Väddklint har visat sig vara en smängeninvasiv art. Vacker men med en tendens att slå ut flertalet andra arter. Genom sina djupa pålrötter hittar den vatten och näring. Samtidigt produceras en stor mängd frön som ger nya exemplar. Trots att över 300 pålrötter har grävts upp ses fortfarande örtens blåa blomkorgar. Den biter sig fast som en envis kamphund på Smängen. I år prövar jag att fylla hålen där örten blommat med salt över vintern. Kanske leder den saltrika miljön till att de kvarvarande rötterna slås ut. Rimligen skadas inte omkringliggande växter; regnvatten och vatten från smält snö tar saltet med sig nedåt, tänker jag. Till våren avser jag fylla hålen med inköpt plantjord blandad med sand. Högst upp tänker jag så annueller samt mångåriga ängsväxter. Vi får se om denna kemiska krigsföring kommer att lyckas.

Att införa väddklint (centaurea scabiosa) på Smängen får nog betraktas som mitt största misstag. För tredje året i rad gräver jag upp örten. Med de cirka 50 som ses på bilden har sammanlagt 180 exemplar avlägsnats. Det tog många år innan jag reagerade. När jag såg hur denna ängsmarodör i stort sett slagit ut annan växtlighet på en ö här i Bohuslän började jag ana dess destruktivitet. Nu har jag gjort ett undantag och använder en vårdag till att gräva upp denna lila buse. Rötterna tycks mig smalare än de som togs upp i höstas. Men, jag får nog hålla på i några år till innan örten avslutar sin invasion av Smängen.

Väddklint (Centaurea scabiosa) passar inte på smängmattan. Bladrosetten är för mörk och stor, stör estetiken. Och, väddklint tycks konkurrera ut andra örter. Tyvärr införde jag denna lila korgblommiga art, och har nu mycket arbete för att få bort den. Bilden visar ungefär hundra plantor, de flesta tycks dock frösådda för i år. Under vintern lade jag ut fiber för de nya perenner jag sått in och förhållandena tycks ha gynnat väddklint. Förra året tog jag bort 30 plantor, ibland med en meterlång jordstam. Vi får se vad som krävs nästa höst.

Väddklint har vackra blå blommor, bjuder på nektar och fröer som inte minst steglits tycker om. De färggranna fåglarna utgör en höstglädje. Men – väddklint hotade att helt ta över den sydöstra delen av Smängen. Bladrosetterna är kraftiga och kväver omkringliggande växtlighet. Och – i den målsättning som med åren vuxit fram med lågväxande örter och en yta som kan beträdas passar inte örten in. I höstas lade jag därför ned ett stort arbete på att gräva upp 15 exemplar. Jordstammarna (rhizomerna) var nästan en meter långa och lodrätta. Närmast groteska. Rimligen har jag lämnat kvar delar, då jag nu räknar till 20 bladrosetter. Rimligen har även frön grott, ett stort antal finns säkert på ytan. Arten infördes med frön som spreds utan att jag gjord någon bädd. Det tog tre år innan jag noterade det första exemplaret. Kanske har det hänt något med mikrobiotan som göra att artens frön gror bättre än tidigare. De som hindrar omkringliggande önskvärda örter klipper jag ner i år, samtliga planerar jag att gräva upp i höst på den sydöstra delen. Jag har en nordvästlig del som inte syns från boningshuset där jag låter höga örter växa. Där får de stå kvar.

I denna skrift argumenterar författarna för att väddklint skall värnas i landskapet. Kanske finns det en konflikt mellan att värna pollinerare och att få en prydlig smäng i trädgården. Så här års är det tydligt att vissa använder sin gräsmatta som en maskrosodling – till alla pollinerares glädje. Maskrosor som klipps ned och får ligga kvar går i frö och ger upphov till många nya plantor.

Denna PDF kommer från Gotland och uppmanar oss att värna väddklint.

Väddklint som ses på bilden släpper sina frön ganska snabbt efter blomningen. Dags att fundera på nästa år – vill jag sprida örten, och i så fall var? Jag har ännu inte lärt känna örtens uppförande på Smängen. Den syntes först för några år sedan. Kommer väddklint att ha en cykel på ungefär fem år som rödklint? Det första exemplaret jag lade märke till var mycket högre förra året än i år. I år har flera nya exemplar blivit för höga och lagt sig efter regn och blåst – inte önskvärt. De frökapslar som ses på bilden kommer jag att skörda och sprida på den del av Smängen som ligger längst bort från huset. Jag håller mig avvaktande till örten fram till jag lärt känna den närmare.