Tog fram bunken där jag lade frökniparna före slåttern, bland annat johannesört, rödklint och kungsmynta.
Tröskade och klippte och spred sedan jämt över hela ytan. Tänker att det är bra att bygga upp en fröreserv även om enbart några frön gror och ännu färre överlever till adulta plantor. De örter som blommar under augusti och september, och även bidrar med spännande fröställningar, ser jag som centrala för att hela ytan skall vara prydlig hela säsongen.
Torkade fröknipare 16 mars 2017Tröskade och klippta fröknipare 16 mars 2017
Efter detta spred jag även ut den jord där jag förhoppningsvis hade växt av viktiga jordbakterier och jordsvampar.
Är några dagar i sommarhuset och satte av några timmar idag för slåtter. En underbar vindstilla höstdag – fick det där härliga välbefinnandet, ängfullness. Härligt att se alla frodiga bladrosetter som vittnar om nästa sommars blomning – och, förhoppningsvis, en prydlig grön yta ett tag till på hösten.
Började med frökniparna, de där örterna som ännu inte släppt iväg sina frön. Ytan är liten men jag samlade ändå en skottkärra med gullris som kördes bort från Smängen. Enstaka frökapslar från röllika och rödklöver fick följa med bort. Frön från rödklint, johannesört, kungsmynta, kärleksört och sent blommande liten blåklocka, örter som jag gärna ser fler av på den torra ytan nära huset, insamlades och ställdes att torka. Jag planerar att sprida ut dem efter att ytan blivit kortklippt. I en annan hink lade jag frön av väddklint, stånds och malva. De planerar jag att sprida ut långt från huset där höga örter kan få växa. Timjan och renfana, två andra fröknipare, fick behålla sina frön. I ett senare skede går jag till den fuktiga ytan med stallört, älggräs, fackelblomster och strandveronika som fortfarande kniper.
Det är vått och har regnat under flera dagar. Lien gav inte mycket utbyte, gräset är kort och segt. På den torra ytan var det flera år sedan jag såg ett större bestånd av högt gräs – en vanlig syn under de första åren med Smängen. Tänker att jag inte längre måste föra bort klipp för att minska på kväveinnehållet. Därför så bestämde jag mig för två strategier. Där jag kunde klippa på gräsklipparens lägsta nivå, direkt eller efter att först ha kört på två hjul, låter jag det mesta av klippet ligga. Kanske finns där frön. Kanske kan maskar och andra smådjur finna mat och hjälpa till att ytterligare jämna ut ytan. När gräs ansamlades i gräsklipparen så att den protesterade så rensade jag ut klumpar av vått klipp och de fördes dock bort. Resten av ytan klipper jag högsta nivån, ibland på två hjul. Det klippet får torka, nästa gång jag kan slåttra krattar jag först undan och för bort de torkade växtdelarna för att därefter klippa på gräsklipparens lägsta nivå. Till min glädje kunde jag klippa mer än hälften, kanske 60 procent, direkt på lägsta nivån. Ytan tycks bli jämnare och jämnare för varje år.
Gullris 22 oktober 2016. Frö som fördes bort från Smängen.
Johannesört 22 oktober 2016. Frö som samlas in för att återföras.Kungsmynta 22 oktober 2016. Frö som samlas in för att återföras.Kärleksört 22 oktober 2016. Frö som samlas in för att återföras.
Bilderna från de senaste dagarna. Letade efter färg och kombinationer.
Detta vackra frösådda exemplar av fackelblomster hittade väta trots torkan. Strandveronikan utgör en blå kontrast. 1 juli 2016Kortväxt i år men blommande, gul fingerborgsblomma 12 juli.En ensam gulsporre bland stenarna, 1 juli 2016.Backtimjan, stortimjan och krusmynta smälter ihop.Liten blåkocka, vildmorot och krusmynta – trevlig kombination. 12 juli 2016.Myror på vildmorot. 12 juli 2016.Måra som växer fuktigt. Blommade i år trots den torra våren. 12 juli 2016.Stortimjan, gulmåra och getväppling 12 juli 2016.
Första gången jag fick syn på gullris så kom jag att tänka på en vacker brudklänning. Det klassiska snittet, just det exemplaret var format så. Vackert. Idag undrar jag över hur jag kunde undvika att lägga märke till gullris under 50 år. När jag väl lärde mig örten ser jag den överallt. De första åren var den en av få färgsättare så här års på Smängen. När andra örter kom till blev jag tveksam till gullris, speciellt stora exemplar. Till skillnad från stånds, en annan pionjär som hävdar sig väl mot gräset, tycks örtens exemplar aldrig tröttna. Några höstar grävde jag upp de största plantorna när jag skulle sätta ut pluggplantor. Under några år jag har samlat in fröna före slåttern och fört bort dem från Smängen. Det kan göras sent, även om en del fallskärmar flyger iväg före frosten så är de flesta kvar. Med ökande täthet av örter kan gullris, speciellt de mindre exemplaren, ge trevliga höstkombinationer. På bilden med liten blåklocka och kungsmynta.
Nu i början av augusti brukar fjärilar stå för förändring och extra färg. Örterna förändras långsamt och några få har ännu inte slagit ut. Bilden är från 2006 – i år har jag inte sett en enda påfågelöga.
Kungsmynta hittade själv ut till Smängen från vår kryddodling. Det här exemplaret ser jag som det vackraste, det växer lågt, och färgen är rödlila. Knoppar, blommor och därefter frökapslar ger färg från midsommar till långt in på hösten. Andra exemplar av kungsmynta som tillkom under Smängens tidiga år är högre och svagt lila, inte lika vackra. Smängens två lågväxande rödlila exemplar växte ut tidigt under Smängens utveckling på ren sand och utan konkurrens. De ger en mängd fröer som jag sprider varje höst. I år ser jag för första gången ett tredje exemplar. Kanske trivs inte örten med slåtter eller med dagens konkurrens från andra örter. Med den tanken har jag vid slåttern klippt ned de två vackra exemplaren med handgräsklipparen och lämnat stjälkarna en decimeter höga. Gräsklipparen har inte körts inte över stjälkarna.
