Eftersom vildmorot är tvåårig så ses den i olika konstellationer varje säsong. Här har den hittat ett blågult sammanhang.

Att anlägga en äng i trädgården.
Tog fram bunken där jag lade frökniparna före slåttern, bland annat johannesört, rödklint och kungsmynta.
Tröskade och klippte och spred sedan jämt över hela ytan. Tänker att det är bra att bygga upp en fröreserv även om enbart några frön gror och ännu färre överlever till adulta plantor. De örter som blommar under augusti och september, och även bidrar med spännande fröställningar, ser jag som centrala för att hela ytan skall vara prydlig hela säsongen.
Efter detta spred jag även ut den jord där jag förhoppningsvis hade växt av viktiga jordbakterier och jordsvampar.
Är några dagar i sommarhuset och satte av några timmar idag för slåtter. En underbar vindstilla höstdag – fick det där härliga välbefinnandet, ängfullness. Härligt att se alla frodiga bladrosetter som vittnar om nästa sommars blomning – och, förhoppningsvis, en prydlig grön yta ett tag till på hösten.
Började med frökniparna, de där örterna som ännu inte släppt iväg sina frön. Ytan är liten men jag samlade ändå en skottkärra med gullris som kördes bort från Smängen. Enstaka frökapslar från röllika och rödklöver fick följa med bort. Frön från rödklint, johannesört, kungsmynta, kärleksört och sent blommande liten blåklocka, örter som jag gärna ser fler av på den torra ytan nära huset, insamlades och ställdes att torka. Jag planerar att sprida ut dem efter att ytan blivit kortklippt. I en annan hink lade jag frön av väddklint, stånds och malva. De planerar jag att sprida ut långt från huset där höga örter kan få växa. Timjan och renfana, två andra fröknipare, fick behålla sina frön. I ett senare skede går jag till den fuktiga ytan med stallört, älggräs, fackelblomster och strandveronika som fortfarande kniper.
Det är vått och har regnat under flera dagar. Lien gav inte mycket utbyte, gräset är kort och segt. På den torra ytan var det flera år sedan jag såg ett större bestånd av högt gräs – en vanlig syn under de första åren med Smängen. Tänker att jag inte längre måste föra bort klipp för att minska på kväveinnehållet. Därför så bestämde jag mig för två strategier. Där jag kunde klippa på gräsklipparens lägsta nivå, direkt eller efter att först ha kört på två hjul, låter jag det mesta av klippet ligga. Kanske finns där frön. Kanske kan maskar och andra smådjur finna mat och hjälpa till att ytterligare jämna ut ytan. När gräs ansamlades i gräsklipparen så att den protesterade så rensade jag ut klumpar av vått klipp och de fördes dock bort. Resten av ytan klipper jag högsta nivån, ibland på två hjul. Det klippet får torka, nästa gång jag kan slåttra krattar jag först undan och för bort de torkade växtdelarna för att därefter klippa på gräsklipparens lägsta nivå. Till min glädje kunde jag klippa mer än hälften, kanske 60 procent, direkt på lägsta nivån. Ytan tycks bli jämnare och jämnare för varje år.
14 juli
Bilderna från de senaste dagarna. Letade efter färg och kombinationer.
Varje år visar Smängen upp nya kombinationer. Till skillnad från en plantering där allt är planerat av trädgårdsmästaren står Smängen ofta för sin egen design när det gäller kombinationer. Denna försynta höstgrupp skymtade fram bland torkade stänglar av brudbröd, rödklint, bockrot, röllika och johannesört. På bilden ses även hur bladrosetterna från brudbröd bidrar till grönfonden. Det är som om inga örter på torrSmängen så här dags under säsongen har den spänst som blommorna visade upp i våras. Ett vackert åldrande vindpinat ansikte.