På denna torra yta ses en låg växtlighet hela säsongen. Blå-gult-vitt, liten blåklocka-käringtand-bockrot, dominerar. På bilden ses även backnejlika, rödklöver och gulsporre.
Blå-gul-vit höstfärg
Etikettarkiv: Liten blåklocka
Här trivs liten blåklocka
En enda pluggplanta för mer än 20 år sedan. Sedan dess rikligt med färg och frö att sprida över hela Smängen. Örten blir aldrig frodig ute på Smängen där den skall samsas med andra. Här blommar den på samma yta som käringtand färgade gul i våras. Bockrot och vildmorot flankerar.
Barndomens förtjusning i den himmelsblå nyansen satte igång mitt intresse som numera kultiveras på Smängen. Jag uppmärksammade klockorna på en liten ängsyta på en ö. Svenska Botaniska Föreningen utsedde liten blåklocka till vår nationalblomma år 2020. Uppenbarligen är vi många som njuter av skönheten.
Ihärdigt har jag strött ut frö från liten blåklocka under många år. Stänglar ses varje år, spridda över nästan hela Smängen. Frodig blir dock örten enbart högst upp i den här backen.
Blågult och vitt
Eftersom vildmorot är tvåårig så ses den i olika konstellationer varje säsong. Här har den hittat ett blågult sammanhang.
Liten blåklocka och färgkulla
I en backe mot väst har liten blåklocka slagit ut . Fin kontrast mot färgkulla. Även backnejlika ger färg. Trift har gått i frö.
Frodig blåklocka
Liten blåklocka som ger rikligt med färg
Två exemplar av liten blåklocka. I bakgrunden flockfibbla, de vita korgarna är bockrot och röllika. Malva, trift och åkervädd lade jag dit för att visa hur fint färgerna gifter sig. Bilden tagen 4 september 2016.
Högsommarfärg
14 juli
Bilderna från de senaste dagarna. Letade efter färg och kombinationer.
Höstkombination
Myskmalva gör sig bäst när den är låg. Här i en kombination med liten blåklocka.
Höstbilder – visst vemod
Det går fortfarande att hitta små kombinationer att fokusera. Spänstigheten är borta, långsamt går blomningen mot sitt slut. Inte mycket ändras under en vecka. Visset gräs och vissna stänglar påminner om det som varit.
Gullris – formbar sen gul färg
Första gången jag fick syn på gullris så kom jag att tänka på en vacker brudklänning. Det klassiska snittet, just det exemplaret var format så. Vackert. Idag undrar jag över hur jag kunde undvika att lägga märke till gullris under 50 år. När jag väl lärde mig örten ser jag den överallt. De första åren var den en av få färgsättare så här års på Smängen. När andra örter kom till blev jag tveksam till gullris, speciellt stora exemplar. Till skillnad från stånds, en annan pionjär som hävdar sig väl mot gräset, tycks örtens exemplar aldrig tröttna. Några höstar grävde jag upp de största plantorna när jag skulle sätta ut pluggplantor. Under några år jag har samlat in fröna före slåttern och fört bort dem från Smängen. Det kan göras sent, även om en del fallskärmar flyger iväg före frosten så är de flesta kvar. Med ökande täthet av örter kan gullris, speciellt de mindre exemplaren, ge trevliga höstkombinationer. På bilden med liten blåklocka och kungsmynta.
Femfingerört – kortvarig gul kontrast
Blomman liknar den som syns på busken tok. Örtens form skapar variation på Smängen. Den har ingen bladrosett, stjälkarna känns lätt igen med sina femflikade blad och örten ger ett silvrigt intryck, dock svagare än för gåsört. De gula blommorna ger fin kontrast till backnejlika och, som på bilden, blåklocka. Dock är blomningstiden oftast kort, en eller två veckor efter midsommar. I år (2015) har femfingerört utvecklats svagt på Smängen. Genom åren har de flesta exemplaren tröttnat efter några år. Vid tillfälle sprider jag frön av femfingerört brett, jag ser gärna att nya att nya plantor växer ut. Örten infördes genom frö från en närbelägen vägren.