Blåmunkar är tvåårig och visar sig ibland på olika ställen. Här har örten sökt upp gräslök.
Prästkrage och blåklocka, midsommarens kända blomster, går bra ihop med brudbröd.
Gul fetknopp har jag funnit svårodlad. Men här har ett exemplar uppkommit som en överraskning i en kant.
I år är prästkragen helt borta från ytan bakom brudbröd, vilket kan ses när årets bild jämförs med den från 2017. Ett stort antal av örterna på Smängen kommer och går på olika ytor, örter som anses fleråriga. Det tycks mig som om det viktiga även för en så här liten yta är att bygga upp en fröbank; olika år gynnar olika örter och med tiden blir det vackert fast på olika sätt. Brudbröd är dock en bland flera örter som tycks återkomma år efter är.
Nästan inget regn och mycket varmt – ändå denna blomning.
Två dagars ihållande blåst medförde att många kronblad från prästkrage och brudbröd blåste torra och försvann. Högsommarens örter tar över efter midsommarens.
På den delen av Smängen som ligger helt nära boningshuset blir jag allt mer övertygad om att jag trivs bäst med en helt kortvuxen fond och inget högt gräs. Fonden får gärna bestå av lågvuxna ettåriga eller mångåriga örter. Inte minst värdefull är getväppling som ses på bilden.
Lite regn har kommit, och en del färgklickar kan fokuseras via linsen.
De ettåriga örterna ses knappast, getväppling, harklöver och ängsskallra. När busväder nu dragit in kanske de kan ses vid nästa besök på Smängen. Många exemplar av nässelfjäril har synts på triften, enstaka vitfjärilar och en aurorafjäril. Färgen finns huvudsakligen på FuktSmängen, och jag har ställt frukoststolen invid slåtterfibbla och ängsnäva.
Nytt för i år är att på FuktSmängen visar slåtterfibblan upp en praktfull blomning, fin kontrast mot prästkrage. Bra val av Pratensis till sin fröblandning, införd genom den. Har spritt sig i gräset på FuktSmängen. Både färg och form gör att tankarna inte går till maskros, vilket är en fara för att uppleva fibblor positivt. I år är första året som jag ser många exemplar av örten. Svår att fotografera så att den vackra gula färgen kommer fram. När det vackra kvällsljuset kommer har örten slagit ihop sin korg.
Hej och tack för era kommentarer! Jag bedriver ingen forskning själv men i denna uppsats kan många referenser hittas. Mina egna erfarenheter har naturligtvis begränsat värde utanför min lilla plätt. Vackra övervintrande bladrosetter som slits sönder på Smängen innefattar trift och gulkämpar. Oftast kommer dock samma ört igen på samma plats och hyvlingen bidrar till att ytan blir jämn. Mandelblom och prästkrage, exempelvis, klarar sig i stort sett oskadda även då gräsklipparen har lägsta klipphöjd. De delar av Smängen som är jämna och där växtligheten blir riktigt kort vid efterbetning med gräsklippare tycker jag är vackrast de många vintermånaderna – mossa och svamp tar vid och ger färg och spänst. Jag har vissa år tillfört Smängen lite sand för att just få ytan jämn inför gräsklipparens efterbetning. När det gäller jordmån har jag ambitionen att vid tillfälle läsa Martin Hammers originalarbeten. Jag ser en smäng i trädgården som något helt annat än en slåtteräng, en vägkant eller ett trädgårdsland. Med slåtter och efterbetning med gräsklippare samt kontinuerlig tillförsel av frö, som ger en fröreserv, kan arbetsinsatsen för en smäng troligen bli mindre både under anläggning och skötsel än för en gräsmatta. Jag gissar att någon tycker det är onödigt att köpa en lie för slåtter på 15 kvadratmeter. En liten ängsplätt i trädgården ger möjlighet att studera ängsblommornas dynamik på nära håll. Med närheten kan vi följa hur mandelblom först blommar för att sedan försvinna helt och ge plats för en lång rad andra blommande örter – och sedan skänka glädje hela vintern med nya vackra bladrosetter som växte ut under hösten. För att få flera smängar tror jag vi måste motverka alla som vill krångla till det.
