Smängen är liten, älggräs är en för stor ört har jag bestämt mig för. Stallört hotar att konkurrera ut alla andra örter på den fuktiga delen av Smängen. Båda örterna avser jag nu kontinuerligt klippa ned nära marken under denna säsong. Det är för många exemplar för att gräva upp. Jag tänker pröva att täcka bladrosetterna med några centimeter sandblandad jord och så in andra örter till hösten. Tanken är att fröna gror och klarar att växa in i rosetten under.
På bilden kan vi ana just varför stallörten hindrar övriga växter. Den har en kompakt bladrosett. Ängsnävan, däremot, har en ensam stam och övriga växter kan krypa nära. Båda örterna har fina och färgrika blomkorgar.
Robust stallört 17 maj 2021.Ängsnävan har en stam. 17 maj 2021.Stallört kryper in nära ängsnäva. 17 maj 2021.
Detta fuktiga område domineras av stallört och nysört. Estetiken kan diskuteras när dessa högresta örter trängs. Jag tog några minuter och ryckte upp och bortförde det höga gräset. I mina ögon blev området trevligare att se på utan gräs.
Med en smäng menar jag att örter från olika årstider växer på exakt samma yta på ett litet område i trädgården. Här ses hur några få lungört, gulsippa och svalört blir överväxta av stallört, ängsnäva och gulvial. För att vårörter skall synas nästa år måste ytan klippas helt kort efter växtsäsongen.
Lungört, gulsippa och svalört 4 maj 2017 klockan 21 52.
Lungört och gulsippa – 4 maj 2017. Ängsnävans första blad har visat sig.
Ängsnävans bladrosetter 19 maj 2017. Bladen döljer nästan helt lungört och gulsippa.
Stallört, ängsnäva och gulvial – 1 juli 2017 klockan 19 52. Ingenting syns av vårens örter – de är helt dolda.
Den stoltaste och vackraste örten i Smängens våtmark är utan tvivel fackelblomster. Den mättade rödlila färgen, det stolta raka växtsättet, den självklara auktoriteten. Övriga örter blir som bifigurer när fackelblomster kliver fram med sin lyster. Den har just slagit ut och kommer att behålla färgen många veckor. På bilden flankeras fackelblomster av stallört, strandveronika och nysört. En stickling infördes men sattes för torrt. Den han dock ge frö, och efterhand har örten spridit sig.
Strandlysing (videört) ger en angenäm gul färg nu i juli. På bilden kontrasterar den stallört och ängsnäva. Den växer där det är allra fuktigast på Smängen. En stickling infördes från ett kärr invid en vägkant. Den växte snabbt ut till en litet bestånd. Under några år funderade jag på om örten är alltför invasiv för en äng i trädgården. Den spred sig snabbt och slog ut gräset den konkurrerade med. Även svärdsliljan tycktes ha svårt att stå emot strandlysing. Men, i år tycks ängsnäva och stallört ha blivit frodigare än strandlysing. Kanske finns det en balans.
Odlaren i mig ser med stolthet hur strandveronikan nu växer frodigt på Smängens fuktigare delar. Ursprunget är en liten stickling från en ö i Stockholms skärgård. En stjälk på en decimeter visade den upp första året. När tankarna på vilda blommor på tomten började ta fram, slog det mig att vatten rann ned från det bakomliggande berget till ett område som är en decimeter brett, som ett litet gatt. Jag grävde ur moränen och ersatte den med en blandning av kogödsel och plantjord. Mitt i detta satte jag den lilla sticklingen. Magi, här-trivs-jag effekten – redan följande år sågs ett stort antal blomkorgar. På bilden ses en ny växtplats bredvid stallört. Örten har spridits hit via frö.
