åt att studera hur fåglar sprider frön.
Ettåringar och fleråringar – jag beslöt att blanda här uppe i det sydöstra hörnet. I höstas grävde jag upp kanske sammanlagt 50 plantor av väddklint, stallört och silvermartorn. De passade inte in i det smäng-koncept av låga örter och gräs som vuxit fram. För att få ytan jämn efteråt fyllde jag på med jord och sand. I den jorden sådde jag frön insamlade från Smängen men även ettåriga åkerogräs. Fröna har således ett tunt lager av ny jord att gro i. Grodden får sedan tampas med de växter som ligger under. Det skall bli spännande att se om några av ettåringarna klarar konkurrensen. Nära kanten sådde jag dessutom ettåriga växter som normalt ses i trädgårdsland. En liten lek med de olika koncepten. Över vintern har ytan varit täckt med en fiberduk. Den tog jag bort till påsk. Den gröna färgen anger tydligt att gräs och örter hunnit längre under duken än växtligheten utanför har gjort.
Den gröna färgen markerar var fiberduken har legat över vintern. Kornvallmo är ett åkerogräs. Jag har även sått in klätt och blåklint. Trädgårdsvarianten av kornvallmo och blomsterlin är nog tänkta för ett trädgårdsland. De har såtts in tillsammans med penséer, som en övergång mot altan. Jag planerar inte att ta bort något som gror under växtsäsongen. Utvärdering till hösten!
Ett billigt sätt att dryga ut fröna för jämn sådd är att blanda ut med sandlådesand, som säljs i små förpackningar. Jag blandar även ut med lite inköpt såjord, den mörka färgen gör det tydligt var jag sått. Ett stort antal frön har jag nu återfört till Smängen, de förvarades över vintern. Jag vet inte när det är bäst att återföra, men örter med vinterståndare sprids rimligen hela vintern via vind och djur.
Sandlådesand inköpt på en handelsträdgård. Fröna tröskades med handgräsklippare. Därefter blandades de med sand och såjord för att få volym.
Den som bor vid en fjällbäck kanske inte behöver köpa vatten på flaska. Om en smäng startar som en gräsmatta som inte klipps över sommaren – då finns det etablerade gräs. Troligen är det arter med låga bladrosetter och strån som enbart är några decimeter – inte meterhöga som ängshavre och luddhavre som kan återfinnas i en ängsfröblandning. Vissa producenter anger inte vilka gräsfröer som ingår. För att öka örtrikedomen i en före detta gräsmatta via frö kanske det klokaste är att inköpa (eller insamla) fröer från enbart örter och inte gräs.
Det är dyrt att köpa blomsterfrö. Att samla in frö är tidsödande. Många vill ha så många blommande örter som möjligt per utsått frö.
Flest antal exemplar per sått frö fås rimligen om de sås utanför ängsytan i en bänk eller ett trädgårdsland. De grodda plantorna kan sättas ut i en djupgrävd bädd efter en säsong.
Ett gott utfall torde även en djupgrävd bädd på ängsytan ge, speciellt om den jord som används närmast ytan är ogräsfri. Frön och småplantor måste hållas fuktiga, täckande väv kan underlätta.
För att spara tid är en bädd ovanpå växtligheten ett alternativ. Växtligheten klipps helt kort, gärna i markhöjd (någon centimeter). Ovanpå läggs material för att ta bort all groningshämning från gräs och örter, exempelvis sand, visset gräsklipp eller inköpt plantjord. Därefter sås fröna in och bädden hålls fuktig. Troligen blir utfallet något sämre genom den tidiga konkurrensen från gräs och örter som växer upp in i bädden, men åtgången av tid torde bli mycket lägre.
Visst gror frön om de sprids direkt i växtligheten. På Smängen har jag fått bra resultat med tvååringar som ängshaverrot, vildmorot och blåeld samt ettåringar. Men, andelen frön som gror och blir adulta plantor är för många örter försvinnande liten, är min erfarenhet. Jag sprider nu tusentals frön över hela ytan från vissa av de örter som växer på Smängen. Som regel ser jag bara några få nya exemplar. Ett annat tecken på den groningshämning som håller frön ogrodda är att jag inte sett maskrosor på flera år på de ytor jag nu kultiverat under 20 år. Inflygningen av frö är stor från två grannar, och när jag just grävt om FuktSmängen sågs en rad nya maskrosor.
Vi har således fyra alternativ och de metoder som tar längst tid ger bäst resultat. Alternativen är:
1) odling av pluggplanta
2) djupgrävd bädd
3) bädd ovanpå växtligheten
4) direkt spridning i växtligheten
Brudbröd, en ensam vallmo och i bakgrunden blåeld. 12 juni 2019. Nästan alla dessa exemplar kommer från frö som spridits direkt i växtligheten – några få pluggplantor av brudbröd inköptes för nästan 20 år sedan och sattes i en djupgrävd bädd som ses till vänster på bilden.
Från att aldrig ha sett örten så tycktes den plötsligt växa som ogräs överallt i det villaområde vi bodde tidigare. Det var ingen bra idé att riva upp den utan handskar, den röda saften irriterade. Kanske följde frö med då jag flyttade andra örter från villatomten till Smängen. Örten dyker upp tillfälligt då och då på Smängen.
Nytt för i år är att på FuktSmängen visar slåtterfibblan upp en praktfull blomning, fin kontrast mot prästkrage. Bra val av Pratensis till sin fröblandning, införd genom den. Har spritt sig i gräset på FuktSmängen. Både färg och form gör att tankarna går till maskros, vilket är en fara för att uppleva fibblor positivt. I år är första året som jag ser många exemplar av örten. Svår att fotografera så att den vackra gula färgen kommer fram. När det vackra kvällsljuset kommer har örten slagit ihop sin korg.
Slåtterfibbla 10 juni 2016. Bilden ger inte den fina gula färgen rättvisa.
