För första gången har mandelblom minskat inom ett område. Den har nästan övergivit den växtplats där de initialt köpta plantorna planterades och där den vissa år varit mycket talrik. Mandlarna har klarat mycket torra somrar, men kanske har svårare att överleva den torra vår vi haft i år. Eller – uppkommer en näringsbrist? Samtidigt har örten vuxit ut på många andra platser, här med trift. Mandelblom – en av Smängens mest efterlängtade blomkorgar.
Kombinationen av gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol gifter sig väl, som Evert Taube lärt oss. Jag älskar dessa milda vårfärger och att få se dem tillsammans. På Smängen är kattfoten just nu i knopp och triften lyfter fram samma färg. Styvmorsviol ses i ett stort antal, ängsviol och skogsviol i några få exemplar.
En tanke med Smängen är att använda ängens naturliga dynamik för att få blomning på en liten yta hela säsongen. Här ses hur ängsnävan snart har dolt den tidiga vårens örter.
Även daggkåpans färger smälter fint in bland vårblommorna. Örten ger grönfonden en intressant touch.
Denna huggorm gästade Smängen när mandelblom ännu gav fin färg. Skrämmer, inte minst mot vetskapen att ett bett kan vara dödligt. Tryckfall efter många timmar, om inte antiserum ges.
.
Med ambitionen att fånga den vackra kombinationen av trift, mandelblom och gullviva försökte jag hitta en vinkel för kameran. De frodiga exemplaren växer långt ifrån varandra. De smälter ihop för ögat men kan inte fångas på bild tillsammans. Gullvivan är på väg att vissna och triften har inte slagit ut ordentligt. Där enstaka exemplar växer nära varandra går det att ta en bild, men det är tveksamt om färgkombinationen kommer fram.
Alla exemplar på denna del av Smängen har spridits via frö och rikligt med färg ses här för första gången i år. Underbart att ha på nära håll. Färgen gifter sig fint med den hos trift, ängsviol, styvmorsviol, kattfot och gullviva. I år ses de tillsammans, andra år hinner gullviva vissna innan mandelblom slår ut. Ytterligare andra år har stänglarna från mandelblom blåst sönder och ingen blomning har sett.
Hej och tack för era kommentarer! Jag bedriver ingen forskning själv men i denna uppsats kan många referenser hittas. Mina egna erfarenheter har naturligtvis begränsat värde utanför min lilla plätt. Vackra övervintrande bladrosetter som slits sönder på Smängen innefattar trift och gulkämpar. Oftast kommer dock samma ört igen på samma plats och hyvlingen bidrar till att ytan blir jämn. Mandelblom och prästkrage, exempelvis, klarar sig i stort sett oskadda även då gräsklipparen har lägsta klipphöjd. De delar av Smängen som är jämna och där växtligheten blir riktigt kort vid efterbetning med gräsklippare tycker jag är vackrast de många vintermånaderna – mossa och svamp tar vid och ger färg och spänst. Jag har vissa år tillfört Smängen lite sand för att just få ytan jämn inför gräsklipparens efterbetning. När det gäller jordmån har jag ambitionen att vid tillfälle läsa Martin Hammers originalarbeten. Jag ser en smäng i trädgården som något helt annat än en slåtteräng, en vägkant eller ett trädgårdsland. Med slåtter och efterbetning med gräsklippare samt kontinuerlig tillförsel av frö, som ger en fröreserv, kan arbetsinsatsen för en smäng troligen bli mindre både under anläggning och skötsel än för en gräsmatta. Jag gissar att någon tycker det är onödigt att köpa en lie för slåtter på 15 kvadratmeter. En liten ängsplätt i trädgården ger möjlighet att studera ängsblommornas dynamik på nära håll. Med närheten kan vi följa hur mandelblom först blommar för att sedan försvinna helt och ge plats för en lång rad andra blommande örter – och sedan skänka glädje hela vintern med nya vackra bladrosetter som växte ut under hösten. För att få flera smängar tror jag vi måste motverka alla som vill krångla till det.
En kombination jag kunde njuta av i våras. Trift, styvmorsviol och mandelblom.
I år fick Smängen en underbar färg av, för första gången, många exemplar av mandelblom. Den kalla och våta våren gjorde att gullviva ännu blommade när mandelblom slog ut i år, tillsammans med kattfot och blå viol kom äntligen våren och rikligt med färg på Smängen. Bilden togs 24 juni och visar det sista blommande exemplaret för i år (2015).
Mandelblom inköptes från Pratensis som pluggplantor. Örten uppvisar fler och fler exemplar för varje år. När jag kom till sommarhuset och Smängen 2008 till midsommar hade juni varit nästan helt utan regn. Torkan hade medfört att Smängen såg gul och vissen ut. Jag trodde att all ävlan skulle mynna ut i ingenting, att örterna var borta. Speciellt där mandelblom hade planterats var marken snustorr. Men, när regnet kom mot slutet av juli så sågs återigen utväxt av mandelbloms bladrosetter. Magiskt! Rosetterna övervintrade och till våren kom en vacker blomning.
