Värna väddklint – eller inte

Väddklint har vackra blå blommor, bjuder på nektar och fröer som inte minst steglits tycker om. De färggranna fåglarna utgör en höstglädje. Men – väddklint hotade att helt ta över den sydöstra delen av Smängen. Bladrosetterna är kraftiga och kväver omkringliggande växtlighet. Och – i den målsättning som med åren vuxit fram med lågväxande örter och en yta som kan beträdas passar inte örten in. I höstas lade jag därför ned ett stort arbete på att gräva upp 15 exemplar. Jordstammarna (rhizomerna) var nästan en meter långa och lodrätta. Närmast groteska. Rimligen har jag lämnat kvar delar, då jag nu räknar till 20 bladrosetter. Rimligen har även frön grott, ett stort antal finns säkert på ytan. Arten infördes med frön som spreds utan att jag gjord någon bädd. Det tog tre år innan jag noterade det första exemplaret. Kanske har det hänt något med mikrobiotan som göra att artens frön gror bättre än tidigare. De som hindrar omkringliggande önskvärda örter klipper jag ner i år, samtliga planerar jag att gräva upp i höst på den sydöstra delen. Jag har en nordvästlig del som inte syns från boningshuset där jag låter höga örter växa. Där får de stå kvar.

I denna skrift argumenterar författarna för att väddklint skall värnas i landskapet. Kanske finns det en konflikt mellan att värna pollinerare och att få en prydlig smäng i trädgården. Så här års är det tydligt att vissa använder sin gräsmatta som en maskrosodling – till alla pollinerares glädje. Maskrosor som klipps ned och får ligga kvar går i frö och ger upphov till många nya plantor.

Denna PDF kommer från Gotland och uppmanar oss att värna väddklint.

Stor bladrosett av Väddklint vid den sandblandade jord jag jämnade ut ytan med i höstas. 15 maj 2021.
Gräsmatta med odling av ogräsmaskrosor. Nektar till pollinerare. 16 maj 2021.