För första gången har mandelblom minskat inom ett område. Den har nästan övergivit den växtplats där de initialt köpta plantorna planterades och där den vissa år varit mycket talrik. Mandlarna har klarat mycket torra somrar, men kanske har svårare att överleva den torra vår vi haft i år. Eller – uppkommer en näringsbrist? Samtidigt har örten vuxit ut på många andra platser, här med trift. Mandelblom – en av Smängens mest efterlängtade blomkorgar.
Detta är det enda exemplaret av trift på Smängen som blivit stort. Varje höst snaggar gräsklipparen den så att inga blad blir kvar efter efterbetningen på en stor del av plantan. Varje vår kommer bladen igen med ny livskraft. Även gulkämpar blir snaggad på motsvarande sätt – övriga örter behåller sina blad även då klipphöjden är låg.
Med ambitionen att fånga den vackra kombinationen av trift, mandelblom och gullviva försökte jag hitta en vinkel för kameran. De frodiga exemplaren växer långt ifrån varandra. De smälter ihop för ögat men kan inte fångas på bild tillsammans. Gullvivan är på väg att vissna och triften har inte slagit ut ordentligt. Där enstaka exemplar växer nära varandra går det att ta en bild, men det är tveksamt om färgkombinationen kommer fram.
Hej och tack för era kommentarer! Jag bedriver ingen forskning själv men i denna uppsats kan många referenser hittas. Mina egna erfarenheter har naturligtvis begränsat värde utanför min lilla plätt. Vackra övervintrande bladrosetter som slits sönder på Smängen innefattar trift och gulkämpar. Oftast kommer dock samma ört igen på samma plats och hyvlingen bidrar till att ytan blir jämn. Mandelblom och prästkrage, exempelvis, klarar sig i stort sett oskadda även då gräsklipparen har lägsta klipphöjd. De delar av Smängen som är jämna och där växtligheten blir riktigt kort vid efterbetning med gräsklippare tycker jag är vackrast de många vintermånaderna – mossa och svamp tar vid och ger färg och spänst. Jag har vissa år tillfört Smängen lite sand för att just få ytan jämn inför gräsklipparens efterbetning. När det gäller jordmån har jag ambitionen att vid tillfälle läsa Martin Hammers originalarbeten. Jag ser en smäng i trädgården som något helt annat än en slåtteräng, en vägkant eller ett trädgårdsland. Med slåtter och efterbetning med gräsklippare samt kontinuerlig tillförsel av frö, som ger en fröreserv, kan arbetsinsatsen för en smäng troligen bli mindre både under anläggning och skötsel än för en gräsmatta. Jag gissar att någon tycker det är onödigt att köpa en lie för slåtter på 15 kvadratmeter. En liten ängsplätt i trädgården ger möjlighet att studera ängsblommornas dynamik på nära håll. Med närheten kan vi följa hur mandelblom först blommar för att sedan försvinna helt och ge plats för en lång rad andra blommande örter – och sedan skänka glädje hela vintern med nya vackra bladrosetter som växte ut under hösten. För att få flera smängar tror jag vi måste motverka alla som vill krångla till det.
Denna underbara vinterdag önskade jag lite umgänge med Smängen. Triften har blivit så rik på parkeringen att stenarna inte syns på vissa avsnitt. Tänkte därför flytta en del plantor till en närbelägen strandäng som vi håller på att restaurera. Men, tjälen på strandängen hindrade nedgrävning. En liten yta på Smängen, en bit från huset, täcks av höga gräs och gullris. Den ligger varmt, nära berget, och jordmånen tycks vara rikhaltig på lera just där. Jag tog isär de uppgrävda plantorna med trift och särade på rosetterna. Därefter satte jag ned rosetterna av trift invid de höga gräsen. Förhoppningsvis kan triften nu konkurrera och ge ytan ett trevligt utseende hela året. Märkvärdigt hur många rosetter en planta består av – och därmed möjligheten att sprida trift över nya ytor.
Grannens gräsklippare har inte kommit fram på två veckor. Äntligen kan triften blomma – tre månader efter att de första slog ut på Smängen. Tidigare i år har varje knopp brutalt klippts av. Men, snart blir säkert även dessa blommor nedklippta.
Det går fortfarande att hitta små kombinationer att fokusera. Spänstigheten är borta, långsamt går blomningen mot sitt slut. Inte mycket ändras under en vecka. Visset gräs och vissna stänglar påminner om det som varit.
Denna trift har högst upp en omgång med fröställningar, längre ned utslagna blomställningar och längst ned knoppar. Således mycket färg och form även nu i slutet av juli och in i augusti.
En kombination jag kunde njuta av i våras. Trift, styvmorsviol och mandelblom.
Första gången jag fick syn på trift var i Skåne, en stor vacker äng nära Stenshuvud. Vackra strandängar mättade med trift finns även i Bohuslän, Ramsvik och Valön. På Smängen visar örten upp ett stort antal nyanser, från ljust rosa till röd. Den ger rikligt med färg under maj och remonterar, blommar en andra och ibland en tredje gång, nästan hela sommaren. De korta bladen bidrar till grönfondens variation. Triften är en av de absolut viktigaste växterna på Smängen. Den har även smitit utanför, bilden är från vår parkering. Triften blommar där först nu (22 juni) då fordon körde ned de första knopparna i maj och örten har remonterat.
Den första ansträngningen för en äng i trädgården var just med trift. Ett stort misslyckande, liksom nästan alla projekt de första åren. I samband med att vi lade gatsten för en parkering framför huset fanns sand och en maskin som trycker ned stenarna i sand. Samtidigt fanns det rikligt med frö av trift i det omgivande landskapet. Idén uppkom att få trift att växa som en avgränsning ut mot gatan. Jag köpte plantjord, blandade sand och jord, och med hjälp av maskinen fick jag till en fast och jämn bädd. Fröna lades på den, och ovanpå lade jag sand, tänkt som ett skydd. Till min stora förvåning grodde inte ett enda frö. Förvåningen försvann när jag fann en hemsida som berättade att vissa frö behöver ljus för att gro.
