Denna knölsyska dök upp på fuktSmängen i år – örten har inte setts tidigare. En rosa skönhet med gul strandlysing som kontrast.
En annan ny art för Smängen som noterades är vitblära. Det var flera år sedan som jag införde fröna; frö av knölsyska plockade jag i kanten av en åker i det omgivande landskapet, där den växte bland den odlade säden. Frö av vitblära hittade jag i en vägkorsning på Visingsö. Jag spred fröna men inte förrän nu ser jag blommande exemplar. Att kronbladen ses i år kan bero på att en grävmaskin tog bort stora stenar och stubbar från ytan i våras. Andra växter som dykt upp är vallmo och blåklint, liksom åkersenap och korsört. En gemensam nämnare kan vara att frön fick ljus och saknade groningshämning efter uppgrävningen.
Ordet knöl, ofta använts i negativ mening, hör inte hemma på denna skönhet. På bilderna nedan närmar sig en humla kronbladen.
Denna yta är den fuktigaste på Smängen. Luftrummet tycks fullbelagt och här syns grönfonden bara invid berget i förgrunden. Bra med färg ses från fackelblomster, nysört, strätta och strandlysing. Stallört, strandveronika och ängsnäva har bleknat. Intressant är att när jag klippt ned till två centimeter efter slåttern så ses bladrosetter enbart på en liten andel av ytan. Luftrummet är fullbelagt men marken har många vakanser.
Strandlysing (videört) ger en angenäm gul färg nu i juli. På bilden kontrasterar den stallört och ängsnäva. Den växer där det är allra fuktigast på Smängen. En stickling infördes från ett kärr invid en vägkant. Den växte snabbt ut till en litet bestånd. Under några år funderade jag på om örten är alltför invasiv för en äng i trädgården. Den spred sig snabbt och slog ut gräset den konkurrerade med. Även svärdsliljan tycktes ha svårt att stå emot strandlysing. Men, i år tycks ängsnäva och stallört ha blivit frodigare än strandlysing. Kanske finns det en balans.
