Några få pluggplantor inköptes för snart 20 år sedan. Från platsen där de sattes har örten spridits. Backnejlika finns nu på en stor del av Smängen. I år tycks blomningen speciellt riklig.


Att anlägga en äng i trädgården.
Dessa tre örter hittade varandra. De växer där vatten rinner från ett berg ovanför. Frodigare och högre än på torrare delar av Smängen.
I morgon får vi regn enligt prognosen. En kvällsvandring gav flera intryck.
Den stoltaste och vackraste örten i Smängens våtmark är utan tvivel fackelblomster. Den mättade rödlila färgen, det stolta raka växtsättet, den självklara auktoriteten. Övriga örter blir som bifigurer när fackelblomster kliver fram med sin lyster. Den har just slagit ut och kommer att behålla färgen många veckor. På bilden flankeras fackelblomster av stallört, strandveronika och nysört. En stickling infördes men sattes för torrt. Den han dock ge frö, och efterhand har örten spridit sig.
Odlaren i mig ser med stolthet hur strandveronikan nu växer frodigt på Smängens fuktigare delar. Ursprunget är en liten stickling från en ö i Stockholms skärgård. En stjälk på en decimeter visade den upp första året. När tankarna på vilda blommor på tomten började ta fram, slog det mig att vatten rann ned från det bakomliggande berget till ett område som är en decimeter brett, som ett litet gatt. Jag grävde ur moränen och ersatte den med en blandning av kogödsel och plantjord. Mitt i detta satte jag den lilla sticklingen. Magi, här-trivs-jag effekten – redan följande år sågs ett stort antal blomkorgar. På bilden ses en ny växtplats bredvid stallört. Örten har spridits hit via frö.