Nedanstående skrivs som ett svar på kommentarer gällande OdlingsTV som inte publiceras på bloggen.

Hej och tack för era kommentarer! Jag bedriver ingen forskning själv men i denna uppsats kan många referenser hittas. Mina egna erfarenheter har naturligtvis begränsat värde utanför min lilla plätt. Vackra övervintrande bladrosetter som slits sönder på Smängen innefattar trift och gulkämpar. Oftast kommer dock samma ört igen på samma plats och hyvlingen bidrar till att ytan blir jämn. Mandelblom och prästkrage, exempelvis, klarar sig i stort sett oskadda även då gräsklipparen har lägsta klipphöjd. De delar av Smängen som är jämna och där växtligheten blir riktigt kort vid efterbetning med gräsklippare tycker jag är vackrast de många vintermånaderna – mossa och svamp tar vid och ger färg och spänst. Jag har vissa år tillfört Smängen lite sand för att just få ytan jämn inför gräsklipparens efterbetning. När det gäller jordmån har jag ambitionen att vid tillfälle läsa Martin Hammers originalarbeten. Jag ser en smäng i trädgården som något helt annat än en slåtteräng, en vägkant eller ett trädgårdsland. Med slåtter och efterbetning med gräsklippare samt kontinuerlig tillförsel av frö, som ger en fröreserv, kan arbetsinsatsen för en smäng troligen bli mindre både under anläggning och skötsel än för en gräsmatta. Jag gissar att någon tycker det är onödigt att köpa en lie för slåtter på 15 kvadratmeter. En liten ängsplätt i trädgården ger möjlighet att studera ängsblommornas dynamik på nära håll. Med närheten kan vi följa hur mandelblom först blommar för att sedan försvinna helt och ge plats för en lång rad andra blommande örter – och sedan skänka glädje hela vintern med nya vackra bladrosetter som växte ut under hösten. För att få flera smängar tror jag vi måste motverka alla som vill krångla till det.