Etikettarkiv: Slåtter

Förfiningar av Smängen

Klipphöjd för efterbetningen

Denna video beskriver hur jag tänker när det gäller vilken höjd jag har gräsklipparen på. Den sista klippningen nu innan värmen kommer kallar jag i brist på en bättre term för efterbetning.

Vi skall klippa så kort vi kan samtidigt som övervintrande bladrosetter i stort sett lämnas intakta, tänker jag. Undantaget gäller de ytor där förnan (filten, the thatch) måste tunnas ut för att inte höga gräs skall dominera. Då en ny yta skall utvecklas mot en smängmatta.

Texten jag läser upp hittar du nedan.

Det kanske viktigaste vi gör i en smäng är att klippa kort mellan växt-säsongerna. Efter att i många år grubblat hur, tänker jag idag att vi skall klippa så kort det går med en begränsad åverkan på örternas bladrosetter. Undantaget är de första åren, då tror jag det är klokt att tunna ut förnan eller filten som den ibland kallas. Denna vinter har jag klippt på tre olika sätt.

Vissa delar av Smängen mängden uppvisar nu i mina ögon en prydlig smängmatta. Där låter jag klippet ligga kvar. Smådjuren i förnan och daggmaskar tar hand om materialet tänker jag.

I höstas klippte jag med den högsta nivån på gräsklipparen och nu i januari på den näst lägsta. Ungefär 3 – 5 centimeter. Bladrosetterna lämnas till stor del intakta. Det klipp som lämnas som ni ser på filmen hindrar knappast ljusberoende groning samtidigt som det kanske kan skydda små groddplantor från att torka ut.

På den fuktiga delen växer höga örter som fackelblomster, gulvial, stånds och svärdslilja tätt. Här slog jag med lie till ungefär 15 cm i höstas. Klippet fördes bort till komposten. Nu har jag klippt med gräsklipparen på högsta nivån, ungefär10 cm. Inte mycket förna finns, jorden ligger blottad mellan örterna. Detta klipp får ligga kvar.

För tre år sedan grävde vi bort sten och jämnade till den här ytan, idén är att den skall bli en smängmatta. Här prioriterar jag att tunna ut förnan, filten. I höstas slog jag först med lie till 15 cm. Efter några dagar klippte jag med gräsklipparen på högsta höjden. Klippet samlades ihop och fördes bort. För några dagar sedan klippte jag så med gräsklipparen på den lägsta nivån. Den förna som då revs upp ses på filmen. Och på bilden här ses de två högar som fördes bort till komposten, en från i höstas, en från nu i januari.

Så, i början kanske det kan vara klokt att tunna ut förnan genom att klippa riktigt lågt, 2-3 cm. Första gången jag fick en känsla av äng för Smängen var efter det första året som jag klippte på lägsta nivån med en liten elgräsklippare. I övrigt klipper jag så lågt det går samtidigt som jag försöker skona örternas övervintrande bladrosetter. Och, olika år har jag använt röjsåg, trimmer, gräsklippare och lie.

Förfiningar av Smängen

Slåtter och efterbetning

I år har jag för första gången klippt delar av Smängen på gräsklipparens högsta nivå. Där marken är jämn lämnas grässtrån som är ungefär fem till sju centimeter långa. Det gäller de ytor där jag har en smängmatta med en god balans mellan gräs och örter. Däremot klipper jag på en lägre nivå där högt gräs dominerar och ambitionen är en smängmatta men dagens bild är alltför högt gräs. Det gäller den yta där vi tog bort sten och jämnade till för fyra år sedan. För att kunna klippa lågt med gräsklipparen har jag på den ytan första slagit med lie. En större mängd gräs än vad som ryms i en skottkärra krattades ihop och skall bortföras till komposten.

Där vatten blir stående och höga örter växer, slog jag i år ned stänglarna med lie för att därefter följa upp med en nedklippning med gräsklipparen på dess högsta nivå. Den ytan kan omöjligen bli en smängmatta, här gäller det att få en rimligt trevlig bild med höga örter.

Rimligen har jag hållit på under för många år med att klippa lågt, två till tre centimeter på de torra delarna av Smängen. Efter att jag började med den låga klippningen sågs en tydlig skillnad året efter med en lägre täthet av höga gräs som knylhavre och hundäxing. Under de efterföljande åren blev de höga gräsen allt glesare. Jag tänker att en låg klipphöjd kan vara bra när ytan kultiveras. När jag nu enbart har enstaka exemplar av de gräsen på en stor del av ytan, kanske jag kan ändra klipphöjd. De sista exemplaren av de höga gräsen måste nog ändå ryckas upp manuellt. Men, vi får se om den höga klipphöjden gör att gräset frodas på bekostnad av örterna. Samtidigt märker jag att trift och gulkämpar får sina bladrosetter bättre bevarade med den högre klipphöjden. De örterna har viktiga grässtråliknande bladrosetter för grönfonden och är gröna även under vintern.

Smängmatta 22 oktober 2021 efter slåtter-efterbetning med gräsklipparen på den högsta höjden.
Smängmatta 22 oktober 2021 efter höstens slåtter-efterbetning.
25 oktober 2021. Löv utspridda på smängmatta. Kanske kan de gynna maskar och andra smådjur.
Klipp lämnat på smängmattan 25 oktober 2021. Vi får se vad som är kvar till våren.
25 oktober 2021 – fyra år efter uppgrävning av stenar. Till skillnad från ytorna med en smängmatta i balans krattar jag här ihop klippet. Det blev för dessa kanske 9 kvadratmeter en mängd som fyller två skottkärror. Bortföres till komposten. Gräset är brunt och tycks halvt förmultnat. Gräset är svårt att klippa ned, blir mycket längre än där Smängen uppvisar en smängmatta i balans.
Stänglar från FuktSmängen 25 oktober 2021. Avskurna med lie.
Förfiningar av Smängen

Efterbetning – andra klippningen

Gräsklippare istället för djur

En viktig utmaning för Smängen har varit att få ytan prydlig hela säsongen. När jag började med efterbetning, att klippa ned ytan en andra gång efter slåttern, så nådde jag det målet för vissa delar av Smängen. Jag tänker att denna efterbetning minskar tjockleken på förnan (filten, engelska the thatch). Mossa gynnas vintertid. Jord blottas där fröer kan gro och utvecklas. Sammantaget främjas korta gräs och korta örter framför långt gräs.  Denna video spelades in vid två tillfällen, under det andra tog jag kanter och gräs som hukat under gräsklipparen med en handgräsklippare. Både slåtter och efterbetning gör jag gärna när det är kallt vintertid. Ljud och bild har spelats in med en mobiltelefon, jag klippte i Camtasia.

Förfiningar av Smängen

Slåtter, 2019

Bevarande av önskvärda frön

  1. Vissa av högsommarens och höstens örter kniper om sina frön. Frökapslarna är intakta. För några samlade jag in frökapslarna och lade dem torrt i vår friggebod. Det gäller rödklint, svartklint, johannesört, höstaster, stånds, kungsmynta, cikoria, fackelblomster och vildmorot.

    Insamlade frön från johannesört, stånds och vildmorot 22 september 2019.
  2. Fröställningarna av gullris samlades in och lades i soporna. Jag önskar inte ytterligare spridning av den örten.

    Stängler av gullris med frön insamlade september 2019.
  3. Fröställningarna av stallört och strandveronika samlades in för att läggs ut på en närbelägen strandäng.
  4. Jag slog ner delar av växtligheten med lie. Där det inte gick användes röjsåg.
  5. Det som slogs ned i första omgången fördes bort och lades på komposten.
  6. I en andra omgång klippte jag ned med gräsklippare. Beroende på mängden växter och jämnheten i marken användes olika höjder – ambitionen var att klippa så lågt som möjligt. Klippet har jag låtit vara kvar.

Det som återstår är att återföra fröna som jag började med att samla in. Jag skall även klippa en andra gång med gräsklippare så att kvarvarande stubb blir ännu lägre än vad den är nu.

Med denna metodik tänker jag att en stor del av den önskvärda frömängden blir kvar på ytan. De låga örter som fortfarande har intakta frökapslar, som liten blåklocka, blodrot, stortimjan och backnejlika, får sina frön uttröskade av gräsklipparen. Fröna ligger kvar på Smängen i och med att jag lämnar klippet.

Läsvärt och reflektioner

Sen slåtter, protein och kväve

Lämna en kommentar

Bortförande av protein och kväve

Nedanstående har skrivits av signaturen Göran på ett forum för mer än tio år sedan (här är länken gällande sen slåtter). Inledningen är ett svar från Statens Lantbruksuniversitet. De beskriver hur protein och kväve dirigeras till övervintrande delar av en växt. Ett sätt att använda informationen kanske kan vara att marker som behöver dräneras på kväve och protein skall slås tidigt just av det skälet (och i ett senare skede efterbetas). En annan kan rimligen vara att i marker nära balans kan slåtter och efterbetning ske sent, det underlättar fröbildning av örter som blommar sent och kanske även kan vara till hjälp för fjärilar och andra insekter med pollen och nektar sensommar och höst. Längst ned beskriver Göran att även han efterbetar med gräsklippare.

“Jag fick snabbt svar från SLU ang. proteinet:

Kväve är en dyrbar resurs för de flesta växter (undantaget sådana som fixerar luftkväve själva) och de har därför en fysiologi som gör att de hushållar noga med det kväve som de lyckats ta upp ur markmiljön. Kväve tas i allmänhet upp snabbt, och i en vallgröda så beror den minskande halten initialt på att kvävet späds ut i en allt större biomassa, dvs. mängden biomassa x biomassans kvävehalt kommer att vara ganska så konstant över långa tidsperioder. Men det du talar om är ju om man lämnar en ‘mogen’ gröda att stå kvar på plats, och då handlar det mycket om att växten omfördelar kväve mellan olika organ. Har grödan bildat frö kommer en hel del av kvävet att finnas där, men en del dirigeras också om till övervintrande organ, från vilka det sedan mobiliseras igen under den tidiga vårtillväxten. En äng är dock aldrig helt statisk utan fortsätter att producera biomassa så länge som temperaturen för detta är gynnsam. Då omfördelas också en del kväve från vissnande blad och skott till de nyproducerade bladen/skotten. Man bör därför inte vänta sig särskilt stora förluster från en gröda som inte är avslagen. Låter man däremot an avslagen biomassa ligga kvar på marken så kan en del kväve avgå till luften, speciellt om biomassan fortfarande är grön och kvävehalten därmed är relativt hög, men det är ju inte fallet med en mycket sent avslagen äng.

Göran skriver lite mer om för- och nackdelar med att slå sent:

Det finns fler fördelar med en senare slåtter. Nu under slutet av augusti blommar
ännu en mängd örter som exempelvis nysört, ängsvädd, alla mynor, fackelblomster,
rödklöver och rölleka för att bara nämna några arter. Alla dessa besöks nu på hösten
av en mängd dagfjärilar och särskilt då av våra övervintrande arter, Citronfjärilen,
Nässelfjärilen, Påfågelögat och Vinbärsfuksen. Desutom flyger ännu den Vitfläckiga
guldvingen, den Silverstreckade pärlemorfjärilen och flera blåvingar. För att de
övervintrande arterna ska klara vintern är det ju mycket viktigt att de ges möjlighet att
ladda upp med ett riktigt stort näringsförråd. Dessutom kommer nu på hösten också
ofta migranterna Amiralen och Tistelfjärilen till ängens senblommande arter. Allt
detta missar man ju om man redan slagit ängen.

Jag har besökt den fina ängen i södra Gästrikland som våra botanister slår. Där
flyger nu tyvärr inte en fjäril. Jag tvivlar på att örtrikedomen skulle bli mindre där om
man slåttade lite senare. Jag är vidare tveksam till att alla örter verkligen hinner få
till några fullt utvecklade frön om slåttern sker redan i juli eller första veckan
i augusti. Den fina ängsvädden, som exempelvis utgör värdväxt för den rödlistade
väddnätfjärilen, blommar ju först i augusti. Den får fullmogna frön först under slutet av
september. Denna vackra art saknas ofta på tidigt slåttade ängar. Den är kanske
inte en typisk ängsört trots dess namn. Den vill ju ha lite fuktigare mark än vad
normala torrängar kan erbjuda. Jag tror dock att den alltför tidiga slåttern är
mycket negativ för denna fina ört. Ängsvädden har etablerat sig själv på vår
äng och sprider sig nu varje år. Jag brukar spara dess fröställningar stående
till våren. Sannolikt skulle ängsvädden bli betydligt vanligare till fromma för bl.a.
den mycket hotade Väddnätfjärilen om ängarna slåttades senare. Numera finns
fjärilen nästan bara kvar i kraftledningsgatorna medan den på 1940 – 50 talet
var täml allmän i de flesta jordbruksbygder.

Det är dock en stor nackdel med sen slåtter. Det är betydligt jobbigare att slå
ängen under september eller senare än om man slår i juli. Gräset och särskilt
örter som rödklöver, kråkvicker och andra liknande ärtväxter lägger sig och
blir svåra att slå med såväl lie som slåtterbalk eller röjsåg med gräsklinga.
Jag föredrar nu röjsåg med treklinga, d.v.s. en stålklinga med tre uddar. Den
fungerar rätt bra även om gräset och örterna lagt sig – men det tar ju betydligt längre
tid än om man slår i juli.

Man måste ta med detta i förutsättningarna när man planerar att sköta en större
äng. Det gäller ju att man verkligen orkar med arbetet under många år.
Jag föreslår därför att man kanske kan dela upp en större äng på två slåtter-
tillfällen. Man kan slå mitten av ängen, säg 2/3 under juli-aug men spara
ytterkanterna och slå dem senare under september eller senare.

Sedan detta med 1:a advent. De första åren slog vi ängen denna helgt. Under
senare år när ängen utvidgats har vi börjat slå redan i september för att hinna
med. Sällan blir vi dock helt klara före nov. Jag anser att det är helt okey att slå
i september men jag är fortfarande av uppfattningen att ju senare dess bättre.
Viktigast är dock att ängen blir slagen så att det inte blir tuvor och fjolårsgräset blir
kvar till kommande år.

För att undvika tuvbildning brukar jag köra över ängen med en vanlig gräsklippare
ställd på högt läge när vi tagit in det först avslagna höet. Viktigt är då att räfsa
upp även detta “gräsklipp” som ju innehåller en stor och näringsrik “gräsmassa”.

Hälsningar
Göran”

 

Förfiningar av Smängen

Trift – skadan kortvarig

Lämna en kommentar

Gräsklipparens snagg borta

Detta är det enda exemplaret av trift på Smängen som blivit stort. Varje höst snaggar gräsklipparen den så att inga blad blir kvar efter efterbetningen på en stor del av plantan. Varje vår kommer bladen igen med ny livskraft. Även gulkämpar blir snaggad på motsvarande sätt – övriga örter behåller sina blad även då klipphöjden är låg.

Trift 7 maj 2017 klockan 14 37.
Trift 7 maj 2017 klockan 14 37.

Läsvärt och reflektioner

Lie eller trimmer – odlade ängsblommor

Lämna en kommentar

Slåtter med trimmer

Att köpa en lie till en liten yta med ängsblommor i trädgården, en smäng, tycks helt onödigt. Slåtter med trimmer och med slåtterbalk (motsvarar till viss del en lie) tycks ge likvärdiga resultat under en tolvårsperiod. Att slå med slåtterbalk kan jämföras med att slå med lie (scythe). På Sättra ängar i Östergötland delade Malin Tälle och medarbetare in ytan i tre andelar. Från och med år 2001 och senare gjordes slåttern med slåtterbalk (sickle bar mower) vid fem centimeter på en andel av ytan. På en annan andel användes trimmer vid fem centimeter. På en tredje andel användes trimmer vid markytan (noll centimeter). Slåtter på det sättet uppfattar många som helt felaktig med argumentet att små frösådda plantor riskerar att slitas upp av den roterande tråden. Slåttern genomfördes i slutet av juli och klippet togs bort. Därefter vidtog efterbetning av hästar eller kor.

Artrikedom

Inga statistiskt säkerställda skillnader i artrikedom mellan de olika ytorna kunde forskarna se. Analyserna genomfördes på olika sätt och med flera variationer på måttet artrikedom. Du kan läsa artikeln här.

Malin Tälle och medarbetare – Trimmer, skärande kniv och artrikedom

Slåtter på Smängen

På Smängen slår jag hög växtlighet med lie eller med gräsklipparen snedställd på två hjul. För en del örter samlar jag in frö före slåttern. Jag tänker att det är viktigt eftersom Smängens yta är så liten att frön lätt blåser bort till andra ytor. Fröna sprids ut direkt, efter slåttern eller används till att dra upp pluggplantor. På Smängen görs efterbetningen med gräsklippare. På många ytor har jag en fin balans mellan örter och gräs och där låter jag klippet ligga kvar. Frö och frökapslar blir kvar och kanske de första små groddplantorna får lite skydd från solen.

 

Förfiningar av Smängen

Hög tid att slutföra slåtter och efterbetning

Lämna en kommentar

Bladrosetter efter efterbetning med gräsklippare
Bladrosetter efter efterbetning med gräsklippare

I höstas hade jag inte möjlighet att slutföra slåtter och efterbetning med gräsklippare. Samtidigt tycker jag det är underbart att förfina Smängen så här års. Allt är stilla och en ängfullness inställer sig, mitt i vintern. Ingenting brådskar. Inte minst gräs med smala strån är lätta att klippa av. På bilden ses hur en bladrosett från mandelblom hukat sig under gräsklipparens lägsta höjd. Den får ljus och utrymme till våren. Märkvärdigt hur bladen kan stå emot kylan.

Förfiningar av Smängen, Smängens framväxt

Rödklint – viktig färgsättare i augusti

Lämna en kommentar

I dagarna har de första rödklint slagit ut. Bilden kommer från en fuktig plats, färgen på rödklint är snarlik den för fackelblomster. På de torrare delarna står örten ensam för denna lila färg – välkommen som kontrast till den vita kulören från röllika, bockrot och vildmorot. Örten har införts via frö från en närbelägen vägren. Först trodde jag att den inte tålde slåtter – jag hade bara ett exemplar, och det försvann när jag införde ”efterbetning” till två centimeter. Utan att ha varit noggrann i observationerna säger Smängens dagbok idag att örten har en cykel på ungefär fem år varefter den försvinner. När jag väl fick tillgång till en stor mängd frö, och spred dem över hela Smängen, ses nu många exemplar – alla har överlevt höstens slåtter. Ett år under cykeln är plantan, som frodigast, troligen tredje året.
Även stora exemplar står spänstiga hela säsongen, till skillnad från myskmalva och väddklint där stänglarna kan lägga sig ned efter marken. Rödklint är en av de mest uppskattade örterna på Smängen och en viktig orsak till att jag vill lägga slåttern efter växtsäsongen. Den ger färg hela augusti och en bit in på hösten. Fröna mognar sent. I flera år har jag skördat alla frön just före nedklippningen vid slåttern. Jag har lagt dem åt sidan för att sprida dem över hela ytan efter ”efterbetningen”.

Smängens framväxt

Ögontröst – dold skönhet

Lämna en kommentar

Lite tröst – avståndet till midsommar är över en månad, men ännu kan nya varma sommardagar uppenbara sig. Nu har ögontröst slagit ut på stora delar av Smängen. På bilden har den hittat en backnejlika och en blodrot att sällskapa med. Ögontröst döljer sin skönhet i grönfonden, den kräver en nära inspektion. Örten fördes in som frö från det omgivande landskapet och har blivit mer och mer talrik för varje år. Frö spridningen av ögontröst tänker jag att det är klokt att låta klippet från ”efterbetningen” ligga kvar. Den sista klippningen med gräsklipparen på lägsta höjd. Om jag samlar in det klippet skulle nog många frön från ögontröst föras bort från Smängen.